Totalt lost tjej trodde det var sista maj igår, men det är inte juni riktigt ännu och vädret är väger definitivt inte upp för en sommarmånad. Längtar efter sommaren, jag behöver sova ut för min sömn är fortsatt hackig (har vaknat fyra-fem varenda morgon i mer än en vecka nu, tummen upp) men jag har i alla fall gjort mitt sista prov i ettan (muntliga franska nationella) nu. Och jag känner att jag är på sånt humör där jag bara kommer rada upp vad som har hänt på senaste tiden och det är bäst att det inte blir så (tråkigt...) så jag lägger ut en video istället,"seriös mattelektioner på onsdag" :)

Och så var det den sista maj. Det är så hemskt, för det känns som att jag skriver sånna här sista-månaden-inlägg varje vecka, inte varje månad. Tiden flyger förbi, och jag låter den göra det för jag uppskattar vissa tillfällen mer än andra, det måste det bli slut på nu för annars kommer jag vara 70 innan jag hunnit blinka.

Med andra ord så ska jag börja njuta exakt hela tiden. Maj har varit så jäkla awesome men jag har varit för otålmodig, och nu är jag plötsligt öga mot öga med den sista hela skolveckan i ettan i gymnasiet. Jag skulle vilja spara varenda tillfälle så jag kan plocka fram det igen när som helst, när jag vill återuppleva det. Men det funkar inte så.

Efter att bloggen har klingat tyst i ett par dagar så måste jag börja med att gratta min fina vän Lovisa på födelsedagen i efterskott! Jag hann inte skriva något grattisinlägg igår för jag var tvungen att åka iväg igår morgon men vi hade en skitmysig kväll i fredags och hon fick minsann en stor bamsekram precis på tolvslaget då Andréa och jag kom in med ett självspelande tänt ljus. Jag är så himla glad att jag har henne för hon är så odramatisk och lugn, med en awesome tvåsidighet där man i ena sekunden kan skratta åt de mest obetydliga sakerna (munkar) och i andra vara fullt seriösa och prata allvar (läs: ösa ut sina problem och älta dem tills man somnar utan att komma någon vart men ändå må bättre morgonen efter). Det är det vi gör på Lidingö! Puss på henne <33


den här bilden är så söt att jag dör när jag ser den

Mycket uthärdlig dag, kanske till och med mer än uthärdlig, kanske till och med... awesome.

Kanske.

Det här är nog i särklass det sorgligaste jag någonsin läst. Bird är berättarens (Almas) lillebror.

"My brother and I used to play a game. I'd point to a chair. 'THIS IS NOT A CHAIR,' I'd say. Bird would point to the table. 'THIS IS NOT A TABLE.' 'THIS IS NOT A WALL,' I'd say. 'THAT IS NOT A CEILING.' We'd go on like that. 'IT IS NOT RAINING OUT.' 'MY SHOE IS NOT UNTIED!' Bird would yell. I'd point at my elbow. 'THIS IS NOT A SCRAPE.' Bird would lift his knee. 'THIS IS ALSO NOT A SCRAPE!' 'THAT IS NOT A KETTLE!' 'NOT A CUP!' 'NOT A SPOON!' 'NOT DIRTY DISHES!' We denied whole rooms, years, weathers. Once, at the peak of our shouting, Bird took a deep breath. At the top of his lungs, he shrieked: 'I! HAVE NOT! BEEN! UNHAPPY! MY WHOLE! LIFE!' 'But you're only seven,' I said."

- History of Love, Nicole Krauss

På något jävla snett vänster så relaterar jag och det gör ont. Lillebror ska vara glad.

Det är inte långt kvar nu, det känns överallt. Sommaren är praktiskt taget här och skolan håller på att få slut på uppgifter att underhålla oss med, lovet går nästan att nudda vid. Jag längtar så tills sena soluppgångspromenader, tillåts inte riktigt nu på grund av den dygnsrytmen jag bör hålla ett bra tag till, tills jag är klar med sommarjobbet i början av juli faktiskt. Men ja, mest längtar jag nog efter nätterna. De är ju så ljuvliga och dova. Jag ska njuta mer än någonsin, inte för att jag någonsin har underskattat ledighet förut, men ändå.

Mitt hjärta går såhär just nu, det blir nästan ohanterbart ibland. Jag måste ju kunna hålla mig i styr också, och det är väldigt ansträngande att stå emot sina impulser.

Morgon. Snoozade i hela fyrtiofem minuter för jag var så galet trött, men vår sovmorgon tillät det. Lite ansträngningar och en snabb dusch fick mig att vakna upp, var inte ett dugg sugen på macka så jag värmde upp quesadillas och osten i smälte. Gott. Lät Isak Strand & The Resin Band spela för mig medan ljuset förändrades utanför lägenhetsfönstrena, fin morgon.

Awesomeness. Svenskar är dom också.

Förutom min stalkerincident idag så har jag även gjort ett geografiprov, en historiapresentation, ätit på donken (igen...) med Amelie och Kristian, sjungit stämsång med Lovisa, läst igenom urgamla sms och någon (läs Kristian) var lite busig med min iphone...

hade vi kul åt... bästa eftermiddagshumorn någonsin, inte alls totalt omogen!

Idag hände världens roligaste slash stalkigaste sak någonsin! Jag skulle hänga med mamma och skjutsa min syster till Enebyberg där hon skulle sova hos en kompis, och sedan föreslog mamma att vi skulle ta en biltur runt i Danderyd (hon är arkitekt och gillar att kolla runt på hus). När vi närmade hos Stocksund sa hon "Har inte du någon kompis som bor här?" och jag svarade ja såklart. "Vart då?", fortsatte hon och jag skulle precis svara när jag kom på att jag inte visste. Så då sa jag istället "Jag hittar!", vilket var det dummaste någonsin! För det slutade med att vi körde runt i cirklar i säkert 20 minuter och vid det laget var jag så fast besluten vid att hitta till Daniel att jag inte tillät henne att köra hem.

Efter en bra stund kom vi i alla fall fram till Stocksundsskolan och jag fylldes med hopp igen. Jag tittade jättenoggrant på alla hus vi körde förbi, kände igen det vi gick förbi en gång när en man stod helt stilla i en slags valvöppning, och sedan kom vi till Krigsstigen och den mindes jag också, jag hittade ända till den rosa ambassaden, därefter var jag dock tvungen att gissa och vi var snabbt borttappade igen. Nu kommer det bästa. När jag kör fifty/fifty och väljer vänster får jag plötsligt syn på en välbekant figur några meter fram och vem är det om inte Daniel själv? Jag tror inte mina ögon, ber mamma stanna bilen, hoppar ur och kör händer-över-ögonen-grejen på honom, vilket tillfälle liksom. Han såg lika chockad ut som när Lukas och jag lurade honom i vintras, haha det var såå roligt, och sedan var jag tvungen att förklara vadfan jag gjorde mitt ute i Stocksund klockan 21 på kvällen. Kommer bli förevigt stämplad som stalkertjejen nu! :D

Jag brukar bli skjutsad på moppe i Danderyd.

Idag har jag legat länge i min säng och stirrat upp i taket, varit social över sms och internet, druckit varm choklad, lyssnat på musik jag inte brukar lyssna på, sett ut på åskvädret som drog över hela min vy på sjunde våningen och hört mullrandet ovanför i himlen, skrivit både personliga texter och läxgöra, hjälpt mamma laga middag, tvättat bort spritlukten ur mitt linne som John spillde på igår, stannat i t-shirt och shorts hela dagen och inte tagit ett steg utanför dörren, och varit väldigt lugn i allmänhet. Jag vaknar alltid illa till mods nuförtiden, eller nästan alltid i varje fall, men det gick att jobba bort innan klockan slog eftermiddag idag. Det enda som fortfarande ekar lite tomt i mitt huvud är den där felaktigheten, att jag vet att det finns ett problem men att jag inte riktigt kan sätta fingret på vad problemet är.

Jag tycker alla borde ta sig en funderare äver den här gruppen, joina det här eventet och läsa den här texten.

Kanske även lyssna på den här visan som är så nära provensalsk sommar som man kan komma musikvägar.

Idag har jag umgåtts med Gabi över Skype för sista gången innan hon sticker till Ryssland i åtta veckor och Singapore i två. Nu försöker jag klä mig fint eftersom vi ska till Gondolen och sedan blir det klassfest i Spånga.

jag önskar att jag inte blev så avundsjuk hela tiden

FYLLER SJUTTON!!! Grattis på dig min bästavän slash extrasyster, jag kan inte förstå att du har blivit så stor! Du är så himla awesome ska du veta, du lyssnar alltid när jag behöver prata med någon, du är så himla godhjärtad att jag känner mig illvillig i jämförelse, du finns alltid där hela tiden, du är jättesöt och sjukt jävla grymt bra på att dansa! Jag älskar dig fedt mucket och längtar tills vi kan ta igen allt vi missat när vi åker till Frankrike i sommar, pusspuss på dig!!! <33

Jag gillare.

Obalans, stabil obalans, herregud vad det kan bli obalanserat, misstolkningar, jag kan bara tänka på klumpighet och otajming som de två största och enda anledningarna, eller kanske det handlar om mod för det har jag inget av och jag vågar inte ge för jag är så himla himla himla rädd att bli avvisad.

Jag blir inget annat än stolt när jag ser det här. Vi är några elever som har startat en förening (eller Embla har nog stått för det mesta jobbet) och nu har vi en egen sida! Gå gärna in och läs min smöriga presentation, haha. Då är det väl dags att börja leta utbildningsoffer då.

Ljuvt. Jag tänker att det är så ljuvt att jag inte vet var jag ska ta vägen men sen kommer jag ihåg att jag inte vill ta vägen någonstans.

1. Det första du tvättar i duschen?
Schamponerar håret. Haha, schamponera.

2. Gillar du kaffe?
Nej, eller det beror på hur utblandat med mjölk och choklad det är

3. Hur mår du just NU?
Awesome.

4. Stjärntecken?
Kräfta. Cancer på engelska, yay.

5. Berätta om din senaste dröm.
Om jag ska vara ärlig så kommer jag inte ihåg, men jag brukar drömma ungefär samma saker varje natt (enformig person ...) och det involverar oftast människor jag känner i konstiga sammanhang

6. Skulle du kunna äta din favoritmat under en hel månad utan att tröttna på det?
Antagligen inte

7. Vad vill du ha just nu?
Olika, lite sommarlov skulle inte sitta fel. Bland annat.

8. Har du räknat till 1000 någon gång?
Nej, har du?

9. Biter du i din glass eller slickar du bara på den?
Jag slickar aldrig "bara" på den, jag slickar bara.

10. Använder du smileys?
Only all the time

11. Har du träffat någon kändis?
Ingen av betydelse (haha in your face Tiger Woods! nej men skämt åsido), fast jag känner en som har jobbat med Clint Eastwood
.
12. Gillar du keso?
Nej.

13. Vilken låt hade du sist i huvudet?
Could it be forever - David Cassidy (kanske för att jag lyssnade på den, men bara kaaanske)

14. Hur många länder har du besökt?
15 kanske, inga asiatiska, de flesta betade vi av på bilresa runt i Europa för några år sedan

15. Är dina föräldrar stränga?
Nej de har aldrig varit särskilt stränga, det har dock börjat förändras hos en meeeen vad ska man göra

16. Skulle du kunna hoppa fallskärm?
Nej. Inte för att jag är höjdrädd eller så, men jag anser inte att det är något jag behöver göra för att känna att mitt liv är fulländat, så varför.

17. Glittrar någonting i ditt rum just nu?
Ja min edward cullen-dildo........ Hahhahahah nej men ingenting. (eller!?!??!?!?!)

18. Brukar du hyra film?
Jag har ett eget buylando-kort.

19. Var kommer du vara på lördag?
UTE OCH FESTA?!

20. Var du med och upplevde när World Trade Center föll i NY?
Nej, eller räknas på tv

22. Vad åt du till lunch?
Donken, feeeeeett värt!

23. Har du lockigt hår?
Nej, bara när det regnar

24. När grät du senast?
Minns inte, men kanske någon vecka sen eller två

25. Har du gått in i väggen någon gång?
Du kan gå in i väggen!

26. Favoritårstid?
Om jag kan säga att maj är ganska awesome så säger jag det

27. Vem höll du senast i handen?
Det vet jag.

28. Sover du med TVn på?
Vilken tv?

29. Tycker du att du är gammal?
Ja, åldersnoja vid 16, fy fan

30. Är du mörkrädd?
Nehe du!

31. Gillar du ditt liv just nu?
Jag gillar nog alltid mitt liv även om jag inte är på topp hela tiden

32. Har du någon gång valt att ta ett bad istället för att duscha?
Nej jag har aldrig i hela mitt liv tagit ett bad?

33. Har du bra syn?
Nej den är asdålig, i alla fall under den senaste veckan

34. Var är dina föräldrar just nu?
Är det inte dom som borde ha koll på mig? :O

35. Vad har du på dig just nu?
Linne och shorts och underkläder

36. Vad var det senaste du köpte?
Hamburgare i Täby centrum, mat brukar kännas som pengaslöseri men inte den här gången inte

37. Hatar du mer än 3 personer?
Jag hatar ingen, om inte duck/rabbit-principen gäller

38. Använder du sushipinnar?
För sushi, mais oui

39. Äger du ett vapen?
Nej men jag var hos en snubbe i USA med en hel källare fylld! Jag blev fascinerad oh ja

40. Gillar du ditt hår?
Ja, ska aldrig klippa lugg igen men annars så

41. Gillar du dig själv?
Ja.

42. Vem står dig närmast, din mamma eller pappa?
Mamma.

43. Vilka är dina favoritdofter?
Syrén, nytvättade kläder (härmar lovisa lite), och sen finns det vissa personer som luktar väldigt gott också

44. Vad sa du senast och till vem?
"Köp typ såndär kaktus/lime-dricka" till pappa... haha jag är besatt

45. Vilken film såg du senast?
Inaktivt tittande - The Informant. Aktivt - Paranormal Activity.

46. Hur många kuddar sover du med?
Inaktivt: fyra! Aktivt: en (haha aktivt i denna situation låter väldigt suspekt)

47. Gillar du att sjunga?
Ja men inte så att andra hör.

48. Är du kittlig?
Skulle väldigt gärna vilja säga att jag är stencool här, men tyvärr har jag alldeles för många människor som känner mig bättre än så som läser.... Så det blir väl ett framtvingat ja.

Det finns inte så mycket mer att säga som inte totalröjer min identitet som hemlig CIA-agent. Nej det där var väl att ta i lite, men vet ni vad jag känner mig, jo begränsad. Tänk om du skulle vilja beskriva din dag med alla ord du kan men måste censurera hälften eftersom att de skulle totalröja dig. Totalröjd.

Så jag tänkte säga såhär, idag var en väldigt bra dag och jag mår bra.

Suck, skulle inte allt vara mycket bättre om man kunde skriva rakt ut vad man tyckte och tänkte och kände istället för att behöva linda in det i en massa "fina" ord och gåtor? Jag är inte så svår egentligen, jag vet ju precis vad jag vill ha.

När man är mycket på samma ställe, umgås mycket med samma människor eller ofta gör samma saker så utvecklar man olika slags vanor för att lättare kunna anpassa sig till dessa platser, personer eller aktiviteter. I mitt hus finns det en guldlist precis nedanför trappan och sålänge jag kan minnas har varenda kompis eller besökare som hälsat på nere i mitt rum klivit på den.

Poängen är den att listen är trasig, vilket innebär att den ger ifrån sig ett högt krackande när man trampar på den. Detta orsakar alltid samma överraskning hos besökare, och vid frågan hur jag alltid lyckas undvika krackandet har jag bara ryckt på axlarna och förklarat att lever man med en jobbig guldlist så lär man sig att gå över den, inte på den. Jag har alltså inte trampat på den på flera år av ren vana, så ni kan tänka er min förvåning när jag gjorde det idag.

Jag trodde inte att det skulle bli så illa men ärligt talat vill jag bara sova, och det som förstärks med... tja "förstärkning" har inte försvunnit ur mitt system ännu så jag är fortfarande två saker. Dåsig och fylld med saknad.

När jag blev skjutsad på cykeln och mitt hår blåste runt överallt och solen gick ned bland molnen, och sen så funkade inte ljudet när vi väl var där i Amandas källare med de enorma dataskärmarna och biljardbordet, och det sögs kort och var alldeles för mycket killar tills en hel hög drog till en busshållsplats och vi låg kvar i soffan och vi kom inte ut igenom dörren fast Tore försökte och Astrid försökte och sen lyckades Rosanna komma in och så gick vi till bussen och Tore och Adam gömde sig för galna fjortisar och sedan väntade vi i Liljeholmen i tjugo minuter och colan smakade skit men dom köpte choklad i en automat vilket var jättegott när vi låg på bänken och sen träffade vi nån Dessies kompis helt random och henne hade det tydligen gått illa för men efter en stund gick alla av och det blev alldeles ljuvligt tyst och nu tror jag att jag gick för lätt klädd för halsen bränner som satan och det är inte mycket bättre med huvudet.

För att hålla det kort.

Jag har legat ute i solen idag. Tänkt alldeles för mycket. Men det är bra.

Vår termometer visar 21.0° C så jag satt ute på balkongen och åt frukost. Ikväll funderar jag starkt på att tvinga Astrid vara uppe till klockan 4 för att ta en natt slash morgonpromenad när solen går upp. Det är så ljuvligt dovt på något sätt, dämpat fast med fågelkvitter som skär igenom luften. Mysigaste tiden även utan klarblå himmel, jag gillade när det regnade lite imorse. Skulle varit ännu mer njutningsbart om jag inte hade haft så bråttom hem till en irriterad pappa.

Saken är den att om min förälskelse i morgontimmarna inte avtar, vilket jag tvivlar starkt på att den kommer göra, så får han nog stå ut med att jag blir borta hela nätter i sommar.

Det är inte samma sak som på gitarr, men. Lyssnar jag till när du somnar.

Pluggar ashårt med Michis! Vi ligger i min säng och varvar skolarbete med Waldo-lekar och retuscheringsfailures. Jag har också satt ihop mitt bord och det tyckte Michis jag var dålig på men nu gungar det i alla fall inte lika mycket! Jag kan också vara händig. Pusspuss.

Farmor ringde mig just, för hon håller på och skriver placeringskort till farfars 70-årskalas. Hon undrade vad Honours föräldrar hette (Edward och Nancy, de kommer hit om två veckor från North Carolina för att typ spendera tid med oss), sedan frågade hon hur Honour stavades och till sist hur mitt namn stavades... Jag kan förstå när det gäller pappas amerikanska flickvän med ett annorlunda namn och hennes föräldrar, men jag, hennes egna barnbarn?

PS. Hahah så jävla flippat, en kvart senare ringer mormor och undrar var mamma håller hus och jag blir tvungen att förklara att hon har stuckit till Italien och ursäktar med att hon och Olof inte visste om de skulle kunna komma iväg på grund av askmolnen... Jesus.

Jag känner att jag borde fixa lite saker (sitter i sovt-shirt och Michis kan rusa in vilken sekund som helst.. inte för att det inte har hänt förut men..) och packa upp min väska och sådär, fast jag är fast i en potentialgrop just nu så det är lite svårt att ta sig någonstans.

Jag känner också att jag borde förmedla något djupare syfte, så jag tänkte erkänna mina tankar på att sluta blogga. Alla säger så, jag vet. Ingen slutar, jag vet. Jag kommer inte heller sluta. Men jag kan inte sluta störa mig på den där detaljen, det där ögonparet.

För jag vet.

Att glida ifrån folk och inte märka det förräns stämningen plötsligt är skitawkward när man väl träffas. Att må underbart  bra när någon annan mår hemskt dåligt. Att inte kunna göra något åt det. Att vara så upptagen av en sak att man glömmer bort allt annat. Att känna skuld över det. Att kunna andas igen. Att känna sig som den lyckligaste personen på jorden och inte förstå varför tårarna plötsligt strömmar ner. Att tvivla och låta tvivlet ta över trots att man egentligen vet att allt står rätt till. Att ha perioder då man känner sig totalt vilsen för att en viss person inte är där. Att behöva säga hejdå. Att inte veta vad den andra personen tänker när man skiljs åt. Att inte veta hur man uppfattas. Att älta och tolka precis allt som hänt under en dag. Att fundera över varenda lilla pytteförändring. Att ha förväntningar som inte levs upp till. Att ha förväntingar som gör det och dessutom blir överträffade. Att känna ett rus när detta händer. Att aldrig sluta känna. Att ta första steget.

Att försöka dölja sin besvikelse när det inte går som man hade hoppats.

jag är den gulsvarta, vilka vill vara mina coola polers?

När är nästa gång?

Det slutar aldrig. Vad som än händer. Det försvinner inte. So no worries. Jag är supermegastabil på den punkten, även om jag inte alltid visar det.

Precis när jag trodde tisdagarna började ge med sig för solljuset och fågelkvittret och bli en uthärdlig dag i veckan så måste dom såklart bevisa mig fel igen. Jag säger inte att allt var hemskt för det vore en stark och osann överdrift, men just nu är jag precis alla ord som börjar på "ut" och med en gravt störd sömn som för det mesta också försenas till in på morgonen på grund av nästäppa så kan jag helt enkelt inte fungera som jag borde.

Helst vill jag bara ha människor jag kan lita på, min säng och nåt stabilt att utgå ifrån. Då kan dagarna rulla på som dom vill, snälla rubba inte det för mig.

I natt drömde jag att jag var på en äng igen, snacka om återkommande dröm. Fast jag har visserligen inte drömt den på över två år nu. Och så jag var inte ensam den här gången.

För exakt ett år sedan åkte jag iväg till Frankrike med mina dear classmates på utbytesresa och detta var veckan jag hade framför mig.


på L'école Sainte-Fénelons skolgård


fyndigt :3


fina alice (min roomie) och rémi (haha tänker på en viss facebookgrupp när jag ser den här bilden nu...)


josse fyllde 16 så vi hade feta festen ...


oförglömligt


haha wille och rikard ser ytterst skeptiska ut till fannys paraply


sen hamnade vi i himlen, seriöst, crêpes au nutella = KÄRLEK


stolt fotograf!!!

Versailles var också ganska awesome, jag minns regnet och alla samtal och fiskarna. Hur kan man glömma fiskarna... bildfortsättning följer, det var brutalt. Och jag minns mitt kalla stora cellaktiga rum.

Alltså, no offense men... vi är ju typ asdåliga på det här

hej jag är dum i huvudet hej då

När man ser en hund som gräver runt bland blommorna i Jarlaparken och först tror att det är en get har man sett för mycket How I Met Your Mother. Eller kanske för mycket av det här.

eller jo, seriöst, ta mig

HEJ JAG HAR INTE ALLS VARIT INOMHUS FÖRLÄNGE PUSS

Jag gillar att plöja igenom serier. Jag har i princip inte rört mig ur sängen på hela dagen, det är awwwzuuum. Jag saknar väl solljuset lite och mina matvanor är förvrängda men det gör inte mig så mycket egentligen. Jag klarar mig finfint med skärmsällskap och vindruvor.

Det har tydligen skickats ut något mail om att ungarna på skolor runt i Stockholm röker på, och min pappa ryckte på axlarna och förklarade lite hjälplöst att det verkligen inte var något föräldrar kan göra något åt. Förfölja sina barn dygnet runt går ju inte precis. Men som för att markera så sniffar han nu när han kommer ner till mitt rum, och jag förklarar tålmodigt för honom hur nära han var att komma på mig den här gången. Eheh.

Jag gillar särskilt att åka över Lidingöbron. Den ön i allmänhet: det är alltid soligt när jag åker hem därifrån på söndagmornarna. Och jag lyssnar alltid på samma musik.

Jag fick ett av "kommunens feriejobb" igår, det blev ett ålderdomshem hör och häpna. Är jag taggad? Nej. Lönen är dessutom kass, jag vet inte exakt var den ligger på men runt 60kr/h. Låter det inte så mycket bättre att jobba med arkivering på min mammas arkitektkontor för 100kr/h (4000/veckan...)? Joooo!

Och det var när jag la upp dessa fakta framför mig som jag insåg att jag ger upp ett jobb där jag får träffa nya människor och vara social (det som jag satsar på när jag blir äldre) emot urtrist kontorsarbete där jag får sitta inomhus framför en dator åtta timmar om dagen. Att pengar spelar roll, med andra ord. Så vad jag än säger kommer jag nog sluta upp som en sån där trist kontorsnisse med ringar under ögonen och ett medelmåttigt, händelselöst liv. Mitt hår kommer bli gråblont i brist på solljus och jag kommer ruttna bort som vissen blomma.

Eller så sticker jag till Californien och ruttnar bort av hemlängtan istället. Utomlands ska jag någon gång i livet men just nu klarar jag inte ens av att tänka tanken.

Jag hatar när man råkar se för mycket.

Mitt när jag inte orkar tänka så mycket på framtiden, på den skolan jag helst har velat gå på sedan jag var 12, på vad jag ska bli överhuvudtaget, så berättar pappa att Honours kompis kompis har fått ett nytt jobb som "admission dean" på Stanford. Låt mig klargöra: den här personen kommer alltså jobba med vilka som antags till skolan, på avdelningen för diversity dessutom (mångfald --> utlänningar (svenskar) = tummen upp!). Och jag dör lite för det är liksom en del av det amerikanska systemet att använda sig av kontakter överallt och alltid. Och jag har velat gå där sedan jag var 12 och nu vet jag inte.

Jag tycker bilden förmedlar allt, och han är 17 år nu! GRATTIS PÅ DIG DUDE!!! <3

Jag kände mig orättvist behandlad så jag satte mig och klurade lite på hur jag skulle kunna fixa nya Spotify och nu är det gjort :D Förutom att jag har lite stage fright över mina spellistor (jag vill ju ändå publicera några i alla fall, trist annars) så är jag frälst! Det är awesome!

Alfred förklarar hur han försvarar sig. En annan har inte gravitationen på sin sida, snubblar fint ner för trappan i början. Hihi good times

Omdirigerar på Spotify, äter chokladkaka och packar. Papi är hemma från Californien med nya Converse och lite annat smått och gott. Ikväll ska jag pressa How I Met Your Mother, om man nu kan säga "pressa" i det sammanhanget, men jag tyckte tjocka lät värre? Livet leker på en lekplats. Ska flytta över alla mina tyngaste grejer till huset bara, sen är jag fit for fight. Eller jag vet inte riktigt vad jag är fit för, sova kanske ligger närmare på kartan?

Sju ord ekar i mitt huvud. De var nog inte så eftertänkta, kanske till och med försagda. Inte för att något skulle kunna bli försagt vid det här laget, det är ju som en självklarhet nu. Men det kändes ändå så otroligt skönt att höra dem, jag behöver sånt ibland.

Episk födelsedagsfest igår kväll, om filmerna ändå inte vore hemligstämplade skulle jag kunna dela med mig av the awesomeness som bilderna inte riktigt kan få fram. Efter allt som hände hoppas jag i vilket fall att Daniel blev nöjd med sitt lilla party och att han hade lika kul som han såg ut att ha. För det hade jag. Och. Filmerna - Jag. Dör.


som ni ser var det saft och juice som gällde woho


fett spårat! min balkong var gillad


mitt hallgolv med...


lovisa var rolig när hon var medvetslös :D


haha dom här bilderna...

Vi var väldigt duktiga för övrigt, jag har väl en vit fläck på köksgolvet att förklara bort... Daniel, Kristian och jag däckade i en kuddhög där och mer än så kan jag nog inte avslöja om fläckens uppståndelse. Haha mys. Den liksom lyser varje gång man går in i köket, så kuddhögen är väl inget jag lär glömma i första taget. Inte för att jag vill glömma något alls.

Den här låten snurrade runt i mitt huvud hela morgonen.