etthundrasextio riksdaler
Vaknade för en stund sen. Jag tror aldrig jag har varit så trött i hela mitt liv, jag gick runt som en zombie och nickade till så fort jag slöt ögonen så jag orkade inte stå emot sängen trots att hela mitt dygn är förvridet nu. Jag blir sådär lagom touchy när jag är sömnig också, hatar det, ögonen tåras liksom så fort något inte funkar.
Jag gör allting rätt och ändå undrar jag ibland hur jag hamnade här. Vilsen i mig själv. Har så svårt att vänja mig bara, man kanske skulle kunna kalla mig efterbliven trots allt? Svårsmält och rutinberoende som en bebis.
Kommentarer
