Om jag ska dra ihop en rackarns historia om den gångna helgen, om vi snackar en seriös jäkla minute-by-minute deal som en äkta bloggerska (eller bara anyone i brist på bättre?) skulle ha gjort, så kan jag bara säga att tiden och allt vad klockor heter inte existerade för min del och att det skulle tråka mig (och er) till döds om jag skulle försöka räkna ut varenda teeny tiny part. Särskilt eftersom jag tänker mycket badkar och det är extremt förvirrande, för er, säkert, men för mig? Otroligt. Så vi kanske skippar det, yes, no, maybe?


mina tolv-centimetersälsklingar var på igårkväll

Nu blir det kvällsläxläsning nämligen Tristan och Isolde (kill me now) eftersom jag har haft noll självdisciplin idag och vi vet alla hur det går. Jag tänkte just att jag brukar vara bra på personer och jag vet var alla har sina hjärtan att det brukar vara cake & candy men jag vet fan inte var alla har sina hjärtan och det är inte cake & candy på något sätt så jag hoppas att jag ska kunna flyga igen men Tingeling vägrar. Vi skyller på henne, va? Det blir enklast så. Jag är ju redan en sagofigur så det blir perfecto! En coolifierad version av Rapunzel, medan hennes enda styrka är det långa glänsande håret så är jag en mer uppdaterad version. Jag har andra förmågor bakom en mask av stål. Åh, dramatik. Mer som en suck. Jag är liten och snabb. Och jag kan koppla bort känslor vilket gör mig till en excellent iakttagare. Men den där jäkla lilla älvan får ta och pallra sig tillbaka hit snart för jag kan inte se. Vilken slags iakttagare är jag som blind?