Piano. När jag har pulsat igenom snön utan att känna kylan, utan att känna någonting utom tacksamhet att det är bara jag på den mörka snöiga vägen, så andas jag häftigare till och från. Och det är inte för att jag är anfådd. Jag vet att jag har tio minuter på mig innan det stora tomma huset inte är så tomt längre, så jag slänger av mig alla väskor och ytterkläder. På golvet. Försöker att slita upp de jäkla skosnörena som tar evigheter att knyta, och. Så. Piano. Pi-an-o. Behöver bara sitta en kort stund, spela igenom fingrarna för att allt ska försvinna. Fylls av ett blankt lugn och tänker att jag inte vet vad jag skulle ha gjort om jag inte hade haft pianot. Jag kan inte så mycket men när jag spelar så spelar musiken för mig och det är ren harmoni. Det är också all musik som riktigt går in i mig just nu.