Lilla Lovisa åker till andra sidan jordklotet och jag är kvar här. Jag fick i alla fall mitt hejdå och det var samma gamla visa som vanligt, försöker starkt att undvika sånna här situationer ute i allmänheten med idag gick bra. Lite cheer-up, lite inte alldeles ensam, betyder mer än man kan tro.

I vilket fall så försöker jag fokusera på andra saker, som ett projekt utanför skolan som jag har fått upp ett stort intresse för, kanske skriver mer om det senare beroende på hur det utvecklas. Det är skönt att ha lite annat att tänka på, ha lite mer än skolan på gång, liksom.

Haha, när jag kommer upp till köket imorse så ser jag en inköpslista på kylskåpet som Honour, min pappas flickvän, har skrivit. Det står bland annant "tand paste" och "jordnutter" där :D (att hon är amerikan borde förklara saken för er som inte förstod)

Det har blivit lite av en vana att sammanfatta månaden här på bloggen, så jag satte mig ner och sög på en penna och sökte inspiration i himlen ovanför. Nej det gjorde jag inte. Jag kom fram till att de första två veckorna i mars gick på precis som vintern, tills det blev vår den fjortonde. Sedan dess har det hänt en jeklans massa saker hur det nu kan komma sig:

Jag har klippt bort hälften av håret (ja, men typ!). Jag har gjort alla mina läxor, inga undantag (jag hade stora koncentrationsproblem under vintern, men med lite (för mycket) socker så har jag blivit pluggis-jag igen). Jag har sovit 7-8 timmar varje natt, endast två undantag. Jag har blivit helt frisk för första gången sen december. Som följd har jag börjat träna igen, fem gånger under förra veckan (jag brukar inte träna så ofta, men det här var lugna pass för att komma igång). Jag har klippt ner mina naglar för första gången sedan 6an (jag är mycket medveten om hur fåfäng jag låter, men det känns enormt konstigt). Jag har vårshoppat för extrema summor (som jag dock tjänade ihop på jobb under hösten, så jag förtjänade det) och jag har fortfarande en stadig ekonomi (studiebidrag och barnvaktning). Jag har rensat mina listor på Spotify, lagt allt gammalt i en och startat en alldeles ny. Behöver jag ens nämna att jag också har städat mitt rum, kört en del handtvätter, börjat läsa och skriva igen? Nu är det väl bara mina matvanor jag måste tygla, för att klara av plugget har det som sagt blivit alldeles för mycket socker. Just det, jag har sökt sommarjobb också.

Och nu har jag två dagar kvar tills påsklovet, våren får det att kittla i magen på mig och vad mer behöver jag säga. Allting är bara utomordentligt awesome.

jag önskar jag var lika påhittig som julia och lovisa när det gäller att döda tid

Lycklig tjej. Jag fasade över att få tillbaka mina två senaste matteprov idag, så står det MVG och VG+. Hur i helsike det går ihop vet jag verkligen inte, men jag trodde aldrig att jag fortfarande hade chans till högsta betyg i matematik. Har försummat alldeles för många lektioner för det, tänkte jag. Tydligen inte.

Jag älskar att kunna bli glad av skolan, resultat i allmänhet, hur pluggentusiastiskt det än låter (och riktigt så entusiastisk är jag tyvärr inte). Betygen är något man alltid kan styra själv, dock. Pluggar jag så visar det goda resultat och då blir jag glad, istället för andra saker som jag gör men inte får några resultat av alls. Sånt blir jag ledsen av, det är grymt frustrerande. Ser ni logiken eller, jag måste ju vara helt underbart supersmart.

rätt ska vara rätt


hej söta människor


astrid är den enda som är beredd hehe


fina!


:D


jag är typ omringad av snygga människor . . . . . .


fråga mig inte vad de sysslar med :D


grattis Thérèse :D :D :D tacktack för finfin middag ♥

Mysigaste mysstämning på Kungsholmen ikväll, jag stupar i säng när jag kommer hem för jag är så utmattad och har varit frusen hela dagen, så bilderna kommer imorrn. Då har jag historiaförhör och anställningsintervju. Puss.

Franska när det är som bäst! (êtes dites faites, att vara, säga och göra i andra person plural, de tre vanligaste verben som slutar på -tes och inte -ez) Hej jag är inte alls en nörd. (Jag fick förresten tillbaka provet, mvg *SUPERSMILE*)

Wither way så har jag en liten ynka puttedel bråttom, Thérèse langar libanesisk födelsedagsmiddag på Kungsholmen ikväll. Grattis på dig!!! Så jag måste röra på påkarna om jag ska hinna till Fridhemsplan i tid. Jag är förmodligen hemma innan 12 i alla fall så jag hör av mig då, puss puss kram kram.

Bra låt 1
Bra låt 2

Efter mycket om och men, efter mycket tänkande fram och tillbaka, insåg jag just vad det är som händer. Jag vet vad problemet är. Jag har försökt klura hela helgen, dock säkert undermedvetet i flera veckor. Jag kommer ihåg när jag inte visste var jag skulle ta vägen för jag var så  frustrerad över situationen jag inte kunde göra något åt, men jag släppte det och nu, nu har jag insett att det kanske inte var så frustrerande som jag trodde en gång. Det kanske var mer än så. Vad fan ska jag göra nu?

Ursäkta för ett jobbigt kodat inlägg men jag fattar ju hela grejen nu. Jisses.

Det är blommor! Utanför mitt fönster! Snödroppar!

 

varför, varför, varför finns inte the arcade fire på spotify

Jag är dålig på att ta bilder nuförtiden, jag är lite sur på min kamera som vägrar autofokusera (hjälp mig någon?) men i fredags hade vi i alla fall en supermysig kväll och Lovisa hade som vanligt kameran i högsta hugg (finfina bilder här), även värden fick mig (Julias bilder här) och nu vet ni hur min fredagskväll såg ut. Lördagskvällen bör vi inte ens prata om... Eller jo, fin middag på Jensens Bøfhus och sedan ett aktivt deltagande i Earth Hour (med chokladbollstårta! AWESOMENESS!) och resten är det nog bäst om jag håller tyst om. Tack Felix för att vi kunde vara hos dig.

Värmde tre av mina 18 minibaguetter (som inte gick åt igårkväll) till frukost imorse, gudomligt goda med köttbullar i. Och jag har som sagt kommit fram till att jag gillar handlingar, så nu ska jag ta till en drastisk en, men jag tänker inte säga vad det är för då kommer ni skratta. Och den här bloggen är inte till för att ni ska ha kul.

Den sista timman spenderades med en koltrastdräpare (Julia, med ett tennisracket!), en fågelungstampare (Astrid, klev på en liten stackare) och en ankstenkastare (Marika knockade ut en anka som försvann under ytan i flera sekunder) och så jag, den enda normala. Nu har jag precis kommit hem så jag ska krypa till kojs, godnatt.

den 11e mars var jag och gick på en lång trägrej som kallas catwalk...

det här var en lögn bara för att jag mådde så dåligt över att jag inte kommit in, jag var tvungen att muta skolledningen och göra samhällstjänst i Jarlaparken i två månader för att få platsen

jag och Klara är inte biologiska systrar... ser ni inte håret, hallå?

det här är mina ögon, ja vad kan jag säga... jag gillade att go crazy med sminket innan jarlaplan!


jag har en dotter, hon heter Lily och fyller två i maj


jag var en självupptagen liten bitch när jag var liten! (tretton)

"Yaa, well I feel pretty happy too, and I'm always pretty happy when I'm just kicking back with you"

LOVE, LOVE, LOVE
Wherever you go

Så efter att ha träffat Fanny helt spontant tre gånger inom loppet av två dagar är det väl inte ens någon idé att bli förvånad när vi träffas igen imorgon (ja vi kommer göra det, och hur är ett mysterium, eller nej faktiskt inte det kallas middag) men lite konstigt är det ju. Ändå påminns jag inte alls av gamla tider, jag träffade ju Julia idag också och jag tänkte på när vi brukade ses varje dag men jag har liksom förträngt det. Friberga är så långt bort. Och ingen av oss är som då heller för den delen.

Njee, overall var dagen sisådär, men nu sitter jag här helt utan plugg så jag ska inte klaga. Håller på med med min nya lista, det är awesome.

Man växer upp med ett upplägg över hur det ska bli, matas med rutiner efter rutiner och tänker att inget någonsin kommer förändras. Man vet vem man är tills ens föräldrar skiljer sig, vännerna byts ut, hemmen blir två och skolan plötsligt blir mer krävande än någonsin förut. Det är som att knappt ha lärt sig simma i en liten hemmatrevlig pool och sedan kastas ut på ett stormigt hav. Och alla, alla förväntar sig att man ska klara av det. Egentligen har man ju bara ingen stadig mark att stå på längre, man glider runt och försöker leva upp till alla förväntningar med noll framförhållning. Allting förändras hela tiden och jag tror inte det går att förstå hur rubbande det är att inte gå hem till samma hem varje dag och ha alla sina saker på sin plats i sitt rum, även om den platsen råkar vara en hög på golvet. Därför tycker jag att jag har en ganska bra anledning till att vilja flytta ut, inte för att nödvändigtvis slippa regler eller föräldrar men för att då kan jag ha mitt ställe och mina människor och mina rutiner. Det är nog en av de saker jag saknar och längtar mest efter just nu.

Och sedan undrar jag väldigt, väldigt mycket över vilka människor det kommer bli som stannar kvar.

Idag vaktade jag minikiddies (läs: åt upp halva familjens vindruveförråd, herregud vad dom var goda) och upptäckte en del ny musik på vägen hem (spotify i mobilen = awesomeness) som jag nu har lagt i min nya lista som jag kanske länkar eller kanske inte. Jag håller i alla fall på att fylla den med nya låtar vilket är skönt eftersom jag upptäckte att det finns vissa jag inte klarar av att lyssna på längre. Läs: jag har fått dåliga minnen av dom. Hatar hur sånt verkligen kan förstöra en awesome låt.

Ska träna för andra gången i år! Jag har inte varit lat men sjuk. Vill ju inte riskera nåt.

Sedan jag kom hem har jag i princip pluggat nonstop och nu är jag faktiskt klar med allting till den här veckan och nästa utom franskan (prov på torsdag) och klimatologin (förhör på torsdag). Jag kan inte sluta tänka på sommaren av någon anledning. Satt och kollade på franska/engelska språkresor till Canada, vet inte varför. Fick en gigantisk impuls att åka dit, men jag ska ju till Cannes i sommar och Virginia nästa, så vi får väl se. Egentligen så vore ju Paris (eller Frankrike i allmänhet) smartast om jag vill lära mig franska, men för det första vill jag ha kombinationen och för det andra så var jag i Paris förra året och det var awesome, men så annorlunda också, på ett ensamt sätt. Och det kanske låter lite konstigt att åka tvärs över Atlanten skulle vara tryggare men jag trivs därborta.


var bara tvungen att lägga ut en av förra årets första sommarbilder tagen av Sofia Widegren :)

Hej bloggen, jag är jättetrött på att plugga, jag vill mysa i Julias soffa och se på SATC, jag vill äta chokladbollstårta och slöa med vänner, jag vill att det ska bli varmt och vårigt ute, jag vill ha påsklov. För ett år sen var det ingen snö kvar, då var jag med en kär vän och en annan kär vän kom och lånade en cykeldäckspump. Det var ett år sen, tror jag. Då kunde man cykla. Åh vad jag skulle vilja cykla.

Mamma, Olof (min bonuspappa?), Daniel (min broder) och Gustav (min bonusbroder haha) ska till Egypten. Klara (min syster) ska till Italien. Pappa och Honour (min.. bonusmamma?) ska till Californien. Vet ni var jag ska? Ingenstans! :D

Det är lite orättvist att man ska behöva vakna med en dunkande huvudvärk och visslande i öronen när man för det första inte var ute och festade föregående lördagskväll (tjejkväll med Assassin's Creed 2 och How I Met Your Mother fyllde min kvot) och för det andra sov som ett barn i mer än nio timmar. Jag har tagit ipren men musiken skär fortfarande i mina öron.


Vi invigde våren med att ligga på de rensopade (ja ni läste rätt!) gatorna och Asha Ali som står för den officiella vårlåten

Vaknade imorse efter en väldigt levande dröm där jag stod i ett rum med gigantiska panoramafönster och såg ut över den svarta stormen som blåste upp utanför och sände blixtar ner över hela min vy. Sedan låg jag och stirrade upp på mina självlysande stjärnor i taket tills Astrid vaknade, kunde ju inte väcka stackarn som inte sovit mer än fyra timmar per natt den senaste veckan. Våran enormt sega morgon varade till klockan två, det enda vi hann åstadkomma var frukost och The City på MTV. Jag insåg hur oinsatt jag är i den världen, The Hills, The City och allt vad det heter, Miley Cyrus, The Jonas Brothers, Kissie, Kenza, Blondinbella. Jag har väl annat för mig antar jag.

Först efter att Astrid hade gått påminde min familj mig om att jag lovat att följa med på Oskars (min kusin) födelsedagskalas (tack för den!) så då var det bara att stressa in i duschen, jag var nämligen fortfarande i min pyjamas. Sedan dess har jag suttit och ätit chokladkaka och pratat med min jämnåriga slash yngre kusiner om tragedier för det mesta. Haha, glatt samtalsämne tänker ni, men tydligen var dem familjevänner med Gabriel Erlandsson (trettonåringen som ramlade ner i ett schakt under Slussen för två tre veckor sedan) så det var lite jobbigt att prata om eftersom det vara så nära på något sätt. Han hittades ju först efter mer än ett dygn, vilket innebär att han kan ha legat och lidit i mörkret i ett antal timmar. Jag drömde häromnatten att jag skulle dö alldeles ensam, och det här är ju ett skräckexempel. Tänk om han inte dog direkt?

Ikväll ska jag till Amelie, eller faktiskt med en buss som går om en halvtimma, så jag ska få i mig lite middag nu. Imorgon blir det antagligen massuppdatering eftersom jag har en enorm läxhög som väntar på mig. Ha en awesome kväll puss och kram!!!

Åh vet ni, jag hade tänkt att skriva ett trist gnällinlägg om hur mycket jag hatar att flytta från mamma till pappa till mamma varenda vecka. Hur jag kanske inte må vara så stark men ändå har blivit ett proffs på att bära många (tunga) väskor samtidigt, hur det inte går att vara organiserad eftersom man ändå alltid glömmer nåt, och all den där skiten som sliter mer på mig än jag skulle önska. Men då kommer pappa in igenom dörren och deklarerar att vi ska vara hos honom tre veckor i sträck. Det lite gjorde min dag så nu håller jag på att packa upp (ja ni läste rätt!) här hemma hos pappa, kläderna ligger äntligen i garderoben och inte i resväskan. För en gångs skull :D

Jag hittade mina gamla butterflies från Coldplay-konserten också, så jag kutade över till min brorsa, fick tag på lite kludd och nu sitter de uppe på väggen. Som egentligen ska bli någon slags minnesvägg med bilder och saker. Dag fem är ju alltid nostalgisk i min bok. Så på dag fem kanske världen går under medan jag sitter och ser drömmande på min Butterfly Wall och tänker att livet går vidare.

Så stod det på en nagellacksflaska uppe i badrummet. Nagellacket var transparent, hur tänkte de då?

(fett djupt, mvg i filosofi nästa)

Med mig är det finemang. Är lite alltmänt otålmodig, fryser rätt så mycket, har glassmak i munnen (half baked) och längtar till sängen. Fick av någon konstig anledning för mig att skriva ned alla USAs delstater och när det fanns tio stycken jag inte kunde komma på så blev jag så störigt irriterad att jag satte mig ner och lärde mig alla utantill. Plus var de ligger.

Så nu kan jag dom. Istället för samhällskunskapsläxan, menar jag. Good trade, awesome trade.

Idag ska jag påminna de nio personer som är skyldiga mig pengar att så är läget. Jag hatar att kräva pengar från folk, även om pengarna tekniskt sett råkar vara mina. Blä.

 

Skolan sliter på mig. Vi har prov, förhör, inlämningar, projekt och redovisningar i varenda ämne de kommande två veckorna, men jag kan bara inte stressa upp mig. Jarlaplan är så knäppt, men jag kan ju inte låta bli att älska det. Musik som ständigt ekar igenom väggarna, bilder och foton och planscher i trappuppgångarna, idag såg jag en kille som var helt blå ett försök till agera smurf, skulle jag tro. Jag har en hel bunt med awesome lärare, åh jag måste bara hylla Mr. D's t-shirts! Stämningen är som alla säger, lugn och trygg. Glömmer man något någonstans kan man nästan alltid lita på att det ligger kvar där man tappat det, det är otroligt vackert när solen går ner över hustaken och in igenom de gigantiska fönstrena vid mitt skåp, ska fota någon dag. Jag älskar att gå till skolan, det är så värt trots att plugget täcker upp eftermiddagarna. På vilken skola gör det inte det, menar jag.

Alltså, livet leker! Ni förstår inte! Jag känner egentligen att jag vill skriva vackra inlägg om saker som inspirerar mig men nu är jag så glad att jag är förstummad. Jag kommer klara det här. Åh, om det fanns någon motsvarighet till att ta livet av sig men av lycka och inte depression så skulle jag göra det nu!

Jag gillar att vakna på morgonen, öppna min dörr och bländas av en rödrosa soluppgång som är splashad tvärs över halva horisonten utanför våra vardagsrumsfönster på sjunde våningen. Jag gillar när mitt korta hår blåser i vinden, det gjorde det aldrig när det var långt och tungt. Jag gillar att traska till skolan på mornarna med musik i öronen och känna hur jag är den enda personen i världen.

Det är den sextonde mars, och det är fortfarande vår. Människor börjar vakna till liv, det är awesome. I skolan har vi mer än vanligt men jag har inget problem med att fokusera alls längre. Det finns vissa specifika saker med vintern som jag saknar, få tillfällen, men egentligen saknar jag dem inte alls. Haha, jag måste älska dubbelmoral. Tydligen. Men det finns ju två sidor av allt tänker jag. Äsch, dags att ta tag i franskan nu, scary story time!

Jag måste göra vad jag måste göra. Förlåt.

Jag är så on fire just nu! Jag ska precis borsta tänderna och allt sånt för jag har insett att sömn är nyttigt för mig, men jag vet inte om jag kommer kunna sova. Jag är så långt ifrån rastlös som man kan bli, vet inte varför bara. Idag satt jag och stirrade på flygplanen som åkte förbi utanför fönstret i en halvtimma utan att bli uttråkad, vad är felet?

Haha, gud vad dumt det måste sett ut.

Söta Lovisa och jag hade ett intressant men kort samtal häromdagen, minns inte exakt när men den handlade om begreppet mainstream och jag tyckte det var kul att hitta någon som tyckte lika som jag, så jag byggde upp ett inlägg i huvudet men glömde så klart bort det direkt. I vilket fall påminde hon mig nu på sin blogg, och jag vill bara säga att jag håller med henne totalt. Det finns en norm som säger att alla måste passa in, men det finns också en som säger att man måste vara unik för att kunna uppskattas. Den senaste är väl den nyaste antar jag. Det handlar väl om allt ifrån vilken musik man lyssnar på, vilka kläder man har på sig, vilken filmer man har sett, vilka personer man "känner till", hur allmänbildad man är inom vissa områden och så vidare.

Jag tycker personligen att båda dessa är så typiskt tråkiga, och det var det vi kom fram till också. Man ska ju få gilla vad fan man vill utan att behöva passa in i någon av dessa normer, den sista är nästan värst tycker jag då det känns som att det är folk som har varit totalt mainstream förut men nu känner att de behöver "göra uppror" på ett eller annat vis. Det är så rebelliskt, så omoget på ett sätt. Som att man börjar skämmas över vem man har varit. Jag säger inte att jag aldrig har gjort det, det är klart att alla har, men ni får min poäng. Det viktigaste tror jag är att bestämma sig själv för vad man gillar och inte gillar här i livet (klyschigt? nej inte alls!), för något som jag dock kan ha lite fördomar för är folk som inte verkar veta ut eller in. Jag menar inte beslutsångest nu, jag menar folk som anpassar sig efter situationen - klart alla har gjort det nån gång också, men varje gång? Neee. Det är bäst med personer som står för vad de gillar och för sina brister, trots att det kan regna spydiga kommentarer när dem erkänner det. Jag är ju såklart inte perfekt själv, men jag ser upp till människor som gör detta och försöker att inte vara dryg om jag inser att någon gillar något som jag kanske tycker är löjligt eller konstigt. Man kan ju alltid försöka?

Se vad man kan få fram när man pratar med kloka människor! Haha, jag säger inte att det här är någon nyhet, men jag hade nog aldrig tänkt tanken att skriva ned detta om det inte vore för samtalet. Så.

Idag har varit en alldeles awesome dag! Nu förstår jag vad man har hobbies till.

Idag har jag stirrat på läxhögen mer än aktivt arbetat med den. Man borde ju få poäng för att försöka? Har för mycket att tänka på, lyder den lamaste ursäkten nånsin. Ibland hatar jag att vara ung med en massa känslor och drama som går upp och ned, ibland vill jag bara ha ett stabilt liv med noll dramatik. Skulle jag bli uttråkad, ja kanske, eller nej kanske inte.

Jag försöker påminna mig om att det bara är här och nu som det jag försöker göra känns så stort och jobbigt och dumt och fel. Jag försöker påminna mig om vem jag är och att det inte är livsavgörande. Jag försöker intala mig själv att det är för det bästa och hoppas att det förstås.

För i slutändan, om det inte är så att jag blir skjuten av en galen massmördare imorgon påvägen till skolan, så är jag bara 16 år och det är slumpen som avgör personerna i ens liv, inte en själv så mycket som man tror. Jag klarar mig, och det var aldrig någon tvekan att någon annan inte skulle göra det.

Hela vintern har varit ett enormt sludder men idag är det vår. Allt blir mycket klarare i dagsljuset, inte sant. Egentligen har jag ju vetat hela tiden men det är väl dags att ta till lite handlingar lite också, ni vet det där som jag inte riktigt alltid gör fast jag borde. Jag tror det har blivit en del missförstånd. Jag tänker i alla fall reda upp dem.


sommar

Hahahaha min lilla pyttekusin som inte är så liten, grattis på födelsedagen. Här är en av de roligaste människorna jag vet, definitivt den galnaste. Det är ganska awesome att växa upp med en sån person ska ni veta, även om han är knäpp och mallig större delen av tiden! Vi träffas inte så ofta dock, såg honom senast på en fyrhjuling uppe i skogen i Dalarna, det var i juli. Hoppas skitungen har det bra i vilket fall.

You can say what you mean

Intressant dag. Jag har njutit till live pianospelande, upptäckt att Täby centrum har en kids corner och lärt mig att man inte bör prova ringar på Kicks. Host host host.

Nu har jag jättebråttom! Lovisa och jag ska köpa andra säsongen av How I Met Your Mother och avnjuta den med andra HIMYM-fans ikväll, till alla som hinner se detta innan så är det förbjudet att kommentera mitt hår och ta med er varma kläder eftersom vi kommer behöva vädra tv-rummet med jämna mellanrum (och då blir det kallt).

Bisous!!

Idag gjorde Malene min dag, det är weird egentligen hur en total främling kan röra vid hjärtat. Jag antar att vi alla är lika innerst inne. I vilket fall så lämnade jag hälften av mitt hår (jag är seriös! har typ inget kvar!) kvar i salongen men kom ut med öh, mer att grubbla på. Good trade? Urusel trade!

Fast saken är den.. att trots att jag kippade efter andan av fasa när allt mitt guldiga hår låg i spillror på marken så tror jag att jag måste släppa det. Jag måste släppa det. Jag kommer släppa det.

(hahahahahaha den som inte fattade att det där var en insmygd metafor måste tro att jag har nån knäpp relation med mitt hår)

(okay fine det har jag, men inte så knäpp!)

HOURS ON THE PHONE, MAKING POINTLESS CALLS
I GOTTA DESK FULL OF PAPERS THAT MEANS NOTHING AT ALL

SOMETIMES I CATCH MYSELF, STARING INTO SPACE
COUNTING DOWN THE HOURS TIL I GET TO SEE YOUR FACE

- Hey Julie, Fountains of Wayne

Förlåt för tidigare inlägg, jag har varit så jäkla speedad hela dagen i någon slags stage/socker/antisvullotablett-kick och ja sånt brukar synas eftersom meningarna tenderar att bli alldeles för långa. Wither way så borde jag nog gå och lägga mig innan jag hoppar sönder huset (pappa undrade vad som var fel med mig), hihi jag borde mycket här i världen!

Fullt upp, paus nu så jag tänkte slänga in ett hej jag mår awesome har ätit anti-svullo-tabletter!!! Awesomeness!!! Så jag mår skitbra och ja jag vet inte hur mycket mer jag behöver säga men jag har lärt mig en läxa att egentligen bör jag nog inte stanna hemma från skolan för det är inte nyttigt för mig men jag var ju sjuk igår. Skulle ätit antisvullo..............

Jag hann inte göra så mycket mer imorse innan jag insåg att jag nog inte skulle gå till skolan idag. Jag hatar att missa saker, jag hatar att inte orka göra någonting, jag hatar att sova till klockan ett och sedan slöa framför tv:n. Det kanske låter som en idealisk dag med How I Met Your Mother och allt, men nej det är det inte! (det var gamla avsnitt) Jag sov mer än tolv timmar inatt, jag skulle kunna gå och lägga mig och sova tolv till precis nu. Om jag inte var särskilt stark innan (ha ha ha) så har jag inga som helst krafter kvar i vilket fall, jag kan inte hålla värmen ens med en tjocktröja och det är onödigt ansträngande att andas.

Haha kan jag gnälla lite mer?

Mitt smaksinne försvann officiellt någon gång under kvällen igår, jag svär, jag hade kunnat ta chili istället för paprika på mackorna imorse utan att märka någon skillnad alls, men som tur är har jag fortfarande synen kvar.


mitt mycket seriösa skolarbete, jag har till och med skrivit i skrivstil! pluspoäng!

Om man inte är uppmärksam nog missar man saker. Om man inte är smart nog att undvika det som är dåligt för en så förtärs man. Om man inte kan säga nej så säger man ja.

Det jobbigaste är väl när man inte ens kan använda helgen som en tillflykt. När man aldrig får en ledig stund, inte ens när man sover. Jag har ju en drömfångare, men jag har också två fönster. Dilemma.

Honey, with you
Is the only honest way to go
And I could take two
But I really couldn't ever know

Skämt åsido, föregående inlägg. Tänkte försöka pigga upp henne lite eftersom jag känner mig så himla krasslig. Vet inte vad det är jag har åkt på men jag ligger här helt död i sängen. Jag menar helt död. Men nog om det, det är en ny månad och en ny treveckorsperiod av skola ligger framför oss, jag tänker väl att det bästa är att njuta så mycket det går av de framkrypande plusgraderna och all snö som smälter och troligtvis kommer dränka vårt land i år (hej samhällskunskapsuppgift!). Försök att inte bli alltför allergiska (jag skulle jättegärna vilja skylla mina symptom på pollen men tydligen finns det inte så mycket som ett spår av sånt i luften ännu) och satsa på helgerna (finns det nån årstid då man inte borde göra det..) och njut när tiden går långsamt för den går så jäkla snabbt i vanliga fall!

bara för dig lovisa

Jag hade världens sämsta natt, inte bara kunde jag inte sova utan jag har gått och blivit förkyld igen. Såklart. Så himla orättvist, jag hade ju precis blivit frisk och äntligen blivit av med den där hostan för tre veckor sen. Och nu är det första dagen efter lovet och jag har knappt sovit någonting alls, mer legat i något slags halvmedvetet tillstånd större delen av natten och försökt ignorera alla förkylningssymptom som gjorde det omöjligt för mig att sova. Med andra ord var jag lika trött när jag somnade som när jag vaknade, sånt är inte okej.

Fast det är ljust ute. Vår. Det är ganska awesome.

Jag har hängt upp ett bärnstenshjärta och en guldorkidé på väggen och sett verkligheten i vitögat idag, det är som alla säger och jag måste göra något nu nu nu jag känner knappt igen mig själv.

Jag tror väl att jag först måste smasha det där körsbäret, aj. Långsamt. Jag hoppas du förstår någon dag, om den dagen nu ens kommer.

Klockan är 7.43 när jag vaknar helt plötsligt. Jag hinner inte undra varför särskilt länge för jag är totalt bländad, hela jag badar i guldaktigt ljus. Gardinen har en glipa och solen lyser mig rakt i ansiktet, perfekt sätt att vakna på eller vad? Jag rullar runt och somnar om direkt.

Den tjugofemte januari i år hade jag bloggat i två år, den tjugoförsta juli kommer jag ha skrivit i sex år. Skrivit, inte dagbok för jag skriver långt ifrån varje dag och ibland går det till och med månader. Men skrivit om mig själv. Det är något man ständigt måste hålla uppe, skrivandet, språket. Att skriva ner något man har på hjärtat, hur svackig och osammanhängande texten än blir, är som att kunna lägga de tankarna åt sidan. Det finns plötsligt en massa ny plats att älta andra saker istället. Det är pretty awesome om man är fast på något, det är ett effektivare sätt att bearbeta problemet helt enkelt. Dock så har det aldrig varit min första impuls, när jag har känt mig ostadig, att skriva ner mina tankar. Jag märker ju oftast inte att jag har gått igenom något förräns efteråt. Mitt sätt att ta mig igenom jobbiga situationer, antar jag. Förnekelse.

Det är den vanligaste grymmaste tortyren på jorden. Jag vet. Och körsbäret på grädden, eller vafan det heter, är frekvensen. Ah, jo. Var. Je. Dag. Frekvens, ständigt återuppdykande.

Jag hatar grädde, har jag sagt det? Och körsbär. Metaforiska körsbär, i alla fall.

Men jag har en plan, eller nåt.

Jag hade en av de bästa kvällarna på länge hemma hos Lovisa igår, den var alldeles underbart awesome!!! Sushi, plockgodis och How I Met Your Mother-maraton (vi fick hela första säsongen för 99kr, ett fynd) i Lovisas mysiga tv-hus med surroundljud. Och när vi var klara klockan 3 var ingen av oss det minsta trött så då åt vi nattmacka och snackade till halv 6! Awesomeness! Och jag är fortfarande inte trött!

Idag har jag playdate med Goldie!

Aujourd'hui je suis allée à La Petite France pour manger des macarons et pour boire des chocolats chaudes avec ma jolie copine Lovisa. Och det är ungefär där min franskagräns går. I vilket fall så sprang vi runt i tunna bomullsstrumpbyxor och vårkappor på Kungsholmen idag, något kallt men att halvsitta mot skära kuddar med huvudena tätt ihop och prata under en planch med Edith Piaf gjorde det värt besväret.

Du gav mig lite perspektiv, drog mig ur min bubbla, Barney is grateful

Det är en ganska stor skillnad på vad man säger att man ska göra och vad man faktiskt gör när det kommer till kritan. Människor vars ord och handlingar stämmer ihop är pålitliga människor. Och det är där, i det sambandet som jag mycket bekvämt kan lägga mitt förtroende i någon. Sedan är det klart, att när man säger vad man planerar att göra så kanske det visar sig inte funka med verkligheten alls, eller så vet man inte vad man egentligen vill göra. Det finns ju undantagsfall. Men är det något jag inte klarar av så är det att stå ut med dessa "undantagsfall" om och om igen, ord betyder ingenting för mig om handlingarna motbevisar dem. Jag står fast vid att alla människor är ansvariga för hur de agerar i både praktiken och i teorin. Alla är ansvariga för sina handlingar och därför ska jag äntligen börja ta ansvar för mina.

Jag vill alltid att du ska ha det bra.