I år har jag två och en halvtimmas-lektioner där jag känner nobody och fick inte vara Fiskebodaguide med min stora nallebjörn Alfred (de vill inte ha skulden sen när vi har haft sex och fått könssjukdomar och jag har blivit på smällen, för självklart är det den enda utvägen för en tjej och en kille som sover i samma rum) , men jag får helt enkelt se det som en chans att vidga mina vyer eller något.





Jag har insett njutningen i att försöka uppnå perfektion, ens egen perfektion, det håller en ständigt igång och pressar till framgång. Det finns ju alltid nåt man kan göra bättre.