för det var nog en inbillning

Jag tyckte jag hörde något, ett ljud som sammanträffade med en snudd. Jag såg ju inte för jag hade vänt bort huvudet för att dölja mitt ansiktsuttryck. Ni vet hur man kan få en känsla av att det är på ett visst sätt, och ljudet i samverkan med snudden skulle kunna bekräfta ens misstankar.

Men i verkligheten var det ju kanske bara en snudd och ett ljud som sådär olyckligtvis råkade sammanträffa och egentligen var två helt skilda saker eller så kanske det var en inbillning. Ja, man kan tro det i alla fall. Jag kommer aldrig få veta för jag kommer aldrig vara modig nog att fråga.

Och man kunde tro att jag borde ha koll på mig själv, också, men det har jag tydligen inte.

Kommentarer

Kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

Blogg:

Kommentar: