Omtumlande dag. Har svårt att förstå varför jag ska vara så okontrollerbar. Och varje gång det är över tänker jag: "det där var sista gången, allt blir bra nu". Och sen händer det igen.

Ändå bestod dagen av finfina vänner och världens i särklass mysigaste fika någonsin så jag är rätt varm om hjärtat som det är just nu, att vakna brevid en fridfullt sovande pojke var inte heller helt fel. Om det kan jag säga såhär: jag är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ kär

Vadå skylta?