Jag har en väldigt stark press på mig just nu, att bli brun. Alla förväntar sig tydligen det. Kommer bli kul att se deras miner när jag kommer tillbaka precis lika vit som förut. Nä, nu skämtar jag. Det kommer inte alls bli kul. Suck.

Och en sak till. Som jag själv tycker är jättefånig. Men jag har inte suttit i ett plan på 6 månader. Och... jag är inte alls flygrädd eller så. Men dit jag ska är så himla långt bort... och JAG VET Los Angeles och San Francisco är längre... Men ja. Det känns som jag ska till ingenstans. Bara. Och som att jag kommer sitta och spänna mig på flygresan. Vilket är weird eftersom att jag har flugit Stockholm-München-Washington D.C och tillbaka alldeles själv och det var inga problem alls. Visserligen hittade jag en vän på ditresan, Ben som bor i Las Vegas, vi har faktiskt fortfarande kontakt... höll jag på att säga... men jag har inte hört från honom sen i juni nu. Hm. Det var verkligen "Hej främling! Vem är du?"-scenariot. Det bästa var en halvtimma in i samtalet när han ba "Oh... hey wait, you're not American are you?" höhö. Lite paff blev han. Och jag vet, jag vet, don't ever talk to strangers... Men det var så jäkla värt det.

Going out of topic. Vet inte riktigt vart jag vill komma. Sitter och suktar efter mobiler istället... Jag har lovat ett antal människor att jag ska skaffa Comviq men... jag är SÅHÄR när på att vara otrogen med IPhone! Som inte funkar med Comviq såklart. Men hur awesome vore det inte med en IPhone där jag dessutom kan hålla kontakt med folk över internet istället för att dö en långsam cancerdöd pågrund av alla sms jag får och skickar? Precis.