Jag gillar att vakna på morgonen, öppna min dörr och bländas av en rödrosa soluppgång som är splashad tvärs över halva horisonten utanför våra vardagsrumsfönster på sjunde våningen. Jag gillar när mitt korta hår blåser i vinden, det gjorde det aldrig när det var långt och tungt. Jag gillar att traska till skolan på mornarna med musik i öronen och känna hur jag är den enda personen i världen.

Det är den sextonde mars, och det är fortfarande vår. Människor börjar vakna till liv, det är awesome. I skolan har vi mer än vanligt men jag har inget problem med att fokusera alls längre. Det finns vissa specifika saker med vintern som jag saknar, få tillfällen, men egentligen saknar jag dem inte alls. Haha, jag måste älska dubbelmoral. Tydligen. Men det finns ju två sidor av allt tänker jag. Äsch, dags att ta tag i franskan nu, scary story time!