Det är lite knäckande att behöva gå upp klockan sju när man vet att resten av världen dröjer kvar i sängen minst tre-fyra timmar till och jag var inte mycket gladare än vanligt imorse när jag vaknade. På kontoret hade Jocke och jag precis ingenting att göra för Evelina hade tydligen dragit till Gotland (och det är hon som är bäst på att leta uppdrag...), så jag satt och lade skivor i rätt fodral, stirrade på skärmen, fyllde i meningslösa listor, snurrade på stolen, blev lite extra glad när Christina receptionisten kom in med sprillans nya plastmappar (höjdpunkten av dagen typ), gjorde varm choklad och skrattade lite hånfullt åt Jocke när han verkligen inte kunde förstå att de rosa och de gröna markeringspennorna tillsammans bildade brun färg. ("Var hittade du bajspennan?! Rosa och grönt, nee det kan inte stämma...") Men även Jocke skulle dra efter lunch och då kändes det väldigt poänglöst att sitta kvar och häcka på kontoret, så jag sprang iväg för att träffa Amelie och äta sushi med henne. Vi hade en mycket trevlig eftermiddag ute på stan, vi shoppade lite olika saker och jag snackade med en Telia-kille om sms-tillägg och fick reda på att hade jag skaffat iPhone med Halebop hade jag smsat gratis till alla nät, även utomlands... Najs.

Annars har jag blivit uppraggad av en påträngande Greenpeace-aktivist ("nej du måste ingenstans!") och nästan påkörd av en buss (jag pratade med Amelie och skulle precis gå över trottoarkanten när en enorm blåbuss susade förbi fyra decimeter ifrån mitt ansikte, jag höll på att få hjärtattack) och Amelie och jag besökte även Akademiebokhandeln (kärlek!) där vi länge studerade böcker, pärmar och anteckningsblock i tyst förundran. De har en psykologiavdelning, det diggade jag. Nu är jag hemma och ska hämta några sista grejer från huset och antagligen även förklara för pappa att jag inte kommer bo hos honom mer, det blir najs liksom, puss puss.