Det är höstlov. Jag kan sova länge, äta i lugn och ro, andas ordentligt. Men jag kan bara försöka att inte tänka på allt som måste göras. Det är svårt ibland. Och tvåorna på Jarlaplan gör det inte precis bättre. Tydligen är tvåan för samelever det jobbigaste nånsin. But no sad faces! Det ska också vara de bästa åren i ens liv, de här åren. Och det kommer de bli, jag kan redan känna det 8)