Om höjden av lökighet är att mysa i mjukisbyxor med vänner en lördagkväll, så har vi tagit det ett steg längre. Jävla spårad Sweet 17 (alla 6 däckade i soffan framför Ghost Busters, slå det om ni kan!) som ingen lyckades ta sig hem ifrån. Vet inte om jag egentligen sov så mycket mer än förra helgen, men vi fick i alla fall Daniels bäddsoffa i vår ägo och den hade vi det mycket trevligt i. Jag vaknade tjugo över fyra och hade ett underbart samtal med min vakne vän till höger, Freddie vars födelsedag det också var vi firade. Mitt hår var ett trassel, sminket hade runnit (jag funderade ett tag på att fråga Daniel om han hade sminkborttagning för JA det suger att sova med smink, men sen tänkte jag att det kanske inte var nån bra idé), min andedräkt måste varit skit och det där rummet blev ju lagom sunkigt frammåt småtimmarna men jag var plötsligt klarvaken och uppskattade att jag inte var ensam om att vara det. Hatar sånt, särskilt eftersom min andning tenderar att bli tung ibland. Lite lagom irriterande sådär. En halvtimma senare var resten av folket i alla fall uppe, då blev det kittel och knöggel och chokladbollstårta. Fy fan vad gott det är mitt i natten. Shiiit asså. Så himla värt, det borde bli tradition.