mainstream eller sticka ut totalt (eller inget alls?)
Söta Lovisa och jag hade ett intressant men kort samtal häromdagen, minns inte exakt när men den handlade om begreppet mainstream och jag tyckte det var kul att hitta någon som tyckte lika som jag, så jag byggde upp ett inlägg i huvudet men glömde så klart bort det direkt. I vilket fall påminde hon mig nu på sin blogg, och jag vill bara säga att jag håller med henne totalt. Det finns en norm som säger att alla måste passa in, men det finns också en som säger att man måste vara unik för att kunna uppskattas. Den senaste är väl den nyaste antar jag. Det handlar väl om allt ifrån vilken musik man lyssnar på, vilka kläder man har på sig, vilken filmer man har sett, vilka personer man "känner till", hur allmänbildad man är inom vissa områden och så vidare.
Jag tycker personligen att båda dessa är så typiskt tråkiga, och det var det vi kom fram till också. Man ska ju få gilla vad fan man vill utan att behöva passa in i någon av dessa normer, den sista är nästan värst tycker jag då det känns som att det är folk som har varit totalt mainstream förut men nu känner att de behöver "göra uppror" på ett eller annat vis. Det är så rebelliskt, så omoget på ett sätt. Som att man börjar skämmas över vem man har varit. Jag säger inte att jag aldrig har gjort det, det är klart att alla har, men ni får min poäng. Det viktigaste tror jag är att bestämma sig själv för vad man gillar och inte gillar här i livet (klyschigt? nej inte alls!), för något som jag dock kan ha lite fördomar för är folk som inte verkar veta ut eller in. Jag menar inte beslutsångest nu, jag menar folk som anpassar sig efter situationen - klart alla har gjort det nån gång också, men varje gång? Neee. Det är bäst med personer som står för vad de gillar och för sina brister, trots att det kan regna spydiga kommentarer när dem erkänner det. Jag är ju såklart inte perfekt själv, men jag ser upp till människor som gör detta och försöker att inte vara dryg om jag inser att någon gillar något som jag kanske tycker är löjligt eller konstigt. Man kan ju alltid försöka?
Se vad man kan få fram när man pratar med kloka människor! Haha, jag säger inte att det här är någon nyhet, men jag hade nog aldrig tänkt tanken att skriva ned detta om det inte vore för samtalet. Så.
Jag tycker personligen att båda dessa är så typiskt tråkiga, och det var det vi kom fram till också. Man ska ju få gilla vad fan man vill utan att behöva passa in i någon av dessa normer, den sista är nästan värst tycker jag då det känns som att det är folk som har varit totalt mainstream förut men nu känner att de behöver "göra uppror" på ett eller annat vis. Det är så rebelliskt, så omoget på ett sätt. Som att man börjar skämmas över vem man har varit. Jag säger inte att jag aldrig har gjort det, det är klart att alla har, men ni får min poäng. Det viktigaste tror jag är att bestämma sig själv för vad man gillar och inte gillar här i livet (klyschigt? nej inte alls!), för något som jag dock kan ha lite fördomar för är folk som inte verkar veta ut eller in. Jag menar inte beslutsångest nu, jag menar folk som anpassar sig efter situationen - klart alla har gjort det nån gång också, men varje gång? Neee. Det är bäst med personer som står för vad de gillar och för sina brister, trots att det kan regna spydiga kommentarer när dem erkänner det. Jag är ju såklart inte perfekt själv, men jag ser upp till människor som gör detta och försöker att inte vara dryg om jag inser att någon gillar något som jag kanske tycker är löjligt eller konstigt. Man kan ju alltid försöka?
Se vad man kan få fram när man pratar med kloka människor! Haha, jag säger inte att det här är någon nyhet, men jag hade nog aldrig tänkt tanken att skriva ned detta om det inte vore för samtalet. Så.
Kommentarer
Postat av: Lovisa
Du är så klyftigt klok min vän!