Ljuset kom ovanifrån och var orangegult sådär som nattlyktor på kvällen. Jag hade en mössa som skuggade mina ögon, de såg mig inte. Svängde två påsar i varsin hand och tänkte på inget alls. Vägen knastrade och fingrarna var frusna. Jag har ett nyfunnet jag som aldrig synts förut. Nu väller det upp i form av ilska och andra starka känslor... Så att jag ibland bara måste dölja mig.

Det finns ingen räddning i form av sommar och sol och värme. Jag har redan allt jag kan få. Det är det som är det hemska. Vad kan jag göra, ingenting, gå och vänta. Försöka att inte vara arg. Är jag evigt skadad?