Varje dag tänker jag samma sak. Jag tänker på hur tomt det är. Inte tyst, för vinden blåser och bilarna åker och träden prasslar och människor pratar. Men där går jag, runt, och tomheten blir påträngande.

Jag börjar bli sugen på att ge mig av igen. Men en normal en-eller-två-veckors resa är så lame; man får allt i ett paket och är alltid medveten om den tickande klockan som redogör för hur lång tid man har kvar. På hotellen är dom fejksnälla för att det kallas service, och varje dag åker man på upptäcksfärd i begränsade områden. En riktig resa borde inkludera mer än så.

Snölek och jaga runt. Jaja.