Igår satt jag ihopkrupen i min pojkes stora blåa mysiga kofta bland sjutton brinnande ljus och försökte ta vara på kvällen så mycket så möjligt, ta tid till att studera allas glada och upprymda ansikten för att aldrig glömma den känslan. Dom är så jäkla fina. Var så nedrans glad att jag inte kunde sluta le, som den tjugionde.


lite tafatt, men FAN VAD MAN KAN VARA LYCKLIIIIIG