Som den tjej jag är har jag ganska länge nu stört mig på mina kluvna toppar så jag tog tag i det idag och sprang till frisören på Odenplan. Dom hade gjort om salongen och tapetserat upp plancher över hela väggarna med band och artister på, okejdå att det var väldigt mainstream musik men jag kände igen i princip alla, weee pluspoäng.

Om jag slapp höra om valet varje timme varje dag, om alla kunde sluta oroa sig över Sverigedemokraterna och inse att det kanske till och med är bra att de sätter lite sprätt på den svenska invandringspolitiken, om folk kunde sluta klumpa ihop sig och gå i snigeltakt framför mig ute på stan, om alla onödigt jobbiga ljud kunde dämpas, om jag slapp åka över till huset och känna paniken varje gång jag går in i mitt gamla rum, om allt ogjort skolarbete slutade ligga och gnaga i bakhuvudet så skulle jag vara nöjd. Eller?

När vi läser om folkmordet i Darfur idag i skolan tänker jag fan att jag ska vara en så gnällig bitch.