Efter 18 timmar av febersovande bestämde jag mig för att vakna på riktigt, gissa var jag är? I sängen. Jag orkar ingenting. Jag tänkte varva slutspurten av historian med How I Met Your Mother, men hjärnan har inte börjat fungera än.

Sen måste jag bara säga att feberdrömmar = tummen upp! Förutom att det kanske inte bara var drömmar.