När jag blev skjutsad på cykeln och mitt hår blåste runt överallt och solen gick ned bland molnen, och sen så funkade inte ljudet när vi väl var där i Amandas källare med de enorma dataskärmarna och biljardbordet, och det sögs kort och var alldeles för mycket killar tills en hel hög drog till en busshållsplats och vi låg kvar i soffan och vi kom inte ut igenom dörren fast Tore försökte och Astrid försökte och sen lyckades Rosanna komma in och så gick vi till bussen och Tore och Adam gömde sig för galna fjortisar och sedan väntade vi i Liljeholmen i tjugo minuter och colan smakade skit men dom köpte choklad i en automat vilket var jättegott när vi låg på bänken och sen träffade vi nån Dessies kompis helt random och henne hade det tydligen gått illa för men efter en stund gick alla av och det blev alldeles ljuvligt tyst och nu tror jag att jag gick för lätt klädd för halsen bränner som satan och det är inte mycket bättre med huvudet.

För att hålla det kort.

Ibland blir jag så trött på alla esteter som bara går runt och tror att man inte kan nånting bara för att man är sammare! Whatta hell liksom!

 

SUG PÅ DEN VA!!!

Telefonräkningar...

Åh vad jag ville ryta åt vädergudarna efter skolan, bra val av barnvaktsdag liksom, mina vita tygskor blev dyngsura och fötterna kalla, håret droppade och det rann ned i ansiktet och smetade ut min mascara.
Brutalt. Risig. Tjej.

Jag har insett att Sufjan Stevens är bra regn-allmänt-ruskigt-väder-musik och att jag vill ha helg.

that i could get by on a smile and a wink

Blöööh...

Vem fan vet

I slutändan var vi två trötta tjejer och två gosiga katter som slocknade ihopträngda i en nittiocentimeterssäng. Det var väl ingen särskilt bra kombination egentligen men jag tycker inte att man kalla det dålig sömn för det. Ibland var jag i något slags halvmedvetande läge och jag tror jag och Lovisa pratade med varandra nån gång mitt i natten men jag kommer inte ihåg. Drömmen minns jag dock.

Herregud.

Lever bland provisoriska lådhögar och bokstaplar, tänkte slänga in några snabba egobilder som en äkta bloggerska innan jag rusar iväg till bussen. Måste bara tillägga att mitt hat för inredning måste vara hatkärlek för just nu är jag helt nere i mitt rum. Hihi.

man kan väl anstränga sig för att vara normal ibland också...

Jag förstår inte var mitt ritblock har tagit vägen? Håller på att vända hela rummet upp och ned i jakt på de svarta plastpärmarna. Hm. Annars lyder planen sushi och promenad med finfin vän. Tycker jag förtjänar det efter den här helgen. Enligt DISA (en mycket pålitlig källa tycker jag!) så mår människan bra av att följa ett belöningssystem. Det vill säga, gör man något bra så ska man få en egenanpassad belöning för att kunna fortsätta med de goda handlingarna. Alltså är människan som en hund. (Eller det var min tolkning i alla fall?)

Jag vill bort.

Jag hade verldens kunstigaste dröm.