Om sommaren bjuder på livets bästa nätter någonsin, måste den såklart bjuda på de värsta också. Den värsta. Jag somnade i alla fall på riktigt först framåt sju på morgonen, känner mig lagom schizo när två personer snubblar runt alldeles dåsiga i mitt huvud, jag är ingen av dem men jag kan känna deras illamående vilket får mig att tvivla. De valsar runt där i min febriga dröm, utan febern då såklart, och jag börjar få svårt att skilja på inbillning och verklighet.

Kråkorna kraxar utanför och vinden viner lite, det ska ösregna större delar av det som är kvar av veckan, inte mig emot. Kommer ändå bara sitta här och tråka. Nu ska jag gå och utplåna resterna av de plågoandarna som finns kvar i mitt rum: allt som luktar. Fy.