Åh vet ni, jag hade tänkt att skriva ett trist gnällinlägg om hur mycket jag hatar att flytta från mamma till pappa till mamma varenda vecka. Hur jag kanske inte må vara så stark men ändå har blivit ett proffs på att bära många (tunga) väskor samtidigt, hur det inte går att vara organiserad eftersom man ändå alltid glömmer nåt, och all den där skiten som sliter mer på mig än jag skulle önska. Men då kommer pappa in igenom dörren och deklarerar att vi ska vara hos honom tre veckor i sträck. Det lite gjorde min dag så nu håller jag på att packa upp (ja ni läste rätt!) här hemma hos pappa, kläderna ligger äntligen i garderoben och inte i resväskan. För en gångs skull :D

Jag hittade mina gamla butterflies från Coldplay-konserten också, så jag kutade över till min brorsa, fick tag på lite kludd och nu sitter de uppe på väggen. Som egentligen ska bli någon slags minnesvägg med bilder och saker. Dag fem är ju alltid nostalgisk i min bok. Så på dag fem kanske världen går under medan jag sitter och ser drömmande på min Butterfly Wall och tänker att livet går vidare.