Dag nio. Jag är levande, flyter fram genom det svala vattnet. Sover som ett barn. Efter en veckas total tystnad kan jag också lyssna på musik igen, enormt fascinerande för hjärnan som hade glömt bort hur det kändes.

Värmen är inte heller någon plåga längre, jag tycker snarare att det börjar bli smått kyligt om termometern visar under trettio grader. Drömmarna är absurda, lika klara budskap varje natt. Stress existerar inte, det finns ingenting i luften som stör ens synfält, det är en så otrasslig tillvaro att det mest betydelsefulla i livet karvas ut och man börjar minnas vem man är och vad man bör fokusera på. Sådant är alltid extremt ångestfyllt i början men som de brukar säga, klarar man av de tre första dagarna, så.

__̴ı̴̴̡̡̡ ̡͌l̡̡̡ ̡͌l̡*̡̡ ̴̡ı̴̴̡ ̡̡͡|̲̲̲͡͡͡ ̲▫̲͡ ̲̲̲͡͡π̲̲͡͡ ̲̲͡▫̲̲͡͡ ̲|̡̡̡ ̡ ̴̡ı̴̡̡ ̡͌l̡̡̡̡.__