Annorlunda skolavslutning, Jarlaplan är en jävligt nationalistisk skola (skulle dess principer appliceras på en riktig nation skulle det vara en kommunistisk diktatur, och invånarna skulle inte bara vara skitsmarta och supernördiga utan antagligen totalt hjärntvättade också) men jag gillar Engelbrektskyrkan trots att jag inte alls kan känna sommarlovet ännu. Vad jag känner är kalla och blöta fötter från de leriga, dyngsura skorna. Sunkig park. Sittkonversationer passar väl bäst inomhus egentligen, men man tar vad man får.

Jag har aldrig brytt mig om "komplicerat", jag är ingen dramaperson, men jag börjar inse vikten av det ordet nu. Jag är glad att jag inte är ensam om att vilja hantera det på ett vettigt sätt dock, dagens ungdomar verkar gilla att överdramatisera bitterhet och småtjafs men det finns ju alltid undantag. Tack och lov.