IIIIsch!!! Är det någon som har märkt hur fruktansvärt olidligt kallt det är här? Jag höll på att frysa ihjäl flera gånger om bara på vägen tillbaka från flygplatsen—att jag har vant mig vid en nästan fyrtio grader varmare (och uthärdlig?) temperatur under den senaste veckan gjorde inte det hela bättre. Det kändes som att hoppa i ett isbad och det stack i halsen när jag andades. Det såg mysigt ut, från luften, med all snö som lystes upp av gatlyktorna i den där sovande minivärlden. Men priset är kylan. Herre jösses, det blåste inte ens och fortfarande… Isiga pilar som bara väntade på att sakta (vad säger jag, snabbt) frysa ned kroppsdel för kroppsdel tills jag inte kunde röra mig längre.

Tankarna tog mig snabbt tillbaka till Riu och havet och solen och sanddynerna… Åh. Afrika, som jag kommer berätta allt om imorrn, tro mig! Idag. Menar jag. Men jag har varit ute och rest i—låt mig se—fjorton timmar nu och jag skulle tro att jag behöver lite sömn. Vi har inte ens fått internet att funka här i huset igen, så jag postar detta när jag vaknar imorrn. Ah, och apropå tekniska grejer, så är min mobil är en sorglig historia jag helst vill glömma. Den andas sina sista andetag, det är allt jag kan säga. Är lycklig om jag lyckas forma ett sms innan den går in i koma igen! Eller jag kanske borde säga apatisk förnekelse, för jag kan svära på att den är fullt kapabel till att tänka alldeles själv den lilla skiten.