Jag kan inte formulera mig nuförtiden. Snubblar över orden, eller så kommer det bara ut helt fel. Betyder det att jag tänker trassligare än vanligt, jag vet inte. Men jag glömmer ständigt en av de viktigaste sakerna här i livet, det är ddärför mina händer är så darriga. Önskar att det kunde smaka lika gott som förut, önskar att det kunde smaka någonting alls.

Nu, när allting redan har hänt, när det mesta bara är som vanligt igen, kan jag ibland bara stanna upp och inte förstå varför jag reagerar som jag gör; smärtan finns egentligen inte där längre men den har lämnat efter sig ekon i mig som känns exakt likadana.