Jag har vuxit upp med band/artister som Black Sabbath, Ebba Grön, The Clash, ZZ Top, The Arcade Fire, U2 från pappa och Coldplay, Jamie Cullum, Eva Cassidy och Robbie Williams från mamma. Och en jäkla massa jazz från farfar (lyssna på Alpine Boogie 1953 av Charlie Norman - den är hilarious!) Quite obviously so har jag inte graspat alla olika musikstilar men några som har fastnat på mig är The Clash (och jazzen of course :D). Anywho, jag vet inte hur många gånger hela The Essential Clash-albumet har spelat i vår bil och jag kan till och med i vilken ordning låtarna kommer. Genren är väl punkrock i största allmänhet, och i The Singles finns alla deras singlar samlade, som deras mest kända London Calling, men även mina favoriter Rock The Casbah och Train in Vain. The Clash är väl mycket nostalgi för mig, men dom är också pretty awesome om man gillar lite mer lättsam, icke-grubblarmusik. Dom är ju kända för att vara rebelliska (hela arbetarklassen-vill-ha-revolution-grejen back in the 70s) och visserligen sjunger de om känslor men det är inte direkt på ett djupt... sätt. Lyssna så fattar ni.