Allt är packat. Musiken är klar. Kameran är tömd. Har sagt hejdå till många idag, vissa tidigare. Till Emilia över telefon vilket var hemskt sorgligt eftersom vi har snackat varenda dag sen lovet började. Jag och min separationsångest, suck. Är lite nervös över flygresan också, inte flygrädd eller så, men hemkär. Antar jag. Ses nästa år, PUSS!


peace out

Jag har en väldigt stark press på mig just nu, att bli brun. Alla förväntar sig tydligen det. Kommer bli kul att se deras miner när jag kommer tillbaka precis lika vit som förut. Nä, nu skämtar jag. Det kommer inte alls bli kul. Suck.

Och en sak till. Som jag själv tycker är jättefånig. Men jag har inte suttit i ett plan på 6 månader. Och... jag är inte alls flygrädd eller så. Men dit jag ska är så himla långt bort... och JAG VET Los Angeles och San Francisco är längre... Men ja. Det känns som jag ska till ingenstans. Bara. Och som att jag kommer sitta och spänna mig på flygresan. Vilket är weird eftersom att jag har flugit Stockholm-München-Washington D.C och tillbaka alldeles själv och det var inga problem alls. Visserligen hittade jag en vän på ditresan, Ben som bor i Las Vegas, vi har faktiskt fortfarande kontakt... höll jag på att säga... men jag har inte hört från honom sen i juni nu. Hm. Det var verkligen "Hej främling! Vem är du?"-scenariot. Det bästa var en halvtimma in i samtalet när han ba "Oh... hey wait, you're not American are you?" höhö. Lite paff blev han. Och jag vet, jag vet, don't ever talk to strangers... Men det var så jäkla värt det.

Going out of topic. Vet inte riktigt vart jag vill komma. Sitter och suktar efter mobiler istället... Jag har lovat ett antal människor att jag ska skaffa Comviq men... jag är SÅHÄR när på att vara otrogen med IPhone! Som inte funkar med Comviq såklart. Men hur awesome vore det inte med en IPhone där jag dessutom kan hålla kontakt med folk över internet istället för att dö en långsam cancerdöd pågrund av alla sms jag får och skickar? Precis.

Jag har vuxit upp med band/artister som Black Sabbath, Ebba Grön, The Clash, ZZ Top, The Arcade Fire, U2 från pappa och Coldplay, Jamie Cullum, Eva Cassidy och Robbie Williams från mamma. Och en jäkla massa jazz från farfar (lyssna på Alpine Boogie 1953 av Charlie Norman - den är hilarious!) Quite obviously so har jag inte graspat alla olika musikstilar men några som har fastnat på mig är The Clash (och jazzen of course :D). Anywho, jag vet inte hur många gånger hela The Essential Clash-albumet har spelat i vår bil och jag kan till och med i vilken ordning låtarna kommer. Genren är väl punkrock i största allmänhet, och i The Singles finns alla deras singlar samlade, som deras mest kända London Calling, men även mina favoriter Rock The Casbah och Train in Vain. The Clash är väl mycket nostalgi för mig, men dom är också pretty awesome om man gillar lite mer lättsam, icke-grubblarmusik. Dom är ju kända för att vara rebelliska (hela arbetarklassen-vill-ha-revolution-grejen back in the 70s) och visserligen sjunger de om känslor men det är inte direkt på ett djupt... sätt. Lyssna så fattar ni.

förra nyåret 2008/2009


detta nyår 2009/2010 (eller nåt liknande :D:D:D)

God Jul på er! Jag har haft en toppendag och nu har jag fått lite presenter också >:) Halvamerikanska som vi är kör vi dock resten imorrn, vilket är weird eftersom jag redan är supernöjd. Jag hoppas alla såg på Kalle Anka idag också för annars missade ni en störtskön figur! "Jag är ingen kinapuff jag har bara glöd i baken" och "Näe?! Är ni från förorten?!"- Ray. Hahahha jag fick mig ett gott skratt medan resten av kusinerna satt knäpptysta. Men han var pretty awesome godammit! Plus att jag älskar fireflies hoho. Anywho, ha en fortsatt fin jul och hoppas ni får fina klappar! Själv är jag mest nöjd över att jag lyckades byta ut mina trasiga hörlurar igår vilket innebär ett stort HELLO MUSIC GOODBYE SUCKY SOUND!! Jag är ingen utan musiken nu kan jag börja LEVA igen!! Jag är taggad:D

Alright det är dan före fucking dopparedan (sorry kids) och... jag... har... ingen... önskelista. Jag har inte hunnit. Har haft massa annat i tankarna HOST HOST! så när familjen och släkten har frågat mig vad jag vill ha så har jag skjutit upp det. Herregud, hur tänker jag? Och så sitter jag här och försöker komma på något sista dagen. Men icke. Och visst presentkort är ju alltid bra och bidrag till ett nytt objektiv och kameralektioner skulle ju inte sitta fel (då skulle i alla fall Thérèse bli glad?) men vad jag vill. HA. Kan inte slås in. AH CLICHÉ!

Tyvärr är det också väldigt sant. Tänk TÄNK om jag skulle bli lycklig av materiella saker hur underbart och okomplicerat vore inte det?

Jag somnade hos Astrid igår, apropå absolut ingenting. Idag. Vi pratade om... killar. MEHE. Och jag kan säga att jag vet mer gossip än vad självaste bloggerskan (ops, försa jag mig nu?) bakom en viss Jarlaplan-skvallerblogg vet (skriver ej ut hela namnet på denna svallerblogg för att undvika träffar i google). Mohaha! För jag menar, den källan borde ju (i alla fall enligt namnet) vara bättre informerad än mig? Jag som är så dålig på gossip att det är pinsamt egentligen :S Men men.. What to do, man. *flin*

ANYWHO! Idag ska jag ha roligt. Varför säger jag inte... "XOXO you know you love me" HÖHÖ nu skojar jag. Seriöst. Ha en fin dag, hörni. >:)

Haha, jag vet att det är lite (vad säger jag? väldigt) oseriöst men Emilia kan bara vara för gullig ibland. Det är principen som gäller, eller hur? Sånna här människor får man leta långt och länge för. Åh vad jag var påväg att dra ett Fagersta-skämt där... haha.. men nej! Once you got me, är jag faktiskt en trogen vän!


om att jag inte borde åka iväg till afrika & samt a lejjter wann

Emilia och Julia tjugofyra timmar i sträck. Emilia och jag tjattrade på oavbrutet om våra två varsina huvudämnen, tills det att vi somnade sent på natten och från det när vi vaknade på morgonen. Jag pratade så mycket att jag inte hade några ord kvar när det var dags att hänga med till Julia. Men som tur är behövs inte det för att vi ska kunna umgås för allt som är där finns ändå. Det enda som behövs är väl lite Anna Anka bara usch USCH nej det där menade jag inte. Haha. Efter att vi hade racat hem ungarna (vi är flitiga barnvaktare även i dessa vintertider) på en rosa pulka och matat dom och allt det där var det liksom oundvikligt att hamna framför tv:n. Med nygräddat vitlöksbröd. Yumyum. Bilder kommer, lovar lovar lovar, och ja jag håller faktiskt det mina löften.



Felt just like it's ten shades of winter and I need the sun.

Varför varför varför? VARFÖR? Varför gjorde du så VARFÖR? Jag fick inte veta allt trodde trodde började TRO aj Det gör så himla ONT fan fan fan.

Idag är jag så glad att jag vill dansa. Ni förstår inte. Man måste ju passa på när man kan. För idag stormtrivs jag med den här underbara julstämningen, och all snö, vad ska jag säga? När jag ser ut genom fönstret kan jag inte låta bli att tänka på Freddie och hans kompisar som skulle ut och åka pulka idag, om jag inte minns helt fel. Och enligt yr.no (ja, jag är väluppdaterad!) så ska det vara minus hela veckan. Vilket innebär att snön kommer ligga kvar. Vilket innebär att vi kanske får en vit jul till slut.

Plus en sak till. Men det var allt. Resten får ni veta sen.

Om han inte svarar är han inte värd. Om han inte bryr sig är han inte värd. Om han inte dyker upp är han inte värd. Glöm inte det min käraste vän, för det finns hundratals andra som skulle svara och bry sig och dyka upp för dig. Glöm för fan inte det.

Och dagen spenderades i... sängen. Yez. Det var Lovi och jag och varm choklad. Excellent början på ett excellent lov. Jag är lika seg som en julkola och lika virrig som en bortappad tomtenisse, men. Det. Är. Lov. Utropstecken.

Jag har en ny röd mössa förresten.

Fin avslutning idag. Igår. Luften var iskall och himlen var alldeles klar, och jag vet att det låter geeky men jag kommer sakna Jarlaplan under lovet. Jag vet också att jag inte är ensam om det, mohaha. Men jag ska ju till varmare breddgrader så jag kanske inte ska klaga? Anywho, nu när jag är här tänker jag i alla fall njuta av snön. Det är mer än 10° minus utomhus, Lovisa och jag höll på att frysa ihjäl när vi skulle hem från Amelie. Vi hade en riktigt jävla mysig tjejkväll där med Michis, Thérèse, Kassandra, Hedwig och vi tre såklart. Vad som gjordes stannar med oss höhö. Pff tjejer...

Här är lite bilder från dagen:

min bästis och jag!!


ingen kommentar


millie sööt!


de manligaste männen som finns (nej jag är inte sarkastisk)

Espresso House, grupp G. Helt klart det bästa idag! Varm choklad med marshmallows och grädde, mudcake och julmusik. Ett jäkla yrväder utanför också, men jag har tjatat så mycket om att jag vill ha snö att jag inte tänker klaga (vid en punkt VAR det visserligen fysiskt omöjligt att röra sig utomhus och fortfarande se var man faktiskt var påväg). Gruppen repeterade inför kommande seminars och yes, vi kickade ass. Jag kände mig helt borta på vår opposition men det gör inget, tog igen det senare. Är så enormt lättad, för det är över nu. Allt är så över.


jag och freddie fonausom, min nya idol. ni ANAR seriöst inte vad han kan göra... :O


min awesome grupp! :D


sigge the sketcher med vår fina framsida!

Bilder kommer senare, för nu ska jag hjälpa till med maten. Sno choklad från pappas förråd, typ. Är ensam hemma igen så jag funtar starkt på att ta vägen förbi pianot till köket (vilket är, som dom som har varit hos mig vet, en väldigt onödig omväg) men vi får se.

Piano. När jag har pulsat igenom snön utan att känna kylan, utan att känna någonting utom tacksamhet att det är bara jag på den mörka snöiga vägen, så andas jag häftigare till och från. Och det är inte för att jag är anfådd. Jag vet att jag har tio minuter på mig innan det stora tomma huset inte är så tomt längre, så jag slänger av mig alla väskor och ytterkläder. På golvet. Försöker att slita upp de jäkla skosnörena som tar evigheter att knyta, och. Så. Piano. Pi-an-o. Behöver bara sitta en kort stund, spela igenom fingrarna för att allt ska försvinna. Fylls av ett blankt lugn och tänker att jag inte vet vad jag skulle ha gjort om jag inte hade haft pianot. Jag kan inte så mycket men när jag spelar så spelar musiken för mig och det är ren harmoni. Det är också all musik som riktigt går in i mig just nu.

Men? Vad gör du uppe? Borde inte du vara isängs för länge sen? Se till att få lite sömn nu hörru... Alltid dessa ord. Hela kvällen. Vet inte varför egentligen, för för dom är det alltså okej att stanna uppe hela natten? Varför jag? Vi tar det imorrn. Jovisst. Hej jag heter Lisa fyra år och jag ska gå och lägga mig nu med alla mina gossedjur. Eller är jag kanske för speedad på kvällen? Är det därför?

Jag har lust att sitta uppe hela natten och bara sova över seminars imorrn. Varför inte egentligen. Folk kommer och går hela tiden, ikväll har jag snackat med Fanny, Astrid, Julia, Emilia, Amelie, Thérèse, Caroline och Felix tillsammans på mindre än två timmar. Jag vet att samtalsämnena har varierat lite från person till person (Amelie: likheten mellan henne och Shrek, samt att jag måste vara djävulens barn) men jag blir så glad över alla fina människor jag har runt omkring mig. Jag behöver knappt lyfta ett finger så finns de där och jag undrar vad i hela friden jag har gjort för att förtjäna det?

LET'S GO. jag vet inte. eller joo. nää nu pratar jag inte med dig. men kanske lite nu. hej hej kram kram. vad vill du. hejdå. vi ses aldrig igen.

KLARA MED PROJEKTET!!! GROUP G WE ROCK!! Nu ska Freddie Fonausom, Carrie Berry, Sigge the Sketcher (hon får också cred för denna gudomligt vackra framsida) & Lizzie Bizzie ut och fira, ÖHÖHÖHÖ!!!! :D

Och precis när jag är påväg ifrån skolan, med en hundra kilo tung väska, ett dunkande huvud och ett dåligt humör, så kommer lilla söta Emilia och nämner den saken jag mest av allt har försökt förtränga under en längre tid nu. Min väska blir plötsligt hundra gånger tyngre, mitt huvud känns som om det ska sprängas och mitt humör börjar sakta men säkert gå utför. Så det blir inte direkt ett problem att verka likgiltig, jag är likgiltig. Var. Tills vi ställer oss i snön och jag helt glömmer bort att jag kommer bli alldeles genomblöt. För visst har jag kanske gått över detta i mitt huvud tusen gånger och tusen gånger igen, men denna gång är annorlunda. Allt som Emilia säger går plötsligt rakt in, och såhär efteråt tänker jag att det måste vara din friska, iskalla luften som gjorde susen för mig.

Så jag går mot tunnelbanan, med en väska som visserligen är lika tung, men under de här tjugo minuterna har både huvudet blivit kristallklart och attityden förändrats, så jag känner den knappt. Märker istället hur snöflingor smälter i håret och droppar ner i mitt ansikte.

Jag snoozade i en timma idag. Hade satt klockan på tidigt eftersom jag tänkte hinna kolla igenom det sista på projektet men... jag kunde snooza istället. Är ytterst tacksam till Freddie Fonausom för att han föreslog sovmorgon igår! Jag tror hela gruppen lite suckade av lättnad.

Och så vaknar jag, drar undan min grönbruna gardiner (kan aldrig bestämma mig, de är typ kamouflagefärgade) och vad ser jag? ... Ingenting! Bländas av den vita snön. Jag tänker att det där snöbollskriget (vårt lag heter Jarlaplans Kungliga Vinterbataljon på Facebook, om någon var intresserad) nog kommer bli av ändå. Kristian och flera andra fixade planscher (SNÖBOLLSKRIG Jarlaplan vs. Norra Real med blod och allt) som de satte upp över hela skolan igår efter lunchen, vilket ledde till ett fint sms från VRG JPL Skolledning som förklarade att det var absolut förbjudet. Haha. Tydligen skulle anledningen vara att det "störde" folk som bodde omkring Jarlaparken, men pff! Lite snö har väl ingen dött av? (har ingen pålitlig source till det där påståendet, tänker inte försöka hitta en heller) Men suck. Dom där människorna ska alltid klaga vad vi än gör. Anywho, nu måste jag ändå dra till skolan. Eller ska jag säga halka? Det är fan inte kul att bo på ett berg under vintersäsongen.

Projektet känns tungt från stund till stund, men jag är ändå glad att jag hamnade i en så bra grupp. Vill ni se ett smakprov på hur flitigt vi jobbar eller? Vi borde få guldstjärnor.

Måndag. Om en vecka, lov. Om två veckor, Afrika. Just nu ska det bli jävligt skönt att komma bort från allt, även fast jag vet redan nu att det kommer bli lite jobbigt också. Jag är ju skilsmässobarn, är det så konstigt att jag har problem med att skiljas? Det värsta som finns. Nej, förresten. Det är det näst värsta. Det värsta som finns är att skiljas utan att säga hejdå. Något är ouppklarat, inte avslutat. Även om det inte är föralltid, så gnager det i mig tills vi återförenas igen. Ett riktigt "hejdå" förenklar den processen lite grand i alla fall. Och det var något om mig.

Så hejdå, god natt, dröm söta drömmar om marshmallows och pepparkakshus och ischoklad och annat sött. Bestäm själva. Jag vet vad jag kommer drömma om anyway.

Så. Gjort. Tänker släppa det här helt nu för jag bara ödslar tid. Tid som jag kanske inte kan använda till så mycket bättre saker, men definitivt mer värda.

Foolproof nu. Dumt ord men känns så rätt. För det är bara den delen som kan kallas idiotisk, och det är bara på den delen jag kommer vika mig för dig. Ge upp. Men bara den delen.

Tredje Advent, The Killers är dagens band and they rock. Har ingen aning om hur länge jag har lyssnat på dom nu, men jag har definitivt fallit (svullit, haha) hårt. Hot Fuss och Sam's Town innehåller i princip alla deras klassiker, men jag gillar även deras senaste Day & Age (även om jag lyssnade sönder det albumet förra året, Joy Ride är en awesome sång men väldigt januari 09 för mig). Min personliga favorit är track no. 6 på Sam's Town, Read My Mind. Kom ihåg att lyssna i isolerade hörlurar! Bad sound kills good music.

Jag skulle säga att The Killers är indierock, men det stilen varierar från album till album. Och dom använder ju inte en massa crazy instrument utan kör ganska mycket på the synth-style, som i When You Were Young (vilken jag bara sammankopplar med Guitar Hero nu, jäkla spel) och Smile Like You Mean It. En annan bra låt är All These Things That I've Done (I got soul but I'm not a soldier).

 

I got soul but I'm not a soldier, I got soul but I'm not a soldier, I got soul but I'm not a soldier

 

Jag mår finemang. Har inte alls ont i hela kroppen, det kniper inte alls åt runt lugnorna när jag andas in. Känner mig inte heller så svag att jag skulle kunna gå sönder vilken sekund som helst. För allt sitter ju i huvudet, eller hur?

Så jag ska ut. Nu. Jag såg att det har snöat. Finns bara en sak att göra då.

Mörbultad. Känns inte som om jag har sovit ett dugg den här natten. Snarare som om jag har utfört världens jobbigaste träningspass. Kan känna mitt hjärta dunka överallt. Huvudet är kristallklart, dock. För jag undrar. Ser saker som inte är där.

I just can't refuse it
like the way you do this
keep in rockin to it
but please don't stop the
please don't stop my music

Vi båda kände oss så sunkiga att vi lika gärna kunde vara sunkiga tillsammans. I princip så satt jag på en stol i under hela vistelsen, medan Julia sprang runt som en dåre och försökte baka lussebullar och pepparkakor. Det tog två timmar att göra endast spadet (gäst, mjölk och smör). Vi pratade under tiden, och jag pillade upp huvudena på pepparkaksänglarna och förklarade att dom var levande. Det hade jag väldigt kul åt, tror dock inte att Julia uppskattade det lika mycket.

När det var dags att gå hem hade mina baconbiverkningar långsamt satts i effekt. Jag intalade mig själv under hela kvällen att jag inte skulle bli sjuk, men det blev svårare och svårare när hela min ryggrad tillslut började krampa och armen kändes som en enda stor, öm blåsa. Gick där ifrån med stark frossa, och det var inte för att Erik just vunnit Idol. Snälla be för att jag ska kunna sova gott inatt.

Latin i dagens ära. Luciakören sjöng en jättevacker latinsk sång som jag tyvärr inte kommer ihåg ordagrant så det får räcka såhär. Dessutom behöver jag nog bara säga O Helga Natt för att sammanfatta hela Luciatåget. Fredrik du är fucking awesome.

Det tog mig en timma och en kvart att ta mig hem idag (vill inte nämna några orsaker men Emilia). Det bästa av allt var när jag lurade Daniel. För er som undrar hur, så går det till på följande sätt:

Tunnelbanan är sen av någon orsak (Emilia säkert) så när jag kommer tillbaka från mitt lilla äventyr till Fridhemsplan (host HOST) ser jag hur Lucas och Daniel sitter där och väntar på en bänk. Jag hade tidigare smsat Daniel att jag var påväg och att det nog skulle ta en stund. Men bussen från Odenplan gick snabbare än väntat - och nu, när jag kommer gåendes, är dom inne i en så livlig diskussion att jag inte vill störa. Ställer mig omärkt ett par meter ifrån, fascinerad över hur inne i sin egna lilla värld de här killarna är - tills Lucas märker. Men han spelar med. Så jag står kvar, och efter en stund börjar jag nästan bli uttråkad. Daniel märker ingenting. Tillslut så smsar jag honom ett kort "okej" utan smilisar (intebra!) och försöker av all min kraft att inte brista ut i gapskratt när Daniel blir upprörd och muttrar "Jaha? Okej? Var det allt?". Då börjar Lucas hinta.
"Ja om hon nu är någonstans här i närheten så borde hon smsa dig. Hon borde smsa groda!"
Jag stelnar till och väntar på att Daniel ska kolla upp och se att jag står precis framför honom.
"Va? Neej... hon är inte här, hon är påväg" mumlar Daniel som håller på att forma ett svars-sms. Han tittar inte upp. Jag andas ut. Är förstummad. Han fattade inte vinken.
"Nej men tänk om hon skulle smsa groda typ", fortsätter Lucas och skrattar lite.
"Haha, ja men det kan hon ju inte, för hon är inte här än..." svarar Daniel distraherat, för han håller fortfarande på med smset. Lucas ger mig en skeptisk blick och himlar lite med ögonen. Så då jag gör det enda rätta. Och ni skulle varit där den sekunden alldeles innan Daniel inser att jag står precis bredvid, men ser ordet "groda" ploppa upp på skärmen. Det var awesome.

Jamie Cullum är först ut på My List Of Awesome Music. Har lyssnat på sen jag var tolv, tretton om jag minns rätt, har också sett honom live faktiskt. Han är grym. Han hoppar runt som en duracell-kanin under sina nummer, så fort han inte spelar kravlar han in under pianot eller hoppar upp på det. Hans musik är oftast pop med en ganska stark jazzig betoning och är just därför en väldigt bra start om man vill utforska jazzmusikens värld, eftersom han kör något slags mellanting.

Jag kommer ihåg hur jag satt i bilen när jag var yngre, och mamma spelade Catching Tales och jag alltid satt och väntade på den delen i Back to the Ground som jag älskade. Jag slutade lyssna på honom ett tag dock, när jag skulle bli lite mer rebellisk och lyssna "tuffare" musik, men bra musiker som honom brukar oftast ploppa tillbaka i min lista in the end of the day. High And Dry är värd att lyssna på från Twentysomething, och nu har han släppt ett nytt album som heter The Pursuit. Här är en cover han gör på Rihanna's Please Don't Stop The Music live, dålig kvalité men åh vad mycket bättre han gör den!!

Det bästa är när man vaknar till tystnaden. Detta händer nästan aldrig eftersom man alltid har alarm, men ändå. Man kan släpa sig ur sängen i sin egen takt och upptäcka anledningen till tystnaden: ingen hemma. Då kan man spela awesome musik på högsta volym medan man äter frukost och ritar.

Imorse vaknade jag till tystnaden (tja, om man räknar bort alarmet och grannarna som renoverar). Jag hoppade upp ur sängen och insåg att jag kanske inte var hemma. Så jag satte på awesome musik på högsta volym och sjönk ned i vår röda soffa med gråa och blåa kuddar och en grå filt. Ritade lite. Gjorde frukost. Knäppte kameran on off. Pillade på det lösa silverbandet på objektivet.

Jag funderar på att gräva ner mig i min stora varma säng och stanna där tills vintern är över. Det skulle vara så mysigt. Och om en björn kan, varför skulle jag inte kunna? Jävla sjusovare. Vet dock inte ifall de drömmer... för tänk er vilka extremt långa drömscenarion man skulle få om man sov en hel vinter. För deras skull, hoppas jag att det är fina drömmar. Annars skulle man ju fan få men för livet.


dreamcatcher from arizona, got it when i was a little kid and we did a roadtrip to phoenix (it supposedly "catches" bad dreams coming in through your window, but lets the good ones pass, according to native american tribe legends but..idk)

Projektet rullar, alldeles för bra. Inget kittel och knöggel. Så bra, att in fact, så är jag rädd att mina lärare Will och Neal sitter och håller på någon hake. Att de kommer rätta allas essays och sen dra till med "men jo, hade ni haft alla paragrafer i olika färger och skrivit Sir Braxton och Lord Shepard som lärare, då hade det ju varit mvg...". Ja. Eller nåt liknande. Det känns i alla fall som vi har missuppfattat något, för det är exakt en vecka kvar till vår deadline och vi är lika klara som jag brukar vara dagen innan! Är det jag som är seg? Eller ser jag bara inte skönheten i att sitta och finslipa, ändra och nöta in texten tills jag blir galen?

Förlåt för all uppdatering! Men det har varit så mycket med bloggen idag så det har helt enkelt blivit så. Ska bli bättre på att få mer dynamik i bloggandet och betona det jag verkligen vill skriva. Och ja jag är medveten om att jag egentligen borde ursäkta mig när jag inte skriver någonting alls, men för mycket åt det andra hållet är också dåligt. Orden förlorar sin mening då.

Höjden av dumhet: att få dåligt samvete över att lämna någon för någon annan, någon annan som inte ens vill ha dig. Hur felplacerad får man känna sig?

Tack till fina Haidi för en awesome bloggdesign! Äntligen har jag en blogg som är skön för ögonen också (haha kidding!), och jag ska jag bara fixa så att alla bilder blir i stort format. Mycket jobb eftersom min dator är så seg.

Glömde jag säga att vi såg I Am Sam i lördags? Den är så värd att se! Sean Penn gjorde en awesome rolltolkning som efterbliven och lilla Dakota Fanning var så grymt söt! ("Jag vill också ha barn!" - Alfred)

Är uppe sen länge men fortfarande nyvaken. Jag tror jag ska äta nåt. Ingen är hemma. Det är lite tomt.

Jag råkade sprida ett rykte att det skulle bli tacokväll hemma hos mig idag, så när jag plötsligt fick höra det av några andra så tänkte jag varför inte? Jag känner mig mycket satsig som ska försöka laga middag åt... jisses jag vet inte ens hur många vi blir. Sju, faktiskt. Inte för att tacos är så svårt att göra, men ni som känner mig vet hur jag är med mat. Jag bränner och glömmer ingredienser och har i fel mängder och ja... som tur är har jag Kristian till min hjälp, han ska komma lite tidigare och då ska jag minsann sätta grabben i arbete! Haha. Sen får vi väl se vad vi hittar på efter middagen, film kanske. Är mycket positiv till detta.

Coldplays liveskiva på repeat. Jag pallade inte att gå hem så jag stannar hos Astrid över natten, vi ligger och snackar om allt möjligt men Jacob Black är väl ett återkommande samtalsämne. Undrar varför...

Helg ljuva helg. Ikväll ska jag sitta och snacka ut med Astrid om allt som har hänt under den senaste tiden, ser fram emot att få höra vad som händer i hennes liv! Ska försöka att inte prata alltför mycket själv, det är jag alldeles för bra på... vilket är något negativt, menar jag. Jag snackade med Gabi över skype i fyra timmar i lördags, och jag kände att jag kanske tog över lite. Men när jag väl kom in i engelskan igen så flöt det på, även om hon mycket riktigt bekräftade att hon hörde brister. Förfärligt. Jag visste att jag har förlorat en del av språket men att få det sagt rakt ut... suck. Det brukade vara en av mina starka sidor, my thing. Liksom mina skisser som visserligen typ ingen har sett för de är så... mörka, eller vad man ska säga... och mitt pianospelande. Och det allra mest privata, mitt skrivande. Ja, jag skriver. Mycket. Och då menar jag inte bara blogg-skriver. Skriver när jag mår bra, ritar när jag mår dåligt. Piano för att tömma huvudet. Engelska för det passar mig... Kan formulera mig bättre så. Kunde...

Awesomeness. I Alfreds supermysiga lägenhet i Hornstull. Vi lyssnade på Jamie Cullum medan vi pluggade. Vi köpte mat på Ica, skitagod pasta pesto för Signe och mig. Vid ett tillfälle sjöng vi faktiskt också, oh my god. Alfred fick för sig att ta fram sin gitarr. Och jag vet, jag vet att jag låter alldeles för optimistisk till projektveckorna, jag borde vara livrädd. Men det är ju så kul :)

Frosten glittrar på marken och i buskarna. Molnen är borta för första gången på länge och solen lyser i den kristallklara tillvaron. Alltför snart lägger sig mörkret, och stjärnorna tänds på natthimlen. Det är tyst, dämpat. Kunde lika gärna stå stilla. Mina läppar svider i den torra luften. Jag andas ut imma och ser bort över den vackra vyn. Ryser av... kyla? Vickar på mina stela fingrar, som... numera är isbitar eftersom Daniel och Felix vägrar säga var de gömt mina vantar.

Syster fyller 15 år idag! Nu är hon bara ett år yngre än mig igen. Damn her. Haha, nejnej, jag älskar henne mest och det vet hon. Så länge hon inte växer om mig, det vill säga. Då blir det inte kul.