Precis när jag trodde tisdagarna började ge med sig för solljuset och fågelkvittret och bli en uthärdlig dag i veckan så måste dom såklart bevisa mig fel igen. Jag säger inte att allt var hemskt för det vore en stark och osann överdrift, men just nu är jag precis alla ord som börjar på "ut" och med en gravt störd sömn som för det mesta också försenas till in på morgonen på grund av nästäppa så kan jag helt enkelt inte fungera som jag borde.

Helst vill jag bara ha människor jag kan lita på, min säng och nåt stabilt att utgå ifrån. Då kan dagarna rulla på som dom vill, snälla rubba inte det för mig.