Jag drällde runt på stan och införskaffade det sista inför Frankrike. Min syster var till stor hjälp och hittade även ett jättesött nattlinne som hon köpte till mig i födelsedagspresent, då blev jag glad tjej! Lunch åt jag med far min som jag knappt sett den senaste månaden, så jag tänkte att det skulle vara vårat major samtalsämne, men han babblade på om min framtid istället. Det lät ungefär såhär: SATs, stipendier, kontakter i Rotary, Stanford, FN. Han tyckte Tanzania-resan med skolan skulle vara en bra merit. Vet inte var all entusiasm kom ifrån, men nu när jag är ur vägen i huset verkar allting vara förvånansvärt bra. Jag har själv intresse i alla punkter som han nämnde, det kan inte förnekas, men han får mig att vilja bli gatsopare, jag skiter i prestige.