Höglekardalen i februari är bokat (nästa års Lofsdalen), och snart ska vi fixa London också, får väl ta och skramla ihop lite pengar först bara. Och visst är det lite mörkt och grinigt trist just nu men jag har födelsedagar, Harry Potter-premiärer, lussebullar och julmust att se fram emot så jag tänker inte tjura.

PS. Two Door Cinema Club ska till Emmaboda, åh vad jag också ska det :D

1. Berkshire Let A Swing
2. A Rebel Threw Kissing
3. A Sternberg While Ski
4. Greenbelt Wish A Risk
5. A Berserk Lewis Night
6. A Berserk Lewis Thing
7. Herbert Sing A Wilkes
8. Berkshire Sing A Welt
9. A Bewhisker Sent Girl
10. A Berserk English Wit

Kunde inte somna om igen.

5 + 1

Dom syns i skolan ibland, med hemliga små leenden över sina ansikten och fingrarna ihopbänta. Som om dom vet någonting som ingen annan vet, ett uppenbart samförstånd som både förpestar och smälter omgivingen, beroende på vem observatören är. Det är både vackert och oförståeligt, uppskattat och löjligt, men vad ska man göra?

Det försvinner inte.

En och en halv awesome film + cookies cream + kär vän + stor säng = epic fredagskväll

Festa är najs men jag fattar inte hur folk får ihop det i längden.

Någonstans försvann sympatin. Samhället skrattar rått, vänder sig bort. Behövligheter blev till bekvämligheter som blev till vardagligheter. Hoppades att det aldrig skulle hända, men jag är väl naiv.

Såg Nowhere Boy idag, den hade världens vackraste konstpaus. Allting tystande, jag höll andan och bilden var helt stilla.

"Han avskydde ytligheten i en konversation där till intet förpliktigande kvickheter värderades högre än sanningslidelse."

Tvåorna översken treorna idag. Det var fint. Satt bredvid Mr. Dreads som var tagen. Sedan gick vi i vintermörkret och hade en tu man hands-konversation, vilket vi inte har haft sen i juli. Alla människor har olika kvalitéer, det finns många jag uppskattar i honom.

Ne. Livet är fortfarande lika monont. Eller oj juste, det blev snöstorm idag. Där har ni nåt att bita i.

Har suttit med ansiktet i min samhällskunskapsbok ett bra tag nu, det kallas för macroeconomics. Och... ja. Det är roligare än franska there I said it. Ekonomi? Och jag? Det här kanske betyder att man inte borde ha fördomar om något(någon)?!

Haha, svenskar är så jävla dåliga, vet att det är Wikipedia men hur fan kan man kalla oss för en marknadsekonomi? Snacka om att välva in sig i en falsk självbild... Mixed economy (skrevs förmodligen av någon utländsk) stämmer bättre, eller så erkänner vi bara att vi är kommunister så är saken ur världen.





Ett. Good song. Två. Åh, det här är en sån vanlig måndag, och tre ordinära skolveckor ligger framför mig, och alla helger är packade också... Kan inte livet bli lite mer spännande?

Stenkoll. Nu är jag här, sen är jag där. Stänga av, inte låta dagens händelser etsa sig fast i huvudet. Jag sover så gott i min vita fluffiga säng, bättre än någonsin. Det är bara det att ser jag det inte känns det inte som att det finns där.

Anyway, nytt drömhus, ja? Nej kanske inte, tänkeställare snarare, är världen bättre uppochned? Men jag tänker mycket, på framtiden. Kommer inte så långt, men jag såg ett till stjärnfall igår kväll, så vi får väl se.

Stiger ut ur höstlovet med blåmärkiga knän. Hösten faller, modet faller. Benen sviker och läpparna darrar. Sviktade humör har satt sina spår, osäkerheten bedövar. I huvudet snurrar sånt som dimmar upp, en obenägenhet att tänka klart. Och veckan går.

Nybäddat, ommöblerat och städat är läget, samt en god min efter en Gamla-stan-fika-och-pump-karve-dag, tummen upp för hallontårta och världens bästa pumpaface. Men Kristian, Mr. Dreads och jag såg The Fourth Kind och jag tänker verkligen inte stanna uppe till 03.33, så god natt gott folk.

Jag minns på geografilektionen när jag satt och lyssnade på din andning istället för på läraren, och jag hade kunnat ta på den spänningen som fanns i luften med mina fingrar men istället hamnade dom i din hand och jag tror inte vi släppte förrän lektionen var slut.

"Du är det bästa som har hänt mig"

Jag kan inte formulera mig nuförtiden. Snubblar över orden, eller så kommer det bara ut helt fel. Betyder det att jag tänker trassligare än vanligt, jag vet inte. Men jag glömmer ständigt en av de viktigaste sakerna här i livet, det är ddärför mina händer är så darriga. Önskar att det kunde smaka lika gott som förut, önskar att det kunde smaka någonting alls.

Nu, när allting redan har hänt, när det mesta bara är som vanligt igen, kan jag ibland bara stanna upp och inte förstå varför jag reagerar som jag gör; smärtan finns egentligen inte där längre men den har lämnat efter sig ekon i mig som känns exakt likadana.

Den här är en sån bra beskrivning av hur det är, livet, oftast så rullar det bara på utan några större dynamiska effekter, det känns bara ordinärt och genombra.

Önskar att jag slapp dras med min nya inneboende som ockuperat mitt huvud och fått mig att vakna runt fem varje morgon i en syrebristaktig huvudvärk under de senaste dagarna. En huvudvärk som sedan hänger med mig resten av dygnet och fightas förvånansvärt väl med ipren (som knappt märks av). Jag vet att jag också spänner käkarna och händerna i sömnen (fingrarna blir till och med svåra att bända upp ibland), men jag vet inte varför.

Dagens visdom: HÖJA MUSIKEN SÅ DEN DRÄNKER TANKARNA

Det var allt.

Ikväll hade jag en av de skönaste kvällarna på länge, avslappnad och problemfri, det är så det ska vara.


söta julia och telefonerna jag ordnade efter färg... bor man i danderyd så gör man


astrid och fanny totalt fokuserade på matlagningen (det blev extremt gott för övrigt)


hihi bäst <3


fanny och jag ÄGDE på med andra ord! ett tag i alla fall


julia och fanny där vi skildes åt, pratade med astrid resten av vägen

Det jobbet jag avslutade för exakt fyra månader sedan, var jag tillbaka på idag. Mycket nostalgi från juni 2010, ja tack. Det var Jocke, Eve och jag igen, och det kändes rätt så bra faktiskt. Hann aldrig säga hejdå senast eftersom jag var inne på toan i tårar då, hehe. Men det är inte mycket som har förändrats.

Jamie Cullum är höstmusik och nu ska jag fläta mitt hår inför kvällen.