För en stund sen kom jag hem från vad som måste ha varit den mest smärtsamma promenaden i världshistorien. Okej, fysiskt sett, i alla fall. För jag skojar inte när jag säger is. Is var jag. Kall redan när jag träffade Josse, halvt domnad när vi skiljdes åt. Tror hon klarade sig bättre, var varmare. Varma skor.