Nån man kan somna med, närsomhelst, som man kan ta eftermiddagsnap med, som man mitt i natten kan vakna alldeles ihoptrasslad med. Nån som håller om en när man är ledsen, och pussar en så att man ska bli glad, och alltid löser alla problem när det mesta känns jobbigt. Nån som man kan göra exakt allt med. Nån som man inte riktigt vet hur man kunde klara sig utan.



Jag är så kär i dig.

Idag gjorde jag något. Min tid användes till mer än att äta kex, stirra ut genom fönstret och dega. Allting snurrade ihop till en stor inspirationsblandad virvelvind av blixtrande idéer, och nu försöker jag fortfarande behärska mig. Jag har så mycket jag vill göra att en vuxen skulle skratta åt hur ungt och naivt det låter, men vad är fel med flera bollar i luften? Skolpolitik, privatekonomi, coaching för unga, beteendevetenskap och webdesign är svårt att få ihop till ett endaste jobb, men då får man helt enkelt börja någonstans.

Vaknade precis och har därmed bekräftat omöjligheten med att komma vidare i franskaboken. Vi läser ju en Nobelbelönad roman av Albert Camus, och njae vi kan inte riktigt diskutera vardagliga saker på franska men hej varför inte läsa den ändå, det klarar vi väl?!

Poo kallas det. Hade för övrigt en förarglig tisdagsmorgon. Kristian och jag spenderade den i skolan då hans läkarbesök 8.15 (!!!) begick våldsövergrepp på våra "sova-ut-planer", men det var vi tydligen inte ensamma om att göra i alla fall. Jag refererar till min första wallphoto på Facebook (samt betonar bakisheten, och lukten) och lämnar över ordet till ordföranden.

Ska till Mälarhöjden snart och träffa Kristian, Carl och Fredrik, men först blir det den där franskaboken jag älskar så mycket yay! Ska hämta småttingar imorgon, träna på onsdag (snälla gud gör det till en bra dag...), hämta tvillingar på torsdag, sova hos Lovisa på fredag, klippa mig & artonårsfest på lördag wiho! Det gäller att hålla sig distraherad!

Och sen blir det HÖGLEKARDALEN.

Idag var jag med Lovisa.

Blickar tillbaka till sådant som bara skrevs för några dagar sedan och undrar: var det jag som skrev det där? Kan inte minnas vilka känslor jag hade eller varför jag var så glad eller ledsen. Folk säger "det är bra att leva i nuet", men till den extent att man inte kan få en sammanfattande bild över verkligheten, inte kan komma ihåg att det fanns bättre dagar än såhär? Är det så himla bra då?

... och här sitter jag.

Min pojkvän sitter och spelar gitarr med min bror just nu, jag fick inte vara med för det var "deras grej". Hihi :D

Småpojkarna på tisdagar, tvillingarna på torsdagar, fyramånadersbebisfamiljen vid behov, träning måndag, onsdag & någon helgdag, sång på tisdag + VRGs vanliga plugg, jag kan i alla fall hålla mig sysslosatt. Folk undrar hur jag ska hinna med, men ärligt talat, skippar jag datorn bara så löser det sig.

Jag köpte en ny mysig kofta på Urban Outfitters idag.

Ljuset kom ovanifrån och var orangegult sådär som nattlyktor på kvällen. Jag hade en mössa som skuggade mina ögon, de såg mig inte. Svängde två påsar i varsin hand och tänkte på inget alls. Vägen knastrade och fingrarna var frusna. Jag har ett nyfunnet jag som aldrig synts förut. Nu väller det upp i form av ilska och andra starka känslor... Så att jag ibland bara måste dölja mig.

Det finns ingen räddning i form av sommar och sol och värme. Jag har redan allt jag kan få. Det är det som är det hemska. Vad kan jag göra, ingenting, gå och vänta. Försöka att inte vara arg. Är jag evigt skadad?

Jag är så jävla kass på att prata in meddelanden på telefonen, pratar alltid för snabbt och otydligt och nervöst. I vilket fall... så har helgen varit killkompisar, rollos, svartskärmsporr med sexiga subtitles, Fruit Ninja, pojkvänssläkt, lässtund i nittiocentimeterssäng, Tutoringmöte som engagerar lika mycket som vanligt och en långsväng till IKEA (jag har nu rosa doftande ljus i vita behållare, en ny korg för smutskläder, nya galgar och en hel lampuppsättning till mina nya garderobsdörrar som kommer nästa vecka!).

Körigt, helt enkelt, men det behövs mot det här skitiga pissvädret, för jag är så kär så kär i mitt rum och min pojkvän och mina kompisar och mina syskon och min mamma och min skola och mitt liv så det gör inget, inte idag.

Glömmer allt oftare att jag har en blogg, vet inte varför. Sitter och pysslar i mitt rum istället, städar, äter choklad, lyssnar på musik, upprörs över att privatekonomi inte lärs ut som ett ämne i skolan när till och med datakunskap finns.

Jag älskar att ha ett helt normalt, rutinrikt liv.

Idag blev det jordbävning i hela marken. Kunde känna hur det låg där under och lurade ett bra tag, hela världen blev instabil och ingenting var plötsligt tryggt längre. Det skakade rejält och trappades upp, som en dominoeffekt. Efterskalv är således inte ologiska. Det blir väl så ibland. Jorden fösvinner under en, sprickor sätts i sköra vävnader trots att man tror man bygger dom med granit.

Och när det är som mest så, jag kan inte sluta tänka jag saknar honom, med en sån ilska att jag ibland får lust att välta hela jorden upp och ner men oftast med en sån sorg att värmen bara rinner ner för kinderna och jag klamrar mig fast hårt hårt vid det jag har och bara undrar varför? Varför? Jag kan intala mig själv och andra så mycket jag vill att det är bäst såhär men i slutändan hamnar jag alltid där jag saknar min pappa kan nån snälla ge mig honom tillbaka

Brakarmiddag med pasta, smält ost, avokado och köttbullar, jag lär mig från de bästa. Träffade min första familj idag, med en Erik på 3,5 år och en pytteliten Johan på 1 år. De var urgulliga, och de bor 602 meter ifrån mig. Hur awesome? Dock så fick jag tio (!) till svar på min annons jag lade ut på grannar.se, blev väldigt chockad men fick helt enkelt börja sålla. Har en till familj jag tänkte säga ja till som bara behöver mig på vissa vardagskvällar, samt ett femårigt tvillingpar i Stocksund, men de ska jag träffa senare i veckan. Är störtnöjd, nu har jag uppfyllt ett av mina nyårslöften att skaffa jobb! Money flow yeaah!

Ett år sen. Ett halvår sen. Siffor + jag = hallelujah hihi.

Idag då? Det borde hända nåt idag också!!!

Hej jorden, livet är kul, Lovisa och jag ska bli nästansyskon och sovkompisar på vardagar, Daniel och jag ska sitta barnvakt till våra ungar som bor några hus ifrån varandra och dricka te och prata om vädret och min pojkvän ska sova över på torsdag och jag ska baka muffins till honom för då har vi varit ihop i sju månader!

(kanske glömde säga det men nu vet han att han ska det i alla fall)

Idag var jag med Lovisa.


Det var kickoff på projektet och vi var några som skulle till Armémuseum. Här är Arvid och Sofia knappt synliga.


Och jag, lagom glad över skolstarten.


Tog inga bilder inuti museet men vi fick spela ett poltiskt spel och vara låtsasländer och pakta mot varandra, det var väldigt roligt. Jag var finansminister för Bati och vi försökte demokratisera landet efter militärjuntans järnhand.


Sofia, Amelie och Thérèse vägrade äta i skolan och surade på oss för att vi inte hängde med dom. Thérèses min = episk.


Men jag hade det mysigt med Lovisa i skolan!


Dancedancedance


Lovisa körde sexypose!


Och vi gjorde flera misslyckade hoppbilder, ser ut som shake-it-shake-it typ.


Och sedan gick vi till nästa lektion som var filmvisning och frågor om projektet, som för övrigt handlar om piraterna i Somalia som kapar skepp i Adenviken.


Amelie och Michis, väldigt kärleksfulla.


Sedan fikade vi. Emilia gillade inte kameran.


Tavlor på Café Birger, tycker dom är söta.


Hemvägen. Jag får klara mig själv.

8.15 imorgon på Östermalmstorg. Sista dygnet bjöd på morotsmuffins och en bästvän_bäst som gav mig tavla. Jag ska svänga om i hela rummet och göra en anslagsvägg. Behålla julstjärnan vintern ut, är en såndär sucker för mysbelysning, och alltså mitt rum = <3.

PS. Märks att människor börjar komma hem nu, det var liksom en stor UPSWING i statistiken

1. How I Met Your Mother var sorgligt :( 2. Jag ska mysa & baka & ha filmkväll & träffa vänner & sova & äta gott & pussas i helgen 3. Vårt vatten är tillbaka! 4. Daniel har fått ett tv-rum och Lovisa en köksassistant (se nummer 2) 5. Jag ska börja ta sånglektioner i februari wii 6. Fabians bathtub

Så kommer den dagen då det var dags att börja leva igen (bli ren för första gången på år, träffa folk och sätta foten utomhus), men självklart är det något som inte fungerar. Vattnet. Så idag tänkte jag rosa min vän Astrid för att jag fick gå på toa, duscha och tvätta mig ren samt äta mat hos henne. Sånt man tar för givet annars, men nu gjorde det min dag.

För övrigt är jag arg, på snön. Jag halkar runt utomhus, kan inte gå rakt, inpackad i en stor tjock dunjacka med en luva som faller ner över ögonen. Håret blir blött, mobilen blir blöt, och i strumporna går det upp maskor så fort zippern på kängorna snuddar vid mina vader. Till råga på allt blir jag andfådd eftersom jag inte har haft gymkort under december och storvägrat att springa ute i det här vädret. "Livet suger" är väl det enda jag har kvar att tillägga, men det tänker jag inte skriva, för det gör det inte.