Bra eftermiddag. Tränade på gymmet. Fixade leggings i Mörby. Träffade på Fanny. Köpte julkalendrar åt mina småsyskon. Den var bra.

Folk som "mår förjävligt" men det tycks endast gälla dig då de dansar runt som de lyckligaste i världen så fort de får kontakt med lite nya, coolare människor. En kick typ.

Mysigaste första advent med tänt ljus, koja under täcket, snö utanför och en finaste som bjöd mig på varm choklad framför tv:n. Saknas bara julmusik, vilket jag ska sätta på när jag städar och pyntar inför att mamma kommer hem.

37 dagar. Vet inte var jag är påväg.

Jag är helt och hållet kass på poesi.

Eftermiddagen under broarna som gick från Hornstull över vatten till Liljeholmen, killarna kastade sten och stora iskristaller föll ner från höga höjder och krossades mot berget. Splittret studsade, ekade. Orangegult ljus genom molnen och snöflingor singlade genom himlen, sedan blev jag kall om tårna.

Ikväll ska jag se Harry Potter med min storebror och min bögkompis! EPIC.

Har läst hemska förlossningshistorier på diverse bloggar och är tämligen avsuktad. Inte för att jag någonsin var sugen på att skaffa en bebis, men fy fan vad jag inte är pepp på att föda nu i alla fall. Om något så verkar väl lustgasen rätt så skojig, men tänker ändå att allt det där bara är eklo.

Nu bor jag hos mamma även i papprena.

Sitter under en patetisk lampa och den värmer som solen brukade göra, bittert nog. Alla knutar löser upp sig själva och kvar står jag, lite snopen, i en hög av utslätade trådar. Hur blev det så svårt, och mest, hur slutade det bli så svårt? Melankolin är poff. Istället ser jag hur de, en efter en, droppar ner döda vid min sida. Eller åtminstone halvt.

Har suttit nedsjunken i Julias mjuka säng och pratat om ditt och datt. Vi är som stjärnor nuförtiden, men det är ju någonting i alla fall.


Det går bra nu yäää

När jag var liten tyckte jag att jag var stor när jag fick gå till dagis själv en gång. Hade aldrig varit så långt borta alldeles ensam så det var som ett äventyr. Vi bodde i idylliska rosa radhus i Enebyberg, och dagiset låg nerför gatan.

Och utanför, begravd i ett vitt snötäcke stack dom röda rosorna upp fortfarande, tänkte jag. Fuskvinter. Det blåste lite och var ganska vackert. Det är ju nu som det är kaos överallt och man har så mycket hela tiden att man kvävs. Trivs inte med det. Låg i sängen imorse för att jag vaknade för tidigt och inte behövde gå upp, låg där i tre timmar.

Funderade över betydelsen av att "gräva sin grav för någon".

Muntert humör. Poopy. Har en konversation med min bögkompis & degar i sängen. Inte mycket mer att säga.












igår

Det finns en av mina friends på Facebook som jag inte vet vem det är, bara en, det är ganska bra jobbat eller hur? Utgår man ifrån majoritetsprincipen borde de flestas vännerlistor idag inte få tillåtas att ens kallas det, då de domineras av främlingar. Men å andra sidan, man måste ju se populär ut också.

Idag är det en speciell dag. En som jag håller mycket kär fyller år. Älskar honom lite extra mycket när han borstar tänderna till hårdrock och nynnar för mig. Svårt att konkretisera något så abstrakt men när han gör sådana saker tycker jag ändå att jag förstår ganska bra varför jag känner som jag gör.


nån timma sen

Ställen jag har så många minnen ifrån, alltid med andra. Nu var jag påväg därifrån ensam. Det var konstigt.

Drömde om huvudlösa människor. "Nu måste jag gå", och huvudet försvann iväg. Kvar var jag med kroppen som jag lite förstrött och uppgivet försökte få liv i. Mentalt borta, fysiskt där. Det är väl så ibland.

Det låg en chokladkaka på köksbordet igår. "Det ligger en chokladkaka på köksbordet", sa jag. "Ja, gillar du mörk choklad?" sa mamma. "Jag köpte den till dig", fortsatte hon, och när jag frågade varför sa hon "För att det är din namnsdag imorgon".

Hihi, då blev jag jeteglad.

Krävdes en extrem kraftansträngning för att komma ur sängen imorse. För mycket skolarbete + dåligt väder + enformiga dagar + ont i ryggen av att sitta på osköna stolar i skolan = :(

Och nu ska jag uppleva de fyra tråkigaste timmarna i mitt liv, enligt alla andra som gått körkursen. Yaay, det är alltid den här tiden på året som jag svär på att jag ska flytta utomlands när jag blir stor. Men, ja.

När jag kom utanför porten var det stilla, dimmigt och varenda liten del av marken och träden var täckt med frost. Jag ville nästan ta livet av mig för att jag inte hade tagit med mig kameran. På tunnelbanan mellan Danderyd och Bergshamra, när vi åkte på bron, såg mannen ut över det dova vattnet och hans ansikte mjuknade för en liten stund innan han återvände till tidingen. Han var den enda i vagnen som tittade upp.

Allting jag skriver har en betydelse. Ett till synes random ord är i själva verket inte alls random. Det finns alltid en koppling men jag skriver för min egen skull så det är ganska självklart att sammanhanget kanske inte syns.

Idag åkte jag rulltrappor och delade en cola med min pojkvän.