Idag har jag cola till jobbet, score! Jag har flugit in på tyska också av någon anledning (om man nu ens kan kalla det jag pratar för ett språk, jag improviserar lite... helt) och från och med idag får jag 5000 sms i månaden för 99kr som inte ens jag betalar själv! Det känns ganska bra faktiskt. För övrigt har jag fått roliga biverkningar som påminner mig om min tidiga ungdom (...), samt att jag fortfarande är totalt pank och därför skippar utelunch för en statspromenad med lilla Lovisa senare. Püssen. Haha skoja det ska faktiskt vara küssen.

- Eve om änglavingar. (dvs sånna där guldsaker som håller ihop en massa papper) När hon inte är här och letar uppdrag åt oss blir det alltid jag som får gå runt och fråga folk för Jocke är för feg. Jag säger åt honom att vara en man och ta sig i kragen men det biter inte på honom. Nu håller jag på och tvingar iväg honom till Sidsel, en av cheferna (med argumentet att han är kille så han kan smajla in sig) men han har velat i snart en kvart.

Vaknade för en stund sen. Jag tror aldrig jag har varit så trött i hela mitt liv, jag gick runt som en zombie och nickade till så fort jag slöt ögonen så jag orkade inte stå emot sängen trots att hela mitt dygn är förvridet nu. Jag blir sådär lagom touchy när jag är sömnig också, hatar det, ögonen tåras liksom så fort något inte funkar.

Nu börjar det.

Tvångsheldag med pappafamiljen men efter middagen avviker jag för att sova i lägenheten själv. Har den hela helgen, kunde inte vara mycket bättre.

Jag orkar inte med den här sommaren jag orkar orkar orkar orkar inte jag vill ha vardag och skola och rutiner och stabilitet, skiter i hur stressigt det är, jag hatar att allt bara flyter runt just nu jag hatar spontanitet jag vill inte vara flexibel jag vill vara fast.

Det är lite knäckande att behöva gå upp klockan sju när man vet att resten av världen dröjer kvar i sängen minst tre-fyra timmar till och jag var inte mycket gladare än vanligt imorse när jag vaknade. På kontoret hade Jocke och jag precis ingenting att göra för Evelina hade tydligen dragit till Gotland (och det är hon som är bäst på att leta uppdrag...), så jag satt och lade skivor i rätt fodral, stirrade på skärmen, fyllde i meningslösa listor, snurrade på stolen, blev lite extra glad när Christina receptionisten kom in med sprillans nya plastmappar (höjdpunkten av dagen typ), gjorde varm choklad och skrattade lite hånfullt åt Jocke när han verkligen inte kunde förstå att de rosa och de gröna markeringspennorna tillsammans bildade brun färg. ("Var hittade du bajspennan?! Rosa och grönt, nee det kan inte stämma...") Men även Jocke skulle dra efter lunch och då kändes det väldigt poänglöst att sitta kvar och häcka på kontoret, så jag sprang iväg för att träffa Amelie och äta sushi med henne. Vi hade en mycket trevlig eftermiddag ute på stan, vi shoppade lite olika saker och jag snackade med en Telia-kille om sms-tillägg och fick reda på att hade jag skaffat iPhone med Halebop hade jag smsat gratis till alla nät, även utomlands... Najs.

Annars har jag blivit uppraggad av en påträngande Greenpeace-aktivist ("nej du måste ingenstans!") och nästan påkörd av en buss (jag pratade med Amelie och skulle precis gå över trottoarkanten när en enorm blåbuss susade förbi fyra decimeter ifrån mitt ansikte, jag höll på att få hjärtattack) och Amelie och jag besökte även Akademiebokhandeln (kärlek!) där vi länge studerade böcker, pärmar och anteckningsblock i tyst förundran. De har en psykologiavdelning, det diggade jag. Nu är jag hemma och ska hämta några sista grejer från huset och antagligen även förklara för pappa att jag inte kommer bo hos honom mer, det blir najs liksom, puss puss.

Kylan bet fast i mig igår i biosalongen (det var iskallt därinne) och har inte riktigt velat släppa. Min nästipp är kall och jag huttrar fortfarande, vad är felet?

I helgen ska jag sova.

Släppte in några grannpojkar från Calle Flygare, de hade låst sig ute och jag kommer ihåg för ett par år sen när samma sak hände min syster och mig. Det var så nytt att bo i lägenhet att vi totalt glömde att vi skulle behöva nyckel för att komma in från en enkel kvällspromenad, porten låses klockan 22 tror jag. Mobiler hade vi inte heller med oss förstås så det blev till att vänta på det gammaldagsa viset.

Nu har jag vant mig, vid att bo i lägenhet alltså. Jag har en vacker solnedgång att beskåda varje kväll, även fast jag väldigt gärna har gardinerna neddragna (jag = nattdjur). Rynkar pannan och muttrar åt alla supersvennar som kutar utanför dörren så fort solen tittar fram, det är så typiskt. Eller har jag gått och blivit hemsjuk kanske? Det är sorgligt, jag ville göra så mycket och nu vill jag knappt röra mig utanför dörren. Stockholmsområdet är stort nog för mig att utforska, jag behöver inte vara en sån där världen-runt-upptäcktsresande ungdom som ständigt söker nya situationer, människor och utmaningar. Jag behöver inte så mycket alls. Det kanske inte är så sorgligt egentligen, det kanske bara är att vara tillfreds? Egentligen söker de ju bara efter sig själva, och jag har ju mig redan. Jag vet allt det där tjatet om att man aldrig ska vara nöjd för det finns alltid nya saker att uppnå i livet, men nån gång måste man ju fan få njuta lite och känna sig helt rätt placerad.

Min jobbdag idag var väldigt najs, till skillnad från igår när jag var så trött att jag ville sjunka igenom jorden men inte kunde gå hem särskilt mycket tidigare än vanligt eftersom jag tror mamma skulle tycka det var väldigt suspekt. Vill ju behålla hennes förtroende i mig liksom *flin*. I vilket fall så ska jag tydligen på bio ikväll, hoppas att jag inte somnar (jag är en hårt arbetande kvinna i en tuff bransch!) men jag ska dricka cola innan, tagga.

PS. Jag råkade säga till Jocke och Eve att jag var från Danderyd idag. Största misstaget, att jag inte har lärt mig, nu kommer jag bli ännu mer mobbad (förtjusning nog att jag är blondin...)

Alla knutar är uppknutna. De är väl inte direkt... rosetter nu heller, men jag vet för det första inte om det är det jag vill ha. Och för det andra så har de bara tagit skepnad i mitt huvud än så länge, handlingslam som jag är. I vilket fall är det en ganska stor lättnad.


fatta vad chockad jag blev häromdagen på jobbet när det fanns ett projekt som ingen av arkitekterna visste vad det var, så öppnar jag det tillsammans med Eve och hittar en bild på mig själv som barn! insane! har alltid vetat att det är nåt skumt med det där kontoret >.<

Jag inser nu att det var ganska dumt. En halvt onykter, körkortslös och hjälmlös tjej ska inte köra moppe mitt i natten, hon kan ju inte köra alls. Tur som fan bara att hennes hjärna på något sätt kopplade snabbt - gas, broms, gas, broms. Det var nödvändigt för att känna vinden i håret, känna ruset när moppen accelererade upp till sin högsta hastighet på den biltomma gatan. Jag är en riktig sucker för speedkickar, bara att erkänna. I en u-sväng råkade jag köra upp på gräset och nästan rakt in i ett träd, jag hörde några som tjoade bakom mig men då vred jag bara på gasen igen för att komma därifrån dessto snabbare. Tillbaks till tryggheten.

Mina tankar vandrar runt i deppmode idag, knäppt. Vet inte hur många gånger jag har tänkt att jag bara ville hem och låsa in mig på mitt rum. Sova och tänka och sova och tänka. Less på mitt jobb, jodå. Sovit har jag i alla fall gjort i tre timmar så nu är det väl dags för den andra delen.

För det är väl lite någonting man behöver tänka över om man har all anledning att vara nöjd och glad men inte är det.

Känner mig som någon i The Office Space just nu. Klicka, markera, radera, byt mapp. Så jävla simpelt, är glad att det kan på per automatik, behöver knappt tänka. Min dagliga (eller nattliga?!) dos av fascination är sedan länge överskriden, jag känner att jag inte kan imponeras mycket mer idag med andra ord. Ska burra ner mig i min trötta tunga dimma innan trånandet kickar igång igen, det händer alltid förr eller senare. Mitt sätt att visa utlopp för känslor antar jag, önskar att jag kunde vara lite mer cool.

Faan mitt jävla hus kommer aldrig bli klaaaart!

Jag åkte in med mamma till jobbet idag. Fördel: socialt. Nackdel: socialt...

Jocke snodde min awesome dator >:(

16 minuter kvar tills jobbfrukosten!

Min nya sega dator har skannat drygt en halv miljon filer nu. Jag undrar när den är klar.

Om tiden bara kunde gå lite snabbare...

Har fått den dagliga dosen av social kontakt och nu har jag överdrivet mycket att försöka att inte tänka på. "Tänk mindre" brukar det låta så jag menar whatta hell. Livet är inte en kamp om man inte kämpar.


blev jättechockad i förmiddags när jag insåg att maoam-gubbarna har sex!

Sov lite för bra. Obehaglig dröm. Funderar på om jag drömmer sånna oftare än jag vet om. I vilket fall så var det typ en blandning av filmerna Octane/Joy Ride/Changeling/Texas Chainsaw Massacre så ni kan ju tänka er (de första två är typ halvkassa amerikanska thrillers, den tredje är en fin men hemsk film med barn som kidnappas och dödas i ett hönshus, den sista är bara äcklig och brutal). Sen fanns det en lastbil med i drömmen också :(

Ennywej. Idag är jag glad för jag ska få kladdkaka. Ni skulle bara veta hur mycket jag längtar! Det är så himla gott, jag dööör, vill ha nu.

Min brorsa fyller 12 idag, ska pussa lite extra på honom (haha jobbig storasyster! :D) och tvinga honom ha den nya Bart Simpson-tshirten Klara och jag köpte till födelsedagspresent. Älskar dig lillebror.

Jag låg på Fannys matta hela kvällen, för att hålla det kort körde vi tjejsnack (svaller+snusk+nostalgi+hatobjekt +djuptankar) med musik och jordgubbar och vindruvor och choklad och cola. Sen när chipsen kom blev det heaven.

Jag tänkte på det där, med projekt, jag tror det är bra för det tar en någonstans. Allting får ett djupare syfte, man lever för en bunt småsaker istället för en stor. Det är nog bäst överhuvudtaget, ifall en liten del skulle försvinna skulle inte hela livet gå under. Så man kan ju tänka att projekt är bra.

Eller så försöker man bara proppa sin carebox full med saker som man intalar sig betyder nåt fast man egentligen vet att den redan är full med något annat och att inga skitprojekt i hela världen kan ta dess plats.

Min vill-helst-sova-bort-fredag blev okej-fredag. Imorgon blir Danderyds-lördag och dagen efter blir det Daniel-söndag (lillebror fyller 12). Intressant information från tillställningen jag var på: min fjortonåriga kusin har vuxit om mig med fem centimeter (han har blivit skoj-dryg också, jag gillare) och jag har lärt min bonusbrorsa Gustav att säga "dude" och "awesome" (han är åtta/nio och har typ sopran-pojkkörsröst, fatta hur galet kul det lät).


ph1 k00l chey på 70års-fezt

Jag åt lunch med mamma och Miriam idag. Om man ska beskriva vårat samtalsämne så kan jag förklara det såhär: båda två är förlovade och imorgon är det kungligt bröllop. Säger väl allt.

Jocke, Eve och jag har lärt känna varandra så bra att det är okej att kalla varandra idioter nu (=awesome eftersom att nån alltid klantar till det!). Vi jagar folk på kontoret, det är nästan som en actionfilm, chefen heter Bob och han är superbusy och helt omöjlig att få tag på (Eve lyckades få 15 sekunder av hans uppmärksamhet totalt på hela veckan...). Alla undviker oss eftersom vi kommer med jobbiga frågor och blanketter att fylla i så det är en stor utmaning!

Idag hade jag helst velat stanna i sängen hela dagen, inte göra någonting, inte vara social (ska träffa halva släkten ikväll och kommer få typ hundra frågor om mitt liv... palla) men det gick inte för sig. Fan vad jag ska planera in en sån dag så fort jag får sommarlov. Mamma bor hos Olof på helgerna så då blir jag själv, ingen som tjatar och ingen som flippar. Kommer stormtrivas.

Jag flyttar ut.

Att "gå hem till någon och spela the Sims" har fått en ny betydelse för mig nu.

Jag gör mina läxor. Jag har bra betyg skolan. Jag har ett städat rum. Jag är trevlig och artig vid middagarna och hjälper alltid till med disk eller matlagning om jag blir tillfrågad. Jag är inte ute och slarvar, som de kallar det, jag håller mina tider och vid undantag meddelar jag alltid det. Jag är inte uppkäftig, jag gör som jag blir tillsagd även fast jag inte gillar det, jag säger tack så ofta jag kan.

Ändå räcker jag inte till.

Idag gillar jag min mamma. Jag gillar henne alltid såklart, men lite extra idag.

Idag tappade jag salami på golvet och gick in i en dörr (det var en glasdörr till mitt försvar). Mina arbetskompisar Eve och Jocke tycker jag är klumpig och undrade om jag hade några vänner. Hihi nej nu överdriver jag :D Lite... Dom kommenterade också på hur många gånger jag sa "awesome" när jag snackade med Daniel i telen. Jag var rastlös, okej? Satt och klickade med pennan också, fan vilken jobbig tjej. Men det var så... stimulerande.

I vilket fall hann vi klart med att arkivera fem projekt denna vackra tisdag, vi är så hardworking! Endast själva ordet "arkivera" borde ge vuxenpoäng tycker jag. För mig i alla fall, jag är den enda under 18. Men jag retas inte mindre för det! Hihi, jag måste ju ta ut det på nån.

Puss.

Får se hur länge jag pallar.

Jag är upprörd. Igår när jag kom hem satt min syster och en bunt kompisar framför tv:n, och jag hälsade som jag brukar göra. Idag får jag höra att de trodde jag var hennes lillasyster?!?!?! Hur fan går det ihop, visst att hon håller på att växa ikapp mig men jag ser väl för i helvete inte ut att vara fjorton?!

Julia är över just nu (hon fick sig ett gott skratt...) och vi ska snacka hela natten lång elleeer inte för jag har jobb imorrn bajs. Idag fick jag visserligen choklad och banan och glass för att nån fyllde år, och jag arbetar med Jocke (och imorgon även Evelina) som också sommarjobbar där under de här tre veckorna så det är najs. Bara att när jag skulle ta bussen imorse från Tekniska gick jag över vägen istället, mot skolan. Lite lagom weird sådär.

Okeeeeeeeeeeeeeeej fine jag saknar Jarlaplan så vadå?!

Tack Theo Smart.

Fin dag idag, väldigt fin faktiskt, fint väder och så. Min morgon var också väldigt fin och frukost-lunchen är fin, allt är väldigt fint.

Eller.

Har sett Lovisas film jag vet inte hur många gånger nu och ler fortfarande. En awesome junitorsdag som kommer fungera som min cheer-up en bra tid framöver. Nehej nu är det minsann dags för sängen, kommer ändå inte kunna utföra något mer vettigt idag. Pusskramgodnatt.

Borde innebära frihet. Så fan för avstånd och jobbiga föräldrar som inte fattar hur det är att vara tonåring bara för att deras liv är så jävla perfekta med en massa förlovningar och skit.

lovisa har gjort den finaste somrigaste filmen någonsin!

Jag har just insett att man kan infoga smilisar i kontakter. Nu har jag barnsligt roligt.

Nån dag närmade sig, kom och gick. Nån dag har varit nu. Bara att vänta och se alltså, jag är enormt lugn för jag kommer göra vad som känns rätt. Och om jag gör rätt, hur kan det då bli fel? Alla är rädda för att misslyckas men jag tror man måste våga lita på att det kan funka ibland också.

Sommarlovets första natt kommer nog bli sommarlovets bästa natt, sömnmässigt i alla fall. Jag sov som en bebis när jag väl somnade och vaknade inte en enda gång på nästan tio timmar. Snacka om lyx.

Haha jag är så lame

sushilestulang

Annorlunda skolavslutning, Jarlaplan är en jävligt nationalistisk skola (skulle dess principer appliceras på en riktig nation skulle det vara en kommunistisk diktatur, och invånarna skulle inte bara vara skitsmarta och supernördiga utan antagligen totalt hjärntvättade också) men jag gillar Engelbrektskyrkan trots att jag inte alls kan känna sommarlovet ännu. Vad jag känner är kalla och blöta fötter från de leriga, dyngsura skorna. Sunkig park. Sittkonversationer passar väl bäst inomhus egentligen, men man tar vad man får.

Jag har aldrig brytt mig om "komplicerat", jag är ingen dramaperson, men jag börjar inse vikten av det ordet nu. Jag är glad att jag inte är ensam om att vilja hantera det på ett vettigt sätt dock, dagens ungdomar verkar gilla att överdramatisera bitterhet och småtjafs men det finns ju alltid undantag. Tack och lov.

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH MAMMA TOG MED SIG HÅRTORKEN!

Kan man känna sig mer entusiastisk när regnet öser ner där utanför? Säkert över hälften av alla mina skolavslutningar har varit regniga men jag kan fortfarande inte vänja mig. Jag funderar på hur jag ska ta mig till skolan utan att drunkna, är det ens värt att förska få med kameran liksom? Bajs.

Så tvungen typ.

Antingen vänjs man eller så gör man inte det.

(Svengelska = kärlek) Vi fick lite sol och en del värme hos Andréa idag, mysigaste eftermiddagen i hennes pool och rostat bröd med nutella om man ville, det var awesome! Jag försöker ta vara på den tiden då jag kan vara utomhus eftersom jag nästa vecka, veckan där på OCH veckan efter den kommer behöva sitta inne 9-16 måndag-fredag... Ska utnyttja helgerna till fullo med andra ord.

Ikväll ska vi till Humlegården och äta picknick, imorgon är det skolavslutning och nu får vi gäster så jag måste kuta! Puss.

Nostalgilåt, 3:45

Jag låg i sängen och skrattade med min syrra i en halvtimma, nu är jag sådär lagom efter-flum-dåsig och på dåligt humör, awesome.

Nä, usch.

Sista veckan, vafan får jag skrivkramp för? Jag vill kunna läsa om det här i framtiden och kunna minnas varenda dag eller åtminstone de viktigaste händelserna. När man har det bra, när sommarlovet är mindre än 48 timmar iväg så vill man ju njuta istället för att hela tiden känna att det redan rinner ur ens fingrar.

Imorgon blir det poolparty hos Andréa och eventuellt även Edsviken men jag vet inte riktigt, ledig dag innan skolavslutningen ska utnyttjas i vilket fall. Helgen börjar väl också ta form antar jag, men jag är inte det minsta festsugen, vet inte varför. Det finns bättre sätt att njuta av ledigheten känner jag så det blir nog inget partande för min del. Är typ taggad på att ligga ute och titta på stjärnorna... Ibland tror jag att jag borde vara gamling.

När förvirringen börjar lägga sig och man plötsligt kan se klart igen så skiner solen plötsligt och allt är väldigt varmt och melodiskt. Man vet var man bör lägga sin fokus men fokusen läggs ändå trots att man inte tvingar den dit. Då uppskattar man andra glada leenden, när man vet vad de ler för, den lyckan speglas bättre i andra för att kunna förstå den själv. Kanske inte är helt oförvirrad än.

Om det ändå vore lätt, det är det ju aldrig tydligen, men det handlar väl om otajming egentligen. Och jag är inte klar ännu, bör poängteras, jag kanske väntar på rätt tillfälle. Slutet, mörkret, ingentinget, och början igen. Det har verkligen ingen sådan betydelse att det skulle ändra något i slutändan, mer än sättet att se på förgången tid. Att göra rättvisa.

Har ärligt talat ingen aning om vad i hela världen jag ska skriva.

Är vad jag är just nu, enligt Lovisa-definiering. "Det såg inte så svårt ut" och "för de kommer väl ändå alltid vara där liksom", alltid är vad som stoppar mig just nu.

Jag vet att det är normalt med barnstjärnor och tweens och sånt nu men jag kan fortfarande inte låta bli att förfäras lite.

Det fanns ingen respektabel mat i frysen och jag är för lat för att laga något i vilket fall, så det blev varmt bröd med nutella. Himmelskt gott, och så har jag vita nytvättade strumpor på mig och luktar kokosnöt istället för rök.

Mando Diao igår var som väntat helt awesome, det var perfekt väder och på människofronten lite som att vara tillbaka på Friberga igen, fast med en del nya tillägg. Paradise Hotel-Cimon var även där, det var kul och togs foton, sen vann en av killarna en gigantisk basketboll som kunde studsa så jävla högt och Oscar en minielgitarr som jag blev väldigt avundsjuk på! Det var en relativt kort konsert i sig, med det räckte med svettiga skrikande tjejer för mig (hatobjekt: svettiga, hoppande, påträngande, med tofsar som borstar en i ansiktet, med röster som gör en döv, lutandes fastän det inte är så trångt, fan jag är nog ingen konsertmänniska egentligen...) men i slutet spelade dom mina favoritlåtar och det ägde. Efter det sprang vi som sagt runt på Grönan ett tag, sedan åkte vi hem till Hedvig och Oscar (jag blev skjutsad på Astrids moppe... det var som att hela förra sommarn återuppspelades igen...) och chillade gaaaaaleeet. Pretty awesome kväll måste jag säga, avslutades mycket lägligt med en fin sång som påminde mig om att maj nog inte är över ändå. Jag ska lära mig den så det kan vara maj hela tiden.

Ed & Nancy kommer över om en stund, Honours föräldrar, ska väl baka amerikanska kakor och äta timtals lång middag eller något sådant. Själv är jag taggad inför sovmorgonen imorgon (sova ut?!) och helgen som sagt, hade shorts idag = fett chill, mvg på samhällsprojektet och historiauppsatsen = fett flytigt, och kan skolan bli mycket bättre nu när vi inte har något alls kvar?

Jag tycker mig höra dom komma nu, håll tummarna för att jag inte ska somna.

Mitt sommarlov börjar om exakt en månad, awesomeness.

Mando Diao för hundrafemtio spänn, behöver jag säga mycket mer än att det kommer bli en awesome fredagskväll?! Jag är grymt taggad inför helgen i allmänhet, vi ska även sova på Daniels studsmatta (jag ska be honom hålla källardörren öppen, jag kommer så vara den som ger upp för kylan och går in och lägger sig i bäddsoffan först, jag är inte så tålig som jag skulle önska...) vilket kommer bli helmysigt, även om jag redan sover urkasst och antagligen inte kommer sova mycket bättre då.

Nu ska jag ringa Astrid och beklaga mig över två personer som får mig att se rött.

Suttit på strandpromenaden nere vid Edsviken med två awesome människor och melon och muffins och tända ljus och pratat om livet, sånt gillar vi. Jag är lycklig.




från deras bästa sidor liksom

Dagens roligaste har definitivt varit att bluffa slag mot Daniel (Slå en Daniel-dag = awesomeness) men slutsatsen blev i vilket fall att det var roligare med kittel. Annars så har jag blivit facerapad för typ första gången och så har vi jobbat men jävla omöjliga mattetal, men till sist så gav vi upp och köpte chokladbollar istället. Fett värt.