blurr
Lovisa, Alessandra, Emilia och Alex i ett sött litet hus på Lidingö. En sång. Det var som en jättebra sång. Konstig liknelse men det är verkligen så jag jämför saker... En dålig dag är en dålig sång. En bra dag är en bra sång. Hur fan kom jag fram till det?! Magiskt. När det är något med flera känslor inblandade så blir det fler låtar med olika karaktär. Är det i stil med det bästa jag nånsin upplevt, som till exempel när jag flög för första gången alldeles själv... då är det flera hundra. Det finns en alltid låt för varje sinnestämning, till och med sorg, irritation och besvikelse. Förutom en, då. Tomhet. Då hör man ingen musik, då är det alldeles jävla tyst. Och det är helvete.
cold like some
magnificent skyline
out of my reach
but always in my eyeline
cold like some
magnificent skyline
out of my reach
but always in my eyeline
cold like some
magnificent skyline
out of my reach
but always in my eyeline
Kommentarer
