Drömmar om himlen, och jorden, och allt som finns däremellan. Du. Jag. Vill komma någonvart. Alltid påväg, någonstans. Varje sak som kan anses önskvärt, det har jag haft. Eller har.

De säger att vi lär oss mer ju äldre vi blir, om livsmönster och samhällssystem, men jag blir bara oklokare för var dag som går. Oklokare för att människan försöker bemästra något den inte kan, och för att ju mer man vet desto mer vet man att man inte vet. Det var inte jag som sa det, men det stämmer i högsta grad. Och vad jag trodde jag trodde mig veta om kärlek, visste jag inte. Altruistisk, ja, men så beständig? Jag är sjutton år och borde väl inte säga något om beständighet egentligen, men jag är tagen av den inbitna orubbligheten.