Att glida ifrån folk och inte märka det förräns stämningen plötsligt är skitawkward när man väl träffas. Att må underbart  bra när någon annan mår hemskt dåligt. Att inte kunna göra något åt det. Att vara så upptagen av en sak att man glömmer bort allt annat. Att känna skuld över det. Att kunna andas igen. Att känna sig som den lyckligaste personen på jorden och inte förstå varför tårarna plötsligt strömmar ner. Att tvivla och låta tvivlet ta över trots att man egentligen vet att allt står rätt till. Att ha perioder då man känner sig totalt vilsen för att en viss person inte är där. Att behöva säga hejdå. Att inte veta vad den andra personen tänker när man skiljs åt. Att inte veta hur man uppfattas. Att älta och tolka precis allt som hänt under en dag. Att fundera över varenda lilla pytteförändring. Att ha förväntningar som inte levs upp till. Att ha förväntingar som gör det och dessutom blir överträffade. Att känna ett rus när detta händer. Att aldrig sluta känna. Att ta första steget.

Att försöka dölja sin besvikelse när det inte går som man hade hoppats.