Och så var det den sista maj. Det är så hemskt, för det känns som att jag skriver sånna här sista-månaden-inlägg varje vecka, inte varje månad. Tiden flyger förbi, och jag låter den göra det för jag uppskattar vissa tillfällen mer än andra, det måste det bli slut på nu för annars kommer jag vara 70 innan jag hunnit blinka.

Med andra ord så ska jag börja njuta exakt hela tiden. Maj har varit så jäkla awesome men jag har varit för otålmodig, och nu är jag plötsligt öga mot öga med den sista hela skolveckan i ettan i gymnasiet. Jag skulle vilja spara varenda tillfälle så jag kan plocka fram det igen när som helst, när jag vill återuppleva det. Men det funkar inte så.