Årets mörkaste månad i bilder. Ikväll blir det dubbelparty i Danderyd & Mälarhöjden wiho!


Första december. Min syster fyller 16, här ska hon strax blåsa ut ljusen. Bilden är fotad och framkallad analogt och sedan fotad igen med digital, det är därför den ser så konstig ut. (har ingen scanner)


Femte december. Klara fotar mig (oförberett) i mitt rum, jag gillar ljuset.


Trettonde december. Kristian och jag har varit ihop i sex månader. Han prövade ljudet på en jazzgitarr inne på Jam.


Sjuttonde december. Avslutningsfest hos Kassie, väldigt bra blandning av människor.


Nittonde december. Julmys hemma hos Amelie, det var knytkalas och antagligen det bästa julbordet jag någonsin varit och kommer vara på.


Tjugofjärde december. Julaftonsmorgon. Är förtjust i större mängder kanel och socker men lyckas som vanligt få för mycket av det ena.


Tjugofemte december. Kristians julklapp visade sig vara ett jättefint egendesignat armband :D

Egentligen är alla bara en massa celler som har pusslats ihop på ett avancerat sätt. Känslor är hormoner och kemiska reaktioner. Livet, jorden och omvärlden är bara uppfattningar. Den påstådda intelligensen människor besitter bör snarare förklaras som högre självmedvetenhet. Och även om allt kommer gå under någon gång, säkert också på grund av människorasen, så är det väl bättre det här än att leva i ovetenskap? Att straffas för sin vilja att kritisera eller upptäcka det samhälle man lever i låter snarare som en diktatur än ett paradis.

Mörkret kan kallas mysigt ända fram till jul, nu känns det bara inburande. Har tappat syftet igen, eller vet inte ens om jag hade något. Mycket är meningslöst. Hur gör man skillnad?

Har tagit mig fyra och en halv timma att tömma min dators minne på 28gb. Snacka om att lov ger oceaner av tid.

Plockade precis ur min sockerkaka ur ugnen och funderar på att baka en till. Kanske choklad den här gången, who knows. Känner mig alldeles lugn i huvudet. Skulle vilja göra pudrade citronrutor också, det ska jag nog skriva ner. Jag vill baka så mycket att det alltid finns tillgängligt. Sånt är så hemtrevligt. Då kanske jag blir en bra mamma nån dag också, hihi.

Gillar min tunnelbanefavoriter-lista.

Mamma väckte mig imorse och hade dukat upp julfrukost (varm choklad, lussebullar, gröt, juice, mackor, knäck) med julmusik, tända ljus och en vacker vy över snöiga Danderyd. Blev lite lycklig, och det blev hon också av godiset jag gömt i hennes julstrumpa. Hihi.

Detta är alltså min artonde julafton. Den spenderas varken i Californien eller på Barbados men med hela tjocka släkten i Täby Kyrkby och på Kungsholmen. Får väl se hur det går.

Såhär i juletiderna när familjen är det viktigaste och mest prioriterade tänkte jag bara säga: om man skaffar barn får man för i helvete stå ut med konsekvenserna. Det är alltså inte att rekommendera om man förväntar sig att barnen ska tjäna en mer en vad man själv ska tjäna dom. "Du är glad som får bo i ett hus och få mat och ha möbler i ditt rum". Som om jag vore en gäst. Det funkar inte så. JAG BLIR SÅ ARG, det borde finnas regler för vilka som får bli föräldrar

Sitter och stirrar på textrutan för jag har verkligen inget vettigt att skriva. Blev hemskt sugen på att cykla igår kväll så då blev jag lite butter över kylan och mörkret som i princip fängslar en inomhus. Till våren ska jag köpa en billigare cykel så jag känner att jag faktiskt vågar cykla någonstans med den. Läste också ut en halv bok, igår alltså, men mer intressant än så blir det inte.

Idag ska jag till Skärholmen med min pojkvän och utföra den sista julshoppingen. Spännande!

Jag hittade mitt gamla ritblock idag, rotade fram det ur garderoben. "Yes!" tänkte jag.

Sen insåg jag att det är kasserat. Passé. Så jag köper ett nytt imorgon.

Tjugoförsta december. Fem månader sedan jag fyllde sjutton, sju tills jag fyller arton. Vill helst inte att tiden ska gå så mycket. Blir arg på mig själv, för att jag är så dum som inte njuter tillräckligt mycket. Dum dum dum. Samtidigt som psykopater, hackers och tortyrmetoder fascinerar mig mer än någonsin; jag ser på CM och bara älskar Reid, typ. Hur man läser av människor och får dem att försäga sig... Sjukt intressant.

Yep det var allt! Jag ska sätta mina glober på hårda pass. Och just det, Urban Outfitters = bigloveoflifetime.

Nu är den där perioden precis innan jul när allt går så fasligt snabbt och man måste hinna beta av alla julfilmer och julbak och julshopping, för sedan försvinner stämningen poff. Jag har mest degat runt i mina nya mjuka tofflor och pussats och läst och sovit = awesome too! Var visserligen på världens underbaraste julmys igårkväll så det räknas i alla fall som lite Christmas spirit, en hel del tycker jag. Vi trängdes tjugofem pers framför Love Actually. Jag trivdes stööört (plus att jag då ovetandes blev offer för en facerape som min mamma skrattade högre än någonsin åt, "ska jag bli mormor redan!" typ).

Nej, jag är inte särskilt gravid just nu faktiskt, men en liten kattunge skulle jag för sjutton inte säga nej till. Hihi :D
Heido, nu börjar Criminal Minds.

Ah. Jullovet inleds med en dålig magkänsla. Jag kan inte ta någonting. Jag reagerar på minsta lilla, det är bara så det är. Önskar att jag inte brydde mig så mycket men det gör jag.

Fritt för tolkning, men på den andra fronten är det bara lite snurr i huvudet för mig. Hade kul, i alla fall. Extremt.

Vet inte riktigt vad jag ska göra nu. "Måste hitta Astrid."

Bevittnade antagligen världens kassaste julrim av rektorn idag i kyrkan, och prästen lät precis som Alejandro Fuentes Bergström men det gjorde inte så mycket.

För jag säger som alla andra, åh härliga efterlängtade jullov... Jag ska gräva ner mig i en stor hög böcker, äta gröt på morgonen och se precis alla julfilmer som finns den kommande veckan. En lättnades suck, ja tack.

Fast först lite dans i Djursholm. Feeettt

De två sista inlämningarna är nu inne, så jag deklarerar lov i all min ensamhet. Ska dock firas med fest imorgon, så jag gråter inte. Tvärtom, jag trivs och ska laga chicken nuggets snart. Åt upp choklad från den sjätte också, i julkalendern jag helt har glömt. Medvetet för att markera min vuxenhet yääääääää! Eller ne.

Apropå arton, så är jag lite otaggad på siffran. På siffran, alltså. För den är ganska ful.

Varje dag tänker jag samma sak. Jag tänker på hur tomt det är. Inte tyst, för vinden blåser och bilarna åker och träden prasslar och människor pratar. Men där går jag, runt, och tomheten blir påträngande.

Jag börjar bli sugen på att ge mig av igen. Men en normal en-eller-två-veckors resa är så lame; man får allt i ett paket och är alltid medveten om den tickande klockan som redogör för hur lång tid man har kvar. På hotellen är dom fejksnälla för att det kallas service, och varje dag åker man på upptäcksfärd i begränsade områden. En riktig resa borde inkludera mer än så.

Snölek och jaga runt. Jaja.

Det är nu vi brinner, sägs det, och sedan aldrig igen. Men jag är inte orealistisk, ung och dum, allt-eller-inget, svart/vit, inget sånt, så jag har svårt att tro det. Svårt att tro, att mina vener någonsin kommer upphöra att stå i eld för någon bara för att jorden rör sig, universum böjs och tiden går.

Något luciatåg körar utanför mitt fönster, låter som änglaröster. Vet inte riktigt var det kommer ifrån, men det är vackert.

Ett halvt år, inte så pjåkigt. Happy-girl.

Tänkte försöka hitta liknelser för hur segt allt är, den enda och första som jag kom på var "som kolan i daimen". Har väl ätit för mycket sån, eller nåt. Tre för tio på Hemköp. Fett värt.

Förra året vid den här tiden lyssnade jag på Jamie Cullum. En låt som heter Mixtape, och så. Den snurrade i mitt huvud. Hihi.



Aj

Jag saknar när han var lycklig, när han höll mig i handen påväg till förskolan och jag plockade maskrosor och undrade hur de kunde växa igenom asfalten. När han tog med mig ut och fiskade tidigt på morgonen och alltid hade med sig chokladkex så att jag ha nåt gott att tugga på. När han följde mig ut på cykelturer så att jag skulle lära mig cykla utan stödhjul, nu gör han samma fast vi övningskör istället och det är knäpptyst i bilen. Det är som kalla kriget, paktande och hot och jag bara undrar vem det blir som faller.

Ikväll har jag lärt min mamma hur man ingår i ett förhållande på Facebook. Och att det kan vara ganska smart att vara vän med sin fästman innan man gör det.

Idag när jag läste en artikel om Wikileaks bestämde jag mig: jag ska bli hacker, punkt. So awesome! Och otippat, jag är inte den typen liksom, folk skulle höja på ögonbrynen av förvåning. Hihi.

Åt lunch med en bunt wow-nördar; tydligen är det så att skulle jag vara en figur i spelet skulle jag vara en gnome. Där ser man på.

Strejkar. Huvudvärken tillåter. Ingenting fungerar och perspektivet är lite sådär dimmigt igen,
som ungefär hela september och oktober -

Det är mest utslitenhet nu, dock. Tvåan, en jävla mental utmaning för precis varenda person
jag vet för det var nu allt plötsligt blev komplicerat.

Hatar ordet. Det är ju vad man gör det till. Eller så gör man ingenting och det blir komplicerat
ändå, det är väl där den teorin brister.

Händer inte så överdrivet mycket, har baxat dekorationsträd i skolan och så, som vanligt typ. Sett skolan förvandlas till en djungel i år igen. Sovit för lite. Är som ett korthus och letar efter något. Något mer än ordspyor med andefattigt innehåll och den ständiga hålla-igång-slash-alltid-vara-på-topp-leken. Uttrycker man inte sina åsikter på ett starkt och klart sätt, ja då har man ju inga. (eller så bryr man sig bara inte?)

Oj poo vad det har blivit många one-liners det har blivit här på sistone. Så nu ger jag er två. Hehhehehehehehee (tre)

Lyckliglyckliglycklig. Omnomnomnomnom.

Min säng är kan vara så knepig på mornarna. Ibland vill den inte släppa tillbaka mig till verkligheten.

Idag hade jag inte klarat mig igenom dagen utan Daniels fleecefilt med getter på. Gick runt inlindad i den tills jag gav elektriska stötar till precis allt jag nuddade. Öppnade första luckan på min chokladkalender också, woho!

Min helg börjar 11.10 imorgon. Nöjd.