Sista november. Fullt upp. Veckan är fullpackad som vanligt... och nej, inte bara med plugg. Hade jättegärna gått på Paramore idag också, men hur hade det blivit då? Helt galet... Jag har skola, plugg, dans, babysitting, min systers födelsedag, kulturcafé gånger två som tar upp en hel kväll, treornas teater dagen därpå, och ytterligare en teater på Maxime's ("A Christmas Carol") och helgen vågar jag inte ens tänka på än ^^ Dock kommer jag antagligen ligga hemma på lördagkvällen med en svullen öm, arm och feber, för jag ska ju ta baconvaccinet på fredag. Shit. Jag gillar inte att jag har så mycket planerat. Varför kan jag inte vara en mer spontan person?

Första advent! Jesus Kristus vad jag längtar till julen, men första advent är alltid det första steget. Såhär brukar det gå till:

Lovisa, Alessandra, Emilia och Alex i ett sött litet hus på Lidingö. En sång. Det var som en jättebra sång. Konstig liknelse men det är verkligen så jag jämför saker... En dålig dag är en dålig sång. En bra dag är en bra sång. Hur fan kom jag fram till det?! Magiskt. När det är något med flera känslor inblandade så blir det fler låtar med olika karaktär. Är det i stil med det bästa jag nånsin upplevt, som till exempel när jag flög för första gången alldeles själv... då är det flera hundra. Det finns en alltid låt för varje sinnestämning, till och med sorg, irritation och  besvikelse. Förutom en, då. Tomhet. Då hör man ingen musik, då är det alldeles jävla tyst. Och det är helvete.

cold like some

Jag känner hur någon blåser mig i ansiktet. Jag hör hur någon skrattar. Jag känner en tyngd mot mina ben och något som rör sig i ansiktet på mig, medan jag långsamt vaknar till liv. Mer skratt. Någon blåser igen och jag tror att jag jämrar mig lite för någon fnissar högt. Det snurrar lite i huvudet och först ser jag inget för min lugg som nu har växt ut en del ligger ivägen. Åh. Det var en liten rosa gris som pillade mig i ansiktet! Jag känner igen deras röster nu och kan urskilja vem som är vem... tills de lägger sig i en hög på mig. Myysigt! Nyvaken och virrig kippar jag efter andan tills trycket lättar. De börjar städa undan och retas lite samtidigt, medan jag kurar ihop mig i soffan igen. Jag vill tillbaka till drömmarnas värld, jag har ingen som helst lust att pallra mig iväg till bussen. Jag är medveten om att jag förmodligen ser extremt het ut i det där rufsiga håret och utkletade sminket, men jag orkar inte riktigt ta action mot det. Jag tänker tillbaka. Cola, Riesen, Fighting, Guitar Hero World Tour. Stickig filt. Värme, smält choklad och Amelies perversa skämt. Daniels skratt och Kristians miner. Kväll som blev natt som blev ny dag.

Jag sitter och pluggar i elevköket med Alex och Lovisa! Vi har det awesome här med min dator och lite skön musik. Jag har inte riktigt varit här inne förut men det är verkligen världens härligaste rum! Det är så tyst och lugnt, och solen lyser in över taken... Åh.

Har skrivit emotion dump efter emotion dump men lyckas aldrig posta dem. Kanske gör det någon vacker dag. De är bara texter, ord på ord utan punkter, mina tankar dumpade i ett inlägg. Och jag önskar att jag kunde posta... Men det kan jag inte. För jag kommer ångra mig. Jag är dum dum dum. Men jag kan inte låta bli... Och vet ni vad som är mest irriterande? Att jag hade släppt det totalt. Jag var olycklig men vad gör det?

music for the lost one

Grattis Kristian på 16-års dagen! :D<3

Jag har just suttit och skrivit en fet text om vad jag tror boken "Det andra målet" egentligen handlar om, på klassens blogg... Jag blev förvånad över hur engagerade i boken alla var. Eller alla, jag menar de som hade skrivit hittills. Ingen hade riktigt tänkt som jag dock, vet inte om det är bra eller dåligt...

Hajpad! Idag gäller bara plugg, dans, träning och städning, wish me luck. Bannad från Facebook tills 9 ikväll. Tur att jag har musiiiiiken, håller på att adda massa nytt till min Spotifylista.

Har jobbat åtta timmar i sträck, med ett gäng andra människor som jag faktiskt kom att gilla i slutändan. Tyckte en av dem var riktigt dryg i början men jag tror att när vi insåg att vi var båda schysta och kunde göra ett bra jobb så blev det genast bättre. Rasmus, killen som stod i baren, kunde en hel massa om hur man skulle blanda drinkar och göra tricks med glas, limes och flaskor. Skitcoolt! Han hade gått nån kurs i Grekland men gick egentligen på Handels, tyckte jag var lite kul eftersom det ligger väldigt nära min skola. Jag lite ser upp till honom för att han vågar gå in igenom de där enorma dörrarna (han sa att indeed fick man tydligen alltid blickar på sig när man kom ut därifrån.. det kan jag verkligen tänka mig).

Jag tände ljus i hela mitt rum igår, vi drack vaniljte och åt vindruvor medan vi pratade och det kändes inte som något som någonsin hänt förut, det var helt nytt. Två personer jag har känt i flera år men vi är så annorlunda nu, inte en gång under kvällen tänkte jag tillbaka. Det fanns bara då och det var mysigt.

Idag har jag varit otroligt trött och utmattad, så höjdpunkten var definitivt donken istället för äcklig fisk till lunch! Det var himla najs, och massagen på mentorstimmen. Imorrn blir det lunchmöte med Emilia & Lovisa - basically så ska vi ge feedback på en internetsajt som ska göra om sin layout. Vi får gratis sushi & biobiljetter för det här, kan det bli mer awesome?

Jag ska gå och lägga mig. Förstår inte var tiden tar vägen :( Lyssna på Jamie Cullum apropå ingenting: he is awesome!

Jag är helt emotionellt utmattad. Jag förstår inte. Så fort jag stannar upp och börjar tänka så kommer allting på en gång. Weird kanske, när jag springer runt i skolan som en solstråle och är en allmän plåga för omgivingen med mina dåliga skämt och random miner. Och visst, jag vet att jag är tonåring och humörsvängningar och allt det där... men det här har pågått i mer än en månad nu. Jag pratade med mamma om det idag. Det var nog första gången vi hade en vettig konversation på jag vet inte hur länge, det var första gången hon verkligen lyssnade i alla fall. Första gången jag inte lämnade rummet i ren ilska och frustration. Jisses, jag vill inte överdramatisera det här, får det att låta sjukt seriöst... Det är det inte, jag mår bra. Jag försöker bara säga som det är men jag kan inte klä det i fina ord den här gången, inte när det river och sliter i mig. Nu kanske det blir ett slut på flyttandet i alla fall, vi får se. Jag är förvirrad. För jag är så lycklig och samtidigt så fort jag tänker efter strömmar tårarna plötsligt ner i floder. Förstår inte logiken.

Det är den åttonde november idag. Har lyckats vända om hela helgen, men jag är vaken nu. Vi blev stranded igår i Roslags Näsby: vi insåg att vi hade missat bussen till Mörby centrum med en kvart, och att nästa inte gick förräns en timma senare. Craaaap. Men det blev en ganska kul historia. Vi satt och sjöng sånger vid en Shell-mack tills Alex pappa dök upp med någon liten bil som Alex inte alls kände igen och undrade om han hade snott någonstans. Haha. Den var full med massa skrot och hade sammanlagt fyra säten, exklusive föraren. Dessa skulle delas lika på Alex, Affe, Daniel, Malmberg, Felix, Kristian och mig. Vet fortfarande inte hur det gick till, men Alex och Affe lyckades klämma ihop sig i bakluckan and it sure was a jolly ride! Varmt. Jag som satt ihopklämd mot rutan i framsätet lekte med tanken att om vi skulle krocka (God forbid!) så skulle jag nog vara den första som dog, bältlös och utsatt som jag var. Haha, nej förresten, det som var mest irriterande var nog att jag skulle dö men på så sätt rädda Kristian. Hemska tanke!

När jag kommer hem så huttrar jag av kyla och mitt hår dryper av vatten. Mina byxor är alldeles blöta efter att ha suttit på moppen och jag hade luvan neddragen hela vägen så jag knappt såg någonting. Jag går långsamt, är borta i mitt huvudet, försöker att vara tyst när jag låser upp och smyger in i lägenheten men det går såklart inge bra alls eftersom det är saker precis överallt som jag stöter i. Hur mycket är klockan? Jag ljuger och säger att jag inte vet. Ingen reaktion, inte vad jag ser i alla fall. Och jag ser ju ingenting.

Jag lyssnar på musik. Jag älskar musik. Mina hörlurar till ipoden gick sönder för tre veckor sen och jag har mått så mycket sämre under de här tre veckorna, det är sjukt! Jag menar i'm fine, men jag har tappat humöret lättare och blivit mer stressad. Bristen av musik måste måste var en orsak...

lingontopp! Idag är vi lyckliga. När jag vaknade imorse var det som vanligt skit, det är den här skoltröttheten jag inte kan tyckas komma ifrån precis där innan man riktigt vaknat men när man definitivt inte sover längre. Men jag har inget problem med skolan, definitivt inte, särskilt inte idag då jag visserligen hade prov men slutade ett! Gissa när jag kom hem... kvart i 6. Spååååårat hahahah. Nej men guess what helt sådär spontant och oplanerat så åt Amelie, Kristian & jag lunch och drog sedan till Espresso House och blev fast där i tre och en halv timma. Vi bara pratade på jag skojar inte! Vi hade fett med flyt bre. Inte för att jag inte brukar prata med folk i timmar ibland (haha för det gör jag ju heeela tiden) men det brukar alltid vara nån paus där man typ blir störd av nån eller bara måste göra nåt. Jaa.