Om jag ska dra ihop en rackarns historia om den gångna helgen, om vi snackar en seriös jäkla minute-by-minute deal som en äkta bloggerska (eller bara anyone i brist på bättre?) skulle ha gjort, så kan jag bara säga att tiden och allt vad klockor heter inte existerade för min del och att det skulle tråka mig (och er) till döds om jag skulle försöka räkna ut varenda teeny tiny part. Särskilt eftersom jag tänker mycket badkar och det är extremt förvirrande, för er, säkert, men för mig? Otroligt. Så vi kanske skippar det, yes, no, maybe?


mina tolv-centimetersälsklingar var på igårkväll

Nu blir det kvällsläxläsning nämligen Tristan och Isolde (kill me now) eftersom jag har haft noll självdisciplin idag och vi vet alla hur det går. Jag tänkte just att jag brukar vara bra på personer och jag vet var alla har sina hjärtan att det brukar vara cake & candy men jag vet fan inte var alla har sina hjärtan och det är inte cake & candy på något sätt så jag hoppas att jag ska kunna flyga igen men Tingeling vägrar. Vi skyller på henne, va? Det blir enklast så. Jag är ju redan en sagofigur så det blir perfecto! En coolifierad version av Rapunzel, medan hennes enda styrka är det långa glänsande håret så är jag en mer uppdaterad version. Jag har andra förmågor bakom en mask av stål. Åh, dramatik. Mer som en suck. Jag är liten och snabb. Och jag kan koppla bort känslor vilket gör mig till en excellent iakttagare. Men den där jäkla lilla älvan får ta och pallra sig tillbaka hit snart för jag kan inte se. Vilken slags iakttagare är jag som blind?

För en stund sen kom jag hem från vad som måste ha varit den mest smärtsamma promenaden i världshistorien. Okej, fysiskt sett, i alla fall. För jag skojar inte när jag säger is. Is var jag. Kall redan när jag träffade Josse, halvt domnad när vi skiljdes åt. Tror hon klarade sig bättre, var varmare. Varma skor.

Mys <3

Jag väcktes för snart två timmar sen och sedan dess har jag inte lyckats åstadkomma någonting. Fick i mig lite kalla vindruvor (skönt för munnen!) men det var väl allt. Funderar på att skölja händerna kallt också, kanske till och med en hel kall dusch för mitt rum var uppvärmt igår när jag kom hem. Skönt om man skakar av feber (jag satt i dunjacka inne i biosalongen och frös fortfarande) men när jag vaknade imorse var det inte lika kul. Överhettad, typ. Och ikväll ska jag ha två danskar som sover i mitt rum (tur som fan att jag ska sova hos mamma, danskar är läskiga :O), haha och det kommer bli en jävla bastu för dom...

Vi såg Sherlock Holmes igår och den var awesome! Eller vi och vi... vi som inte sov, menar jag. Både Amelie och Daniel slocknar framåt slutet av filmen (roligt att titta på!!) fast det är Kristian och jag som är sjuklingarna. Bakåtvänt. Anyway så är snubben i kassan fett me skön och popcornen är sjukt saltade. Svider om läpparna. Jag gillar Park.

Januari drar ihop sig och jag börjar fundera på om februari blir bättre eller sämre. Bättre, tror jag. Det blir ljusare för varje dag som går och vad skulle jag inte göra för lite kvittrande fåglar? Lite solsken? Jag längtar mig sjuk efter värme, svensk värme. Afrika, sure, men det känns som fusk. Våren här i Sverige är faktiskt på ett sätt unik då den trappas upp och man faktiskt kan se skillnad från dag till dag. Jag vaknade en morgon förra året och såg plötslig grönska över hela Danderyd - träden hade slagit ut sina knoppar under natten - sån slags glädje vill jag ha. Jag blir lycklig av de konstigaste sakerna ibland.

Jag vet, jag vet jag ska plugga och jag håller på men jag såg gruppen "Ej i trafik" VAD FAN GÖR DU I TRAFIKEN DÅ? på Facebook och den fick mig att dra lite på munnen, och inte för att den stämmer in bra med min starka irritation mot SL (det gör den också) men utan för att den riktar sig mot alla bussar med "Ej i trafik" som inte plockar upp passagerare trots att de kör förbi rätt tid åt rätt håll.

Förutom att dom gör det. Det var mitt i natten och iskallt när en "Ej i trafik"-buss stannar vid hållplatsen där vi står och huttrar. Vi frågar om vi får gå på (han stannade ju?) men han säger nej och det hela blir bara ännu mer absurt när han plötsligt ändrar sig och bjuder med oss in i den nedsläckta bussen. Så Daniel, Kristian och jag får helt enkelt en snabbskjuts till Mörby MED DISCOMUSIK! Jävla lyxigt. Fortfarande något skumt, dock, och jag är glad att han verkligen stannade i Mörby och inte körde vidare. *nervöst skratt*

Nu har jag gjort marinad till lammfilé (hackad röd chili, spiskummin, salt och olivolja) och ska ge mig in i den svenska politikens underbara värld! Vi har debatt imorrn och jag ska agera sosse. Finns väl inte så mycket mer att säga.

Tillägg till mitt förra inlägg (under): Jag blev osäker på om beklagelse ens är ett ord. Och ja, det var fullt medvetet som jag inte satte det förra inlägget i musik-kategorin (hihi). Les Choristes, by the way, är en film très adorable och soundtracket är heaven! Lyssna på Les Avions En Papier och Caresse sur l'Océan, och jag älskar gosskörer! (a)

Det är med djupt sorg och beklagelse som jag postar en sådan skam, en sådan vanära till både det franska språket och Beyoncé själv, men även till musikvärlden i allmänhet. Glöm inte att jag gör det för att visa vilka stora misstag som begås. Jag hoppas ni återhämtar er.

Originalet finns här, jag tror jag vill gråta

Nu har jag just städat mitt skåp i väntan på att franskan ska börja:D Amelie och Michis ligger i soffan och slöar och jag förstår dom, är så trött att jag skulle kunna somna på stört! Åh YES nu börjar franskan alldeles straxt, tagga! ÄLSKA SKOLAN!


Camilla tog en bild på mig när jag rensade skåpet!! TITTA HUR FLITIG JAG ÄR!!!

Jag har lagat middag, förhört min brorsa på ett geografiprov han har imorrn (cake&candy! kände mig fett skillad), dukat undan, gjort franska och geografiläxor, varit social och undvikit Facebook. Fixat nya stift och organiserat kalendern i min mobil. Jag kan göra vad som helst. Jag är min egen, ingen annans. Inte din, inte din, inte din.

Idag älskar jag Gloria av Mando Diao, åh vad den är awesome! Den har ett sound jag gillar à la The Clash (lyssna på början av Gloria och London Calling bara!) hmm, kan det vara så att Mando Diao har blivit lite inspirerade... Kan mycket väl vara.

Jag är i skolan och eftersom Amelie står och skriver värsta blogginlgget just nu så tänkte jag att jag måste vara lika cool!!!

Det är så typiskt. Mina syskon äter upp det sista brödet (så jag får ingen frukost... håller tummerna just nu att vi har flingor åtminstone) och det blir såklart jag som får köpa nytt. Wee. Och laga middag ikväll. Mamma ska på kurs och pappa är i Denver, och jag är äldst. Kan det bli mer logiskt?

Nää jag tror inte det. Men jag har också ett djupt, väl grundad hat mot matematik och logik över huvud taget. Quizzen som Mr. D ger oss idag kommer jag nog faila enbart för att siffror får mig att se rött. Suck.

Inte för att klaga eller nåt.

Åh. Jag fick världens största lust att vara liten och sitta och halvsova i en bil som aldrig slutar åka. Det är mörkt utanför, man hör det montona ljudet av motorn som burrar och känner hur det drar kallt från bildörren. Lutar pannan mot den isiga rutan och försöker hitta en bekväm ställning att sova i. Känner lukten av pommes frites som fortfarande hänger kvar från den förra måltiden som tog plats i bilen, hör ljudet från de surrande fläktarna som sakta värmer upp kupén. Drömmar som blandas med tankar när man flyter in och ut ur medvetande.

Jag saknar det lite.

Tänker inte ens försöka säga det på franska, men när jag sitter och kollar igenom kalendern på min Iphone (detta borde inte förvåna någon längre, jag har fallit djupt och hårt och när jag inte är med den känns det som att en del av mig saknas) så börjar jag bläddra framåt (man kommer så långt som 2067, om jag inte har alldeles fel) och plötsligt börjar jag längta grymt mycket efter våren och sommaren. Jag har inte direkt några planer än för sommaren... 10... fan vad sorgligt det låter! Sommaren 2010 får det bli (flämtar förfärat), men som det ser ut nu blir det kanske festival och tre veckor på Franska Rivieran. Jag blir vanligtvis grinig av att vara borta för länge (här ger jag ett kort tillfälle för alla att sucka djupt i fördömmelse) men Frankrike äger och jag får ta med kompisar! OH YEAH! Extrabäddar har vi så det räcker och jag är grymt taggad. Har redan frågat min fina bästa vän (bild därunder, den bjuder vi på) och jag kan känna hur awesome det kommer bli. Dock är jag förbjuden att smsa när jag är utomlands (känner hur jag sakta går sönder inuti...) men det bortser vi ifrån nu :D

charmtroll! haha småttingar...

När jag gick hem från skolan idag fick jag plötsligt lust att lyssna på Modest Mouse, ett indieband jag lyssnade mycket på i sjuan, åttan. Det som hände då var det gamla vanliga, jag drogade sönder alla låtar och "glömde" dom sedan lite. Men när man verkligen lyssnar igen är dom är awesome! Jag tror alla måste ha hört Float On någon gång (och om inte så lyssnalyssnalyssna!), jag skulle gissa att det är deras mest kända låt.



Modest Mouse har fått bäst kritik för sitt album Good News For People Who Love Bad News (2004), det innehåller en annan låt jag gillar förutom Float On,  The View (praktexempel på indie right there). Min favorit måste dock vara en låt från We Were Dead Before the Ship Even Sank (2007), Dashboard. Feelgood-musik i ett nötskal... Anyway, tyvärr kan jag inte säga så mycket om deras senaste EP No One's First and You're Next, eftersom jag inte är så uppdaterad. Men det här öppnar upp för nya discoveries, yay! Jag är ledsen om det är någon som inte har Spotify (get it?), men jag försöker i alla fall skriva ut namnen här så att låtarna är lätta att ladda ned/söka upp på youtube också. Peace out!

Det är inte okej när du säger sådär.

Har satt på Sunshine i hela lägenheten, jag vaknade av telefonen. Julia gjorde underverk igår, kanske var det den kalla luften också men jag kom tillbaka runt 11, ihopsydd med ett leende på läpparna. Än en gång måste jag hylla gångavståndet mellan oss vilket är två och en halv Keane-låtar. Jag skiter i att mina händer blev så kalla att Julias kallaste kranvatten kändes ljummet mot fingrarna.

Emilia undrade hur jag fixade det så bra. Jo, vissa dagar funkar bättre än andra. Den här dagen fixar jag det inte alls. Så jag försvinner iväg ett tag.

Something went wrong. We're working on getting this fixed as soon as we can. You may be able to try again.

Something went wrong. We're working on getting this fixed as soon as we can. You may be able to try again.

Something went wrong. We're working on getting this fixed as soon as we can. You may be able to try again.

När dagar som denna dyker upp får man bara blunda, ta ett djupt andetag och försöka hänga med så gott det går. Isolera sig från omvärlden och försvinna in i musiken, låta dagen flyta på till sitt slut och bara hoppas att det inte kommer upp något som kastar om tillvaron totalt, något som får den emotionella bägaren att rinna över. Det är en balansgång, men dagar som denna klara man det plötsligt inte längre.

Jag hade världens konstigaste samtal med mamma. Hon började fråga om vad vi gjorde igårkväll (vi degade hos Amelie, galet najs) och sen satt hon tyst en stund. Och så sa hon: "Ni kan ju vara här också nån gång". Och vet ni vad som kom sen? Feta erbjudandet om att hon dra till Olof (hennes pojkvän) dom helgerna jag vill ha lägenheten för mig själv. Say whhat?! Jag kan alltså i princip göra vad jag vill här bara jag städar upp efter mig, fast jag skulle nog aldrig ta risken att ställa till med värsta partajet (om ni visste hur lyhört det här huset är skulle ni förstå - grannarna tjallar och då skulle jag vara körd) men ändå. Det var väldigt olikt henne. Dock så kom en hållhake senare i samtalet, kanske det var därför hon började med det här. Men fortfarande: det var random. Hon snackade till och med om att skaffa "fatboys" (sackosäckar typ) så att det skulle få plats många... herregud...

Här är lite bilder från den 20e januari då vi såg Dracula med skolan.


Amelie hade just släppt nyheten om att hon var gravid och Arvid hade precis gjort huvudräkningen.. hm... jag hoppas det ordnade sig för dom! Barnet ska döpas efter mig, såklart


Pizza innan Dracula med en bunt flummiga esteter och... Emilia


Amelie och Michis i pausen - Amelie kör på vampyrposen (jag undrar vad det kommer bli av hennes ofödda barn :O)


Inne på Maximteatern. Daniel och Kristian exakt samma min!

Som jag nog har nämnt tidigare, så tänkte jag att om jag får en Iphone så kanske jag kan ha kontakt med folk online (typ facebook) istället för att smsa så mycket, men sanningen är att under de senaste två dygnen har jag nog smsat mer än i hela mitt liv. Måste lära mig att lägga ifrån mig den där jäkla apparaten (jag släpper den helst inte ur sikte, tänk på den som ett barn... bara hård och glansig) så att jag kan få en lugn stund. Och spara pengar, antar jag. Mycket lägligt så funkar inte Tele2 med IPhone och det har jag fått en hel del klagomål över eftersom majoriteten av dom jag smsar med har den operatören (vilket innebär att jag inte smsar gratis med dom nu när jag har Telia). Men hörni, inser ni inte att detta är ett ypperligt tillfälle att börja umgås med mig mer i verkligheten än över sms? ... Och för er som försöker snörpa ihop en sarkastisk kommentar till det där just nu säger jag bara shut up and deal with it ♥

Och PS, jag tror inte på växthuseffekten eller global uppvärmning längre. Hur kan man när vi just nu befinner oss i mitten av en ny istid? >.<

Jag ligger här med en tjock, öm, brännande hals och försöker svara på sms vilket inte är det lättaste när händerna skakar okontrollerbart. Och för att kunna skriva på en touch-mobil måste man ha en exakt precision (inte för löst, inte för hårt), vilket gör att fingrarna darrar ännu mer när man försöker pricka rätt. Jag hoppas verkligen inte att jag håller på att bli sjuk, men förra gången jag hostade så ansträngt att det gjorde ont i luftrören och lungorna så låg jag hemma med en lunginflammation nån vecka senare. Så nu ska jag väl dricka varmt te med honung och mycket vatten och ta det lugnt och allt det där man gör för att kurera sig... Jag antar att en utekväll med kompisar inte räknas in i lunginflammationsförebyggningsprocessen (ah, Mats min svenskalärare skulle älska det där) MEN. Om jag lägger mig sent, så sover jag oftast i tio, elva eller tolv timmar. AHA! Där ser ni, det finns alltid en bra väg runt alla problem :)


Danderyd och en liten del av Sollentuna sett från mitt fönster på sjunde våningen

Ah. Hur ska jag ens skriva en inledning till ett band som detta? Det är episkt. Det är awesomeness. Var ska jag börja då, liksom? Som jag har förstått det talar vi om progressiv rock (med en stark influens av Radiohead), men detta varierar ju förstås från låt till låt. För dom som inte har lyssnat på Muse så mycket kommer en del starka tips här.

Personligen uppskattar jag klassikerna lika mycket som de nya låtarna. Jag har aldrig sett dem live (jag vet, skäms på mig) eller gjort särskilt mycket research om dem, men New Born, Bliss, Feeling Good, Time is Running Out, Hysteria och Knights of Cydonia räknas väl till de äldre mest populära låtarna, antar jag. Dock så kan HAARP-albumet starkt rekommenderas, där alla dessa inklusive Stockholm Syndrome (hah!) finns som live-versioner. Till exempel sä är HAARP-versionen av New Born mycket bättre än originalet enligt mig, men det är en smaksak.

Sedan deras nya album Resistance kom ut, dock, så har jag fastnat för Uprising. Det är en awesome låt! Två andra som jag gillar från det nya albumet är Undisclosed Desires och I Belong To You. Listen away, här är också deras officiella musikvideo för Uprising. Fråga mig inte varför alla onda teddybjörnar.

Matthew Bellamy agerar som bandets sångare, gitarrist, pianist och främsta låtskrivare - snacka om skills

Jag är som sagt inte kapabel till att låta det mynna ut i en fantasifull sammanhängande text, så detta får duga.

• Felix, Fanny och min kusin Saga har fyllt år, grattis till dom! :) <3
• Jag har fått en Iphone. Helt ut ur det blå, på min 16,5-årsdag, det var inte dåligt! Jag älskar den.
• Jag har haft besöksrekord (över 300 pers på en dag) och jag kan bara säga att det är kul att folk tydligen kollar in, vilken än anledningen är :O
• Jag har fikat på Espresso house tre gånger, tre dagar i rad. I love those mudcakes.
• Jag har sett Dracula! En helt awesome musikal av VRGs treor. Jag håller på att ladda över bilder från den kvällen precis just nu.
• Jag har sagt förlåt och menat det.
• Jag har varit på en mycket lyckad födelsedagsfest.
• Jag har vurpat för första gången i år. Alltid när jag är som minst beredd.
• Jag har fått veta en sak som jag borde (och måste) göra något åt men jag har verkligen ingen aning om vad.
• Jag har fått en torr hals som kliar och hindrar mig från att prata på mornarna.
• Jag har blivit tillsagd av en sur lärare att inte skicka lappar på lektionerna (trots att det var långt ifrån det vi gjorde...)
• Jag har önskat att skvaller och rykten kan upphöra att existera då det aldrig leder till något bra.
• Jag har ätit mintchoklad! ÄLSKA!

Resten måste man nog ha varit där för att uppskatta, tror jag.

Idag var en riktigt bra dag med en weird, random klang. Berättar senare.

Åh. Jag vet att jag borde skriva om allt som har hänt idag och ladda över bilder men jag är så enormt trött. Längtar så galet efter en varm skön säng när jag snubblar över namnet Linus Wååk och jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga. Jag blir stum. Där jag går varje vecka. Över vid övergångstället. Med mina små fina kusiner. För två dagar sedan blev en kille överkörd av ett tåg där, precis där. Och tjaa, jag brukar inte beröras av sådana här berättelser men jag får fan tårar i ögonen när jag läser Linus pappas inlägg om hur han fick reda på att hans son hade avlidit. Det här är fan inte okej, det är värre än värst.

r.i.p.

Jag är redan i säng. Jag åt en morot och lät tankarna flöda. För jag hittar inga ord. Jag sitter och försöker knåpa ihop saker att skriva om, men även om jag har ett ämne så kan jag inte uttrycka mig. Det är inte samma sak längre. Vet inte vad jag ska göra, men det kommer väl tillbaka antar jag. Tills dess får det bli musik, andras texter och bilder i stora lass. Jag tror det kan tolereras, yes?

Åh men suck! Jag har sovit igen! Jag är visserligen inte förvånad så trött som jag var idag (vem kan det bero på HOST HOST) men ändå? Ska jag inte kunna hålla mig vaken från 7 tills 22, ens? Nu håller jag på och gör en vårrulle (dom är inte sånna där teeny tiny crappy things, det här är feta grejer :D) så att jag ska piggna till, i vilket fall. Det bästa som finns! Dock så hade dagen varit fullföljd om det hade funnit Sims här hemma (Amelie och jag blev så otroligt sugna på att spela det efter skolan idag, och detta borde inte förvåna någon som känner oss tillräckligt väl) men såklart finns inte spelet hos mamma. Blev inte ens irriterad eftersom det är min vanliga tur (och för att jag var dödstrött..?). Åh, vårrullen ska in i ugnen. Seeya.

Mjau. Musiken flödar i mina öron och får huvudet att snurra. Jag kämpar för att inte lägga mig ned i sängen för då somnar jag helt säkert. Har gått på sockerkick fram tills nu (mintchoklad, Amelie och jag kunde inte motstå) men jag är alldeles för mätt och dizzy nu. Varför är jag så trött jämt! Jag vet att jag har nämnt det här hundra gånger förut men det är verkligen inte roligt att somna om man är jag. Vaknar som paralyserad, jag måste ha nån konstig sjukdom eller nåt sånt. Det värsta som finns. Mamma och jag pratade om folk som har brutit nacken och blir inne på avdelningar för resten av sina liv - och jag börjar hyperventilera bara jag tänker tanken. Fast i sin egen kropp. Ta extrem klaustrofobi ett steg längre så förstår ni. Jag tror egentligen det har med ångest att göra. Att tappa kontrollen eller nåt sånt. Jag borde låna Fjärilen i glaskupan av Jean-Dominique Bauby någon dag, verkar otroligt fascinerande (och skrämmande). Bauby blev förlamad överallt förutom vissa delar av huvudet och det vänstra ögat, så han har blinkat fram boken (nej, jag skämtar inte).

Wella one two three, take my hand and come with me
because you look so fine, that i really wanna make you mine


♥ ♥ ♥ ♥ ♥


Fanny, Mike & Markus (haha diggar leendet! ;D)


Astrid, Hedvig, Henning och Mike at their best


Astrid, Fanny, Oscar, Henning, Hedvig och Julia är taggade


Rickard och Wille (som jag inte hade sett sen Frankrike!), Julia, Maria och Hedvig


Mike, Josefine, Hedvig, Henning och Evelina


Rickard kör sitt supersmile ;D


Fannys polare Ponta, Eve och Fredrik


ASTRID SÖT!! Mike & Markus ingen kommentar


Henning, Fanny födelsedagsbarnet & Astrid


Hahha Hedvig....


Colgate, Josse, Ulrika, jag & Rebecka


Hedvig, Mike (Young and mentally mature!), Fanny, Oscar (som gör VAD?!), och stackars Astrid :D


Ahhh kan man bli mycket coolare?


DET VAR BEYOND AWESOME, MED ANDRA ORD!!!!!!

(12.12) Nu ska jag ta en dusch, äta lunch och packa i lugn och ro. Vi har just haft idrott (åh vad vi var taggade haha :D) men nu har vi inte lektion förräns klockan tre. Så Amelie och jag gjorde sällis (höhö) till Mörby där vi köpte mintchoklad och hade heta diskussioner om GTA 4 och Assassin's Creed 2. Vad händer med världen...

Jag har ett problem. Jag är så sjukt lycklig! Jag vet inte varför! Hjälp mig!!! Det kan inte vara nyttigt att vara såhär glad. För mig kan det bara leda till dåliga saker... för att ta igen glädjen typ. Det är alltid så. Så jag lite hoppas att jag ska missa bussen eller halka eller något annat klantigt så att jag blir irriterad och på så sätt slipper något ännu jobbigare. Åh, jag vet... min kamerasladd har sprungit och gömt sig. Det jag kan vara sur över tills vidare (jag lovar att jag kommer hitta den nu bara för det...)

En sak till. TAGGA INFÖR HELGEN!!! (jag har även lyckats, öh, komma runt mitt utegångsförbud jag har ikväll lite så ja :D)

Olagligt söt. Jag har fått kattbegär och det är ditt fel Kristian. JAG SKA HA EN SÅN HÄR SÅDESÅ! <33

Jag försöker hitta en låt som passar min sinnestämning men det går inte! Jag är inte flummig, inte övertaggad (dock skulle det säkert inte förvåna ngn om jag var det en vanlig torsdagkväll), inte fundersam, inte ledsen, inte glad, inte irriterad, inte arg, inte rädd, inte ingenting... Jag är bara neutral på ett positivt sätt. I believe it is called pure happiness. Är lite rädd att den ska rubbas helt plötsligt (och nej Alex och Daniel, det hjälper INTE att bli hånskrattad åt för att man glömmer låskombinationen till sitt skåp två gånger samma dag) så jag försöker att hålla mig lugn och inte bli irriterad för det förstör alltid. Som idag morse. Allting går perfekt tills bussen inte kommer. Då sköljer ett frustrationsutbrott igenom hela mig men som tur är lyckas jag mildra det igenom att fokusera på alla bra saker i mitt liv (jag det finns faktiskt sånna :O) Dock fanns det ingen låt i hela iPoden som kunde hjälpa mig då.

Hej och hå vad mycket text det blir nuförtiden. Just nu sitter jag här och babblar på... måste hålla mig vaken. Förstår inte vad den här tröttheten kommer ifrån (mörkret? skolstarten? läxorna?) men jag får inte sova på eftermiddagarna. Vet inte hur det är med er men jag drömmer alltid när jag tar naps, och det är alltid mycket obehagligt, mycket verkligare och närmare än på nätterna. Inte som mardrömmar.. för det är liksom på riktigt.. äh orkar inte förklara, låter sjukt nog som det är :D Nu ska jag upp och laga middag, är ändå övergiven på Facebook så... God middag gott folk.

Åh. Staffan var knackade på. Intensiva samtal om Seattle. Älskar när folk är så positiva! Får man ett problem så löser man det, liksom. Fantasin flödar.

Jag funderar på om man borde bry sig om det faktum att Seattle är det regnigaste stället i hela USA. Jag hade kommit fram till att det nog fortfarande inte slår Stockholm i november månad 2009 - 13 timmar sol totalt. Innan den 20:e november, endast tre. Men Seattle är värre. Vågar någon gissa? Hm. Jo jag kan ju säga att i juli (som är min månad och därför borde vara den soligaste!) så ligger antalet soltimmar på runt tio... Jisses. Det ska jag tänka på nästa gång jag klagar över väderrelaterad nedstämdhet.

Then I see you standing there
Wanting more from me
And all I can do is try

Then I see you standing there
I'm all I'll ever be
But all I can do is try

När dagisfröken säger att Mira inte sovit så mycket på dagis idag, så fattar jag hinten och vill sjunka genom jorden i samma sekund. Mira är två år och tio månader - alltså har hon inte bara en medfödd kort stubin, hon är också i trotsåldern. Vilket i princip innebär att antingen så funkar det jättebra, eller så funkar det inte alls. Och ett trött barn brukar betyda det sista. Ett trött barn brukar innebära att man får hålla på och lirka som fan för att få allt rätt - rätt ytterkläder i rätt ordning, en hel hög med saker som egentligen ska stanna på dagis men som man tvingas packa ned för att undvika raseriutbrott, samt klagomål om hemfärden (JA VILL INTE SYCKLA! ja vill åka BIJL!) eller middagen (ja HATAR shickling! vill ha PANNKAKOR!) och detta slutar alltid i skrik och tårar. Det som är mest irriterande med detta är att när jag hänger med Julia och hämtar hennes ungar så är de som änglar i jämförelse. Varför just mina barnvaktsbarn?

Men så, när jag står där så kommer Mira ut från hallen. Hon ser på mig en sekund som för att bestämma sig hur hon ska reagera (jag hatar den blicken mer än något annat på denna jord. ibland tror jag att hon vet exakt vad hon gör) och sen brister hon ut i ett busigt leende. Jag ger henne en starkt skeptisk blick men blir överrumplad, för plötsligt springer hon rakt emot mig - rakt in i mig - och ger mig en så stor kram en tvååring kan ge. Okay, fair enough, tänker jag och vågar liksom inte börja hoppas. Men hon hoppar runt och kramas och är för en gångs skull lika glad att se mig som alla andra barnen på det där dagiset (deras ögon sväller till den dubbla sizen när jag kommer. De stannar upp med vad de gör och efter ett tag vågar sig nån liten modig typ fram för att fråga nåt i stil med "e du mijas MAMMA?" och då jag ler alltid ursäktande till dagisfröknarna) och sedan så skrattar hon sitt lilla babyskratt hela vägen hem i snowracern. Har ni hört något liknande? Måste vara det ljuvaste som finns.


miris i hello kitty-pyjamasen (hon är helt besatt av hello kitty, typ pratar med katten) som hon fick av mig i julklapp :)

Okej, jag kommer inte på någon bra inledning men jag vill praisa Emilia, Astrid, Lovisa och Julia. Ni är beyond awesome, i alla fall. Haha, jag är så grymt glad att jag har er så tack för allt. Ni fattar väl antagligen vad jag menar. Det känns som om någon vrider om mitt hjärta så hårt som det går bara jag tänker på vad jag hade gjort utan er. Aj, med andra ord. Och ja. Tänkte bara säga det eftersom jag vet att jag är dålig på att säga sånt, men jag menar det verkligen. Påminn mig om att jag står i skuld till er. Jag är villig att betala tillbaka på vilket sätt som helst, vad ni än vill ha.. >:D MOHAHA.

PUSS PÅ ER i alla fall! (tänkte lägga ut bild men har ingen på allihopa, så räkna med att jag tvingar ihop er på nån awkward middag någon gång i framtiden för att få min vilja igenom! AHA!)

Oookay so I just wanna say congratulations to my dear friend Ben and his now-fiancée Katy who just got engaged! I'm so happy for both of you and I hope you have a wonderful wedding and beautiful kids and a long, healthy life over there... on the other side of the Atlantic Ocean, in Vegas. And I promise I'll pay you a visit as soon as I can :D Which might be a while though.., unfortunately. But hey, when I turn 21...



Ben i en Astin Martin (!!!) och jag tänker inte ens börja tjata om hur avundsjuk jag är!! i have a thing for cars... >.<

Studytime med Lovi, Ems och Alex (som var jättefin i sitt röda hår!) - varför är jag ens förvånad över att vi endade upp på en liten sushirestaurang? Vi var alla smått ofokuserade och nedstämda, kanske den kommande skoldagen hade nåt att göra med det. För mig var det definitivt min otur som bidrog också, jag hade en sån där dag när allt man försöker göra inte går. Har inte riktigt vant mig vid att vara en olycksam person ännu, men jag har lärt mig att det är bäst att, i mitt fall, helt enkelt inte ens försöka få något uträttat. Så spontana infall, som spontan sushi, passar mig perfekt.

Det är isande kallt. Trodde aldrig att det skulle kännas såhär. Vi satt i en superhet jacuzzi igår och mitt hår frös fortfarande till is. Men jag klarar mig.


varmt är inte alltid bra

I'm off! Gone with the wind. Legendary.

You tell me I don't make sense
I tell you I do
Because I make perfect sense
Just not to you

You tell me I don't make sense
I tell you I do
Because I make perfect sense
Just not to you

It is with great sadness that I leave the world of being a well-informed cellphone-owner to the world of... well, nothingness. Haha kidding. Ville bara meddela att det är näst inpå omöjligt att nå mig just nu (om man inte våldgästar mitt hem vilket jag alltid är välkommen för) eftersom jag har konstaterat att min mobil aldrig kommer vakna igen. Ni är alla bjudna på begravningen. What happened to the spare one, though? Hm... Mammas jobbmobil. Tvungen att återlämna. Hon är i Dubai nu. Yihaa! Inser ni att detta även sätter min väckningstid imorrn i stor fara? Och jag som måste upp... skit.

Hm. Det finns nån jag är skyldig en ursäkt, and her name can be spelled G O L D I E. Jag bara rattlar på och på och jag förstår inte.. hur du orkar. Haha. Du vet exakt vad jag menar här. Vill inte ha nån protest till denna! Det är väl sån jag är antar jag... Förlåt för det. Hm, undrar hur många gånger jag har sagt förlåt idag? Kan inte ens räkna... känner mig dizzy i skallen vilket kanske, kanske är en liten hint att jag verkligen borde sova. Urk, och det dåliga samvetet kommer jaga mig i drömmarna.. Julia, imorrn kan du verkligen inte neka mig hela den där SATC-shoeboxen du har i din ägo. Gotta get the spirit up!

Uselt inlägg. Har suttit ett långt tag och bara försökt skriva något vettigt men jag hittar inga ord. Ni får stå ut med en resumé av de senaste två dygnen tills jag har repat mig, för jag vet inte vad jag ska säga mer.

Det var ren glädje när jag var tillbaka på Rice med Emilia och Lovisa. Vi pratade om allt möjligt och tänk att jag har varit borta i Afrika och inte kunnat prata med någon alls om... allt som händer här hemma. Och i mitt huvud, i guess. Njöt av att vara där. Vi åt sushi, shoppade men hamnade snabbt på Hurry Curry vid Hötorget, där vi drack världens godaste varma choklad och drack öh, Brunneby... Brummeby? Fläderdryck, i alla fall. GOTT. Senare kom Aless och hennes vän, och sedan Thérèse. Det var kul att träffa alla igen. Drog vidare till Amelie, med Mr. Freddie Fonausom, Dan the Man och Kristian den Kunglige. Det blev... en film jag redan glömt namnet på, Kvarteret Skatan och en massa apelsinkrokant för min och Amelies del. Killarna stack och Amelie och jag blev uppe ytterligare fyra timmar, kommer inte ens ihåg allt vi gjorde. Sov till tjugo över elva då vi begav oss in till stan igen, jag träffade upp Astrid i Mörby och vi har i princip spenderat hela eftermiddagen på Café La Rose. Mys. Bilder kommer när jag har fått igång kameran.

Jag har ljugit idag. Fem gånger. Jag hatar att ljuga och jag hatar mig själv när jag ljuger men jag skulle hatat mig själv ännu mer om jag inte hade ljugit. Sanningen funkar faktiskt inte alltid... Så.

Ska träffa två av mina favorittjejer nu. Som jag inte har sett på över två veckor. Och äta min absoluta favoriträtt. Hur mycket bättre kan en dag börja!!! It's gonna be LEGEN. DARY.

Punzie is going a bit crazy right now because nothing is working for her and not knowing what is going on is excruciatingly confusing. She feels torn because something very dear to her has abruptly stopped functioning and she really would not mind punching someone this instant as a result. In addition, it is insanely freezing outside with a temperature winding down at -20° C (which is for Gabis information about -4° F) and so she will not step outside her door today unless she is seducted to do so by irresistable temptations. Hint hint. Although, that is sadly impossible since the source of such delicious treats seems to have disappeared from the surface of the earth. Punzie is seriously considering knocking her door in to make sure she has not poisoned herself like she did in the tale. Trouble is, the door would probably do more harm to Punzie than Punzie would to the door. Therefore, Punzie is retreating for now, but trust me, she will be back soon enough.

Twentyfour hours at home and people are already giving me crap about studying! Jag hade några nyårslöften och min självdisciplin insågs vara ett stort problem, då den inte existerar. What to do, man? Jo det blev min top priority, eftersom den disablar min ability att plugga... Och jag har tydligen läst way too much under lovet eftersom jag inte kan hålla engelskan hur huvudet (jag läser inte böcker på svenska om jag inte blir tvingad). Anyway. Jo. Självdisciplin var det. För jag måste kunna sitta ner och plugga i lugn och ro. Ska komma igång med SAT practice igen också eftersom ja, det är på tiden. Som en liten envis tolvåring bestämde jag mig för att det var värt försöket att komma in på ett visst amerikanskt universitet, och tolv är jag inte längre men fortfarande envis... så plugga till the SATs blir det. Kan i alla fall gotta mig med att jag har ytterligare ett år (eftersom vi slutar skolan 2012) att öva på.

Sitter och pratar om det just nu, in fact. Med den enda personen som vet exakt vad jag menar och varför jag vill det så himla mycket. Tänk om vi båda kom in? Hur fantastiskt vore inte det? Min äldsta vän har jag haft sen mina föräldrar tog mig till Californien för mer än 16 år sen. Och vi ska tillbaka dit, sådeså!


Gabi och jag på Stanford Campus, CA, 1994

Nu är jag utvilad (dock inte mättad än, min hunger ställdes på ända av värmen - HJÄLP MIG! :O) så här kommer lite om min fina resa. Kunde knappast få med allt så om ni vill veta om mer underbara och roliga och coola och.. tja även pinsamma saker så får ni fråga mig! :)


Jag är ute och vandrar på sanddynerna utanför vårt hotell som syns i bakgrunden. Det var helt gigantiskt, ett palats. Kändes dock lite absurt måste jag säga, att bo där. Enormt vackert men bara en kilometer därifrån fanns en liten by--Rabil, med circa femhundra invånare--och den såg helt ödelagd och jag vet inte, trasig ut. Och sa jag att Rui (som hotellkedjan heter) ska bygga ett nytt hotell på den södra delen, med 2000 rum? Det är det pengarna går till, förstår ni. Och lokalbefolkningen blir som djur i ett zoo.


Ah. Foto nummer två. Jag skulle prova på sandsurfing, och det var mycket mycket brantare än det ser ut! Ramlar på första försöket, såklart, rakt ned i den kokheta sanden (vilket är vad jag försöker förmedla med den där... minen) och ja min vän fotografen tyckte detta var smått roligt. Okej så det ser väldigt fail ut men jag lyckades faktiskt komma upp och köra hela vägen ned efter det här!!!


Beach Buggy. Helt klart något av det roligaste. Jag. Någonsin. Gjort. Dom körde skitasnabbt!!! Och jag fick värsta kicken av det. Ska helt klart ha en sportbil när jag blir stor--detta var dock små minijeepar som vi körde runt med i, tja, öknen. Över slätter och sanddyner. Genom byar...


...där vi träffade den här lilla parveln som rusade runt. Vad kan han ha varit, två max? Very fotogenic.


Mer sandsurfing. Utsikten var fantastiskt då vi skjutsades runt av dessa maskerade afrikaner, haha men det var bara för att det blåste så mycket sand!


Jag och Honour efter jeepturen! Syns inte på bilden så bra, men vi var helt nedsmutsade. Mitt hår var alldeles stelt, blandat med sand, smuts och salt när jag kom hem. Det tog en timma att schamponera, balsamera, borsta och torka det igen efter den här turen. Funderade seriöst på att skaffa dreadlocks efteråt, eller klippa av det helt.


Min fotovän igen, höhö. Den enda afrikanen vars engelska jag lyckades uppfatta! Vi hade det rawligt :) Lite pinsama incidenter ibland dock, men men jag överlevde. Schyst var han.


Riu precis efter solnedgången.


Nyår! Spenderades med fyra personer jag känner plus 1400 andra främlingar. Och ett gäng taggade afrikaner--har jag sagt att de är ena jäklar på att dansa?! Särskilt killarna, mehe. Men helt seriöst! Jag kände mig lika klumpig som Bella i Twilight i jämförelse, och jag har ändå dansat sen jag var sex. Pardans är väl inte riktigt min grej antar jag.


HAHA!! Var bara tvungen att lägga upp den här. Så himla söt!!


MOHAHA! Vattengympan var dagens underhållning. Särskilt eftersom killen som höll i det var så jäkla övertaggad så det var sjukt! Skrattade bara jag såg han.


Haha! Avslutar med denna fina skylt som fanns på flygplatsen. Flummigt värre. Alltid turtles också. Hihi det var awesome :)

IIIIsch!!! Är det någon som har märkt hur fruktansvärt olidligt kallt det är här? Jag höll på att frysa ihjäl flera gånger om bara på vägen tillbaka från flygplatsen—att jag har vant mig vid en nästan fyrtio grader varmare (och uthärdlig?) temperatur under den senaste veckan gjorde inte det hela bättre. Det kändes som att hoppa i ett isbad och det stack i halsen när jag andades. Det såg mysigt ut, från luften, med all snö som lystes upp av gatlyktorna i den där sovande minivärlden. Men priset är kylan. Herre jösses, det blåste inte ens och fortfarande… Isiga pilar som bara väntade på att sakta (vad säger jag, snabbt) frysa ned kroppsdel för kroppsdel tills jag inte kunde röra mig längre.

Tankarna tog mig snabbt tillbaka till Riu och havet och solen och sanddynerna… Åh. Afrika, som jag kommer berätta allt om imorrn, tro mig! Idag. Menar jag. Men jag har varit ute och rest i—låt mig se—fjorton timmar nu och jag skulle tro att jag behöver lite sömn. Vi har inte ens fått internet att funka här i huset igen, så jag postar detta när jag vaknar imorrn. Ah, och apropå tekniska grejer, så är min mobil är en sorglig historia jag helst vill glömma. Den andas sina sista andetag, det är allt jag kan säga. Är lycklig om jag lyckas forma ett sms innan den går in i koma igen! Eller jag kanske borde säga apatisk förnekelse, för jag kan svära på att den är fullt kapabel till att tänka alldeles själv den lilla skiten.