Så kommer den dagen då det var dags att börja leva igen (bli ren för första gången på år, träffa folk och sätta foten utomhus), men självklart är det något som inte fungerar. Vattnet. Så idag tänkte jag rosa min vän Astrid för att jag fick gå på toa, duscha och tvätta mig ren samt äta mat hos henne. Sånt man tar för givet annars, men nu gjorde det min dag.

För övrigt är jag arg, på snön. Jag halkar runt utomhus, kan inte gå rakt, inpackad i en stor tjock dunjacka med en luva som faller ner över ögonen. Håret blir blött, mobilen blir blöt, och i strumporna går det upp maskor så fort zippern på kängorna snuddar vid mina vader. Till råga på allt blir jag andfådd eftersom jag inte har haft gymkort under december och storvägrat att springa ute i det här vädret. "Livet suger" är väl det enda jag har kvar att tillägga, men det tänker jag inte skriva, för det gör det inte.