natt
När jag kommer hem så huttrar jag av kyla och mitt hår dryper av vatten. Mina byxor är alldeles blöta efter att ha suttit på moppen och jag hade luvan neddragen hela vägen så jag knappt såg någonting. Jag går långsamt, är borta i mitt huvudet, försöker att vara tyst när jag låser upp och smyger in i lägenheten men det går såklart inge bra alls eftersom det är saker precis överallt som jag stöter i. Hur mycket är klockan? Jag ljuger och säger att jag inte vet. Ingen reaktion, inte vad jag ser i alla fall. Och jag ser ju ingenting.
När jag vaknar nästa dag så säger hon att det finns en croissant till mig som var tänkt till frukost. För det är inte riktigt morgon längre. Tankarna virvlar runt i mitt huvud och de letar sig tillbaka till gårdagen. Jag var så trött, och det var så overkligt på något sätt. Inget speciellt... eller, det hade det inte varit för ett år sedan, i alla fall. Eller kanske tre år. Det har hänt så himla mycket och jag vet inte, men jag kan helt ärligt talat säga att även om det här kommer bli av igen eller om det är sista gången, så är jag så himla glad... för det är något jag känner. Vi tre har förändrats så sjukt mycket, men det är fortfarande något jag känner till och inte behöver anstränga mig för. Även om, såklart, jag skulle behöva anstränga mig så skulle jag utan tvekan göra det.
Kommentarer
