Idag hände världens roligaste slash stalkigaste sak någonsin! Jag skulle hänga med mamma och skjutsa min syster till Enebyberg där hon skulle sova hos en kompis, och sedan föreslog mamma att vi skulle ta en biltur runt i Danderyd (hon är arkitekt och gillar att kolla runt på hus). När vi närmade hos Stocksund sa hon "Har inte du någon kompis som bor här?" och jag svarade ja såklart. "Vart då?", fortsatte hon och jag skulle precis svara när jag kom på att jag inte visste. Så då sa jag istället "Jag hittar!", vilket var det dummaste någonsin! För det slutade med att vi körde runt i cirklar i säkert 20 minuter och vid det laget var jag så fast besluten vid att hitta till Daniel att jag inte tillät henne att köra hem.

Efter en bra stund kom vi i alla fall fram till Stocksundsskolan och jag fylldes med hopp igen. Jag tittade jättenoggrant på alla hus vi körde förbi, kände igen det vi gick förbi en gång när en man stod helt stilla i en slags valvöppning, och sedan kom vi till Krigsstigen och den mindes jag också, jag hittade ända till den rosa ambassaden, därefter var jag dock tvungen att gissa och vi var snabbt borttappade igen. Nu kommer det bästa. När jag kör fifty/fifty och väljer vänster får jag plötsligt syn på en välbekant figur några meter fram och vem är det om inte Daniel själv? Jag tror inte mina ögon, ber mamma stanna bilen, hoppar ur och kör händer-över-ögonen-grejen på honom, vilket tillfälle liksom. Han såg lika chockad ut som när Lukas och jag lurade honom i vintras, haha det var såå roligt, och sedan var jag tvungen att förklara vadfan jag gjorde mitt ute i Stocksund klockan 21 på kvällen. Kommer bli förevigt stämplad som stalkertjejen nu! :D