Piano. När jag har pulsat igenom snön utan att känna kylan, utan att känna någonting utom tacksamhet att det är bara jag på den mörka snöiga vägen, så andas jag häftigare till och från. Och det är inte för att jag är anfådd. Jag vet att jag har tio minuter på mig innan det stora tomma huset inte är så tomt längre, så jag slänger av mig alla väskor och ytterkläder. På golvet. Försöker att slita upp de jäkla skosnörena som tar evigheter att knyta, och. Så. Piano. Pi-an-o. Behöver bara sitta en kort stund, spela igenom fingrarna för att allt ska försvinna. Fylls av ett blankt lugn och tänker att jag inte vet vad jag skulle ha gjort om jag inte hade haft pianot. Jag kan inte så mycket men när jag spelar så spelar musiken för mig och det är ren harmoni. Det är också all musik som riktigt går in i mig just nu.

Och precis när jag är påväg ifrån skolan, med en hundra kilo tung väska, ett dunkande huvud och ett dåligt humör, så kommer lilla söta Emilia och nämner den saken jag mest av allt har försökt förtränga under en längre tid nu. Min väska blir plötsligt hundra gånger tyngre, mitt huvud känns som om det ska sprängas och mitt humör börjar sakta men säkert gå utför. Så det blir inte direkt ett problem att verka likgiltig, jag är likgiltig. Var. Tills vi ställer oss i snön och jag helt glömmer bort att jag kommer bli alldeles genomblöt. För visst har jag kanske gått över detta i mitt huvud tusen gånger och tusen gånger igen, men denna gång är annorlunda. Allt som Emilia säger går plötsligt rakt in, och såhär efteråt tänker jag att det måste vara din friska, iskalla luften som gjorde susen för mig.

Så jag går mot tunnelbanan, med en väska som visserligen är lika tung, men under de här tjugo minuterna har både huvudet blivit kristallklart och attityden förändrats, så jag känner den knappt. Märker istället hur snöflingor smälter i håret och droppar ner i mitt ansikte.

Latin i dagens ära. Luciakören sjöng en jättevacker latinsk sång som jag tyvärr inte kommer ihåg ordagrant så det får räcka såhär. Dessutom behöver jag nog bara säga O Helga Natt för att sammanfatta hela Luciatåget. Fredrik du är fucking awesome.

Det bästa är när man vaknar till tystnaden. Detta händer nästan aldrig eftersom man alltid har alarm, men ändå. Man kan släpa sig ur sängen i sin egen takt och upptäcka anledningen till tystnaden: ingen hemma. Då kan man spela awesome musik på högsta volym medan man äter frukost och ritar.

Imorse vaknade jag till tystnaden (tja, om man räknar bort alarmet och grannarna som renoverar). Jag hoppade upp ur sängen och insåg att jag kanske inte var hemma. Så jag satte på awesome musik på högsta volym och sjönk ned i vår röda soffa med gråa och blåa kuddar och en grå filt. Ritade lite. Gjorde frukost. Knäppte kameran on off. Pillade på det lösa silverbandet på objektivet.

Höjden av dumhet: att få dåligt samvete över att lämna någon för någon annan, någon annan som inte ens vill ha dig. Hur felplacerad får man känna sig?

Jag känner hur någon blåser mig i ansiktet. Jag hör hur någon skrattar. Jag känner en tyngd mot mina ben och något som rör sig i ansiktet på mig, medan jag långsamt vaknar till liv. Mer skratt. Någon blåser igen och jag tror att jag jämrar mig lite för någon fnissar högt. Det snurrar lite i huvudet och först ser jag inget för min lugg som nu har växt ut en del ligger ivägen. Åh. Det var en liten rosa gris som pillade mig i ansiktet! Jag känner igen deras röster nu och kan urskilja vem som är vem... tills de lägger sig i en hög på mig. Myysigt! Nyvaken och virrig kippar jag efter andan tills trycket lättar. De börjar städa undan och retas lite samtidigt, medan jag kurar ihop mig i soffan igen. Jag vill tillbaka till drömmarnas värld, jag har ingen som helst lust att pallra mig iväg till bussen. Jag är medveten om att jag förmodligen ser extremt het ut i det där rufsiga håret och utkletade sminket, men jag orkar inte riktigt ta action mot det. Jag tänker tillbaka. Cola, Riesen, Fighting, Guitar Hero World Tour. Stickig filt. Värme, smält choklad och Amelies perversa skämt. Daniels skratt och Kristians miner. Kväll som blev natt som blev ny dag.